Giant´s Causeway – en heldag bland jättar och vulkaner

Nordirlands kust är till stora delar spektakulär. Mycket drama, branta stup och havsnära vandringsleder för pengarna så att säga. Allra mest spektakulärt är Giant´s Causeway. Nordirlands sevärdhet nummer 1 och dessutom ett UNESCO-världsarv sedan 1986.

När min son Alexander pekar ut Nordirland som resmål för sin studentresa, är detta faktiskt den enda plats som jag redan känner till och vet att jag vill besöka. Även om önskelistan ganska snabbt växer till sig med andra förslag.

Inträde och förbokning

Man tror kanske att ett naturfenomen längs kusten bara ska vara att dyka upp på helt okomplicerat? Men nej, denna plats får ta emot enorma mängder besökare varje år och allt är mycket uppstyrt.

Besöker kostar pengar. £ 13.50 per vuxen. Man bör förboka sitt besök en viss slot-tid. Även om vi inte besöker Giant´s Causeway under högsäsong är här massor av folk.

Flera stora parkeringsplatser, parkeringsvakter som dirigerar. Ett stort nybyggt besökscenter med souvenirshop, utställning och cafeteria. En audiotur på flera olika språk. Massor av funktionärer utplacerad för att se till att alla vi besökare inte förstör något eller ut sätter oss för fara. Huge helt enkelt.

Vad är Giant´s Causeway?

Man vad är då detta? Jättarnas gångbro liksom? Ja namnet kan vi återkomma till. Det kommer ur en gammal legend om hur platsen en gång kom till. Vetenskaplig fakta är som vanligt något annat. Och kanske något tråkigare?

Giant’s Causeway är ett område med pelarförklyftning som det så vackert heter. Med formationer bestående av över 40 000  sexkantiga, basaltstenar. Vissa är flera meter höga pelare, andra är lägre stenar. De som ibland hamar under vatten är svarta och de högre upp bruna.
Fenomenet är ett resultat efter ett underjordiskt vulkanutbrott för omkring 60 miljoner år sedan.

Och legenden då…

Legenden säger att här bodde ett gäng jättar. På den irländska sidan fanns det irländska jättarna och i Skottland, som anas i horisonten, bodde det skotska jättar. Dessa båda grupperingar avskydde förstås varandra och råkade i bråk både nu och då.

Den irländska jätten Fionn brann en dag av, efter att ha fått utstå horder av förolämpningar från skotten Benandonner. Han byggde en väg som skulle användas som språngbräda för att nå Skottland (och lära Benandonner en läxa får man förmoda) Hans språngbräda revs upp av Benandonner och slutresultaten när de båda jättarna hade bråka klart blev helt enkelt det vi ser idag. Giant´s Causeway.

Denna legend får vi besökare ta del av i audioturen på vägen ner från besökscentret till stenformationerna.

Mer än bara pelarna

Som sagt. Mycket folk är det här. Som klättar och krälar över alla hexagon-pelare. Vakterna har fullt sjå att skrika åt alla som försätter sig i livsfara genom att gå ut på de svarta, hala stenarna som havet ibland slår upp över.

Man bortanför pelarna fortsätter en vandringstig. Stigen går vackert förbi stenformationer som Organ pipes och slutar vid Amphitheatre där leden stängts på grund av ras. Hade den fortsatt, hade vi gärna gått längre, för här är både vackert och fridfullt. Merparten av besökarna går inte så här långt utan vänder tillbaka efter pelarna.

Vi vänder tillbaka och tar nu en alternativ stig som leder upp till grässlänterna ovanför kustlinjen, med en storslagen utsikt över havet.

Delar av vår egen trupp har nu tröttnat på all den välgörande motionen och vi väljer att följa leden här uppe tillbaka till besökscentret och parkeringen. Men åt andra hållet, österut, fortsätter leden. Hade vi varit bara Christofer och jag, hade vi nog gärna gjort en heldag av detta och vandrat vidare in i denna dröm till vårgrönt irländskt kustlandskap.

På kartan ser det ut som att man kan vandra ända till Dunseverick Castle. Leden heter North Antrim Cliff Path Hike.

Sammanlagt, inklusive de fina vandringstigarna blev Giant´s Causeway precis den storslagna upplevelse som vi hoppats på innan.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.