Vi vill absolut besöka alla Europas länder så småningom. Det är helt klart ett mål. Vi befinner oss just idag i schweiziska Chur, endast en halvtimme från gränsen mot Liechtenstein. Om det finns massor av spännande saker att ta sig för i Chur, eller tvärt om inga alls, har vi helt enkelt ingen aning om. Vi har inte orkat googla staden alls, utan tar en övernattning här bara för att klockan 8:32 i morgon bitti kunna stiga på den mytomspunna tåglinjen Bernina Express mot Italien.
Inte heller orkar vi googla Liechtenstein. Vi vet ju redan att det är här vi ska tillbringa eftermiddagen. För att det liks ska göras någon gång. Och för att vi just nu är så praktiskt nära.
Tjejen i hotellreceptionen säger att det går att åka tåg. Men på SBB´s turistinformation under järnvägsstationen menar man att det bara går tåg till Sargans. Och sedan buss. Hur som haver ingår resan i vårt Schweiziska resepass.
Vi inleder vår Liechtenstein-upplevelse per buss redan i orten Balzers. Ett medeltida slott tonar på klippan mitt i samhället. Sedan är bussen i Vaduz. Vi har haft romantiska föreställningar båda två. Sett framför oss traditionella hus, medeltidskänsla. Vackra alptoppar runt staden. Men hittar inget av detta. Vaduz är en modern, ganska ocharmig stad.
Vi hittar en kyrka, ett torg och ett rådhus. Solen steker obevekligt. Afrikavindarna som aldrig vill ta slut. Vi har inte ätit ordentligt sedan i morse. Lunchen blev en klase bananer på ett av våra 4 tåg mellan Lauterbrunnen och Chur.
Hur mycket måste man göra ett land innan man bara får sätta sig på en uteservering?
Vi fotar en flagga, några souvenirer inne i en butik. Allt som det står Liechtenstein på liksom. Jag har skrivit i min todo-lista att jag ska köpa ett frimärke i Liechtenstein. Det har man tänkt på i souvenirbutiken. Finns sånna gamla hederliga frimärkssamlar-kit att köpa. För 60 schweiziska Franc! Jag fotar istället. Fastän det finns en skylt som säger att man inte får.
Sen får vi äta pizza. Och toksurfa. För Liechtenstein är ju till skillnad från Schweiz anslutna till EU´s roamingavtal. Servitrisen säger att hon brukar säga att hon är från Schweiz när hon är utomlands. För ingen känner ju ändå till Lichtenstein. Jodå, alla de amerikaner och kineser som planlöst vandrar runt på torget framför oss. De vet.
Sen tar vi bussen tillbaka samma väg. Ett land rikare.
Vi har läst att för att få räkna ett land som besökt, måste man enligt Klubb 100, dvs föreningen där man måste ha 100 länder innanför västen, ha sovit minst en natt. Undantaget är mikrostaterna, där man inte behöver ha sovit. Men minst en kulturell upplevelse måste man ha. Räknas en pizza med hummus i stället för ost, som en kulturupplevelse hos Klubb 100? Kanske inte ändå.
Men sen på natten blir vi båda dåliga i magen. Av pizzan helt klart. Arvsfurstens hämd, döper vi magåkomman till. Och det om något borde väl helt klart platsa som en kulturell upplevelse?
Men alltså. Definitionen av att ha varit i ett land kan ju diskuteras i absurdum. Men. Jag kan alltså enligt Klubb 100 komma till ett land klockan 22, sova över natten i landet och lämna klockan 08 utan att ha sett något direkt av det. Då räknas det. Men inte om jag kommer klockan 07, tar mig in till närmaste stad som jag upplever i åtta timmar och sedan åker klockan 20 utan att ha övernattat?
Trams. 🙂
Nu kanske de har andra kriterier också, vet faktiskt inte. Men det är det där med natten. Och den kulturella upplevelsen.
Själv så tramsar jag inte till det, utan har jag varit där så har jag varit där. Punkt. 🙂
Precis så. 🙂