Hit and run-turism är ett fenomen som vi inte ens varit medvetna om förrän de senaste åren. Men när man väl blivit uppmärksam på problematiken, börjar man tänka på ett annat sätt.
Vad är hit and run?
Jamen vi måste väl börja här. Vad står begreppet för? Jo det avser turister som gör snabba tillslag på platser. Över dagen eller bara några timmar. Besöker den största sevärdheten på orten. Tar rätt bild. Och sen åker vidare.
Många av problemen med överturism kommer genom dessa turister. De gör att vissa populära platser blir överfulla. För övernattande gäster finns en naturlig övre gräns i form av hotellrum.
De spenderar ofta inte så mycket pengar på platsen de besöker. Däremot kostar de av lokalsamhällets resurser. Genom skärp- och sophanering, slitage på både infrastruktur och natur, offentliga toaletter, ordningsvakter som ibland måste anställas.
Vilka är då dessa hit and run-turister?
Kryssningsfartygen är förstås en stor del i detta. Kryssningsturisterna sover på båten och gör bara kortare tillslag i land. Ofta äter de inte ens på orten, utan på sitt kryssningsfartyg.
Men även gruppresor, där man har en chartrad buss som snabbt och effektivt kör runt gruppen till ett helt gäng sevärdheter per dag i ett högt tempo.
Sedan tänker jag att man löper större risk att själv bli en hit and run-turist med hyrbil än om man tex åker tåg. Med bil kan man bocka av massor av sevärdheter på en endaste dag.
Tex lyckades en av de resebloggar som jag läser med konststycket att på en enda dag checka av samma saker som tog 4 dagar för oss på tågluffen i somras.
Husbil kan också bli en hit and run där man inte ens äter på orten i fråga utan i sin egen bil.
Sen verkar det finnas varianten transit-hit-and-run också. Upptäckte jag på Keukenhof i Nederländerna, där bussar gick i skytteltrafik från flygplatsen till den berömda tulpanparken så till den milda grad att man hade sett sig tvungen att införa förbud mot kabinväskor inne i parken!
Har vi gjort oss skyldiga till hit and run?
Ja men förstås. Som sagt, vi har inte ens funderat över detta förrän för några år sedan.
Första gången i Venedig för 25 år sedan gjorde jag en klassisk hit and run från Bologna där jag bodde några dagar.
Till Monaco gjorde vi en hit and run på 1-2 timmar från den franska badorten som vi bodde i. Vi köpte inte ens en flaska vatten på plats i Monaco.
Capri besökte vi som en dagsutflykt från Amalfikusten tillsammans med tusentals andra dag-turister.
Pompeji blev en klassisk bussreseutflykt med guide och allt. Typisk hit and run.
Vår enda kryssning någonsin i livet var en 3-dagars från Florida. Där blev det hit and run i Bahamas huvudstad Nassau.
När vi har valt slow travel i stället för hit and run
På årets tågluff valde vi att stanna 2 dygn i orten Hohenschwangau där det världsberömda slottet Neuschwanstein ligger. I stället för att ta det klassiska fotot från Mariebrucke och stressa vidare bodde vi 2 nätter på ett lokalägt B&B, åt på bys restauranger och upptäckte mer av närområdet i form av vandringar, linbanor och sjöar.
Samma i Hallstatt på samma tågluff. Vi bodde 3 nätter i Hallstatts närområde, i byn Obertraun som inte alls får samma mängd besökare, och upptäckte fler sevärdheter i närområdet.
I Werfen i Österrike, där isgrottan Eisrisenwelt och borgen Hohenwerfen ligger, är det inte många som sover över. Men vi valde att göra det i stället för att åka över dagen från tex Salzburg. Vi fick en härlig upplevelse i en genuin by på köpet.
Cinque Terre ligger logistiskt bra till för en hit-and-run eftersom tåget passerar alla fem orterna. Men vi sov här i tre nätter.
Många som kör Vildmarksvägen kommer med husbil, fricampar och äter mat som de köpt med sig från större orter längre bort. Umeå eller Östersund tex. Då tillför man inget alls till det lokala näringslivet men kostar ändå i form av slitage och störning för djurlivet.
De två gånger vi har kört Vildmarksvägen har vi istället bott och ätit lokalt i Saxnäs och i Jorm.
Turistorterna sätter ner foten
De senaste åren har vi läst massor av artiklar om turistorter som väljer att sätta ner foten mot just hit and run-turism. Venedig har infört en avgift för över-dagen-turister. Cinque Terre som nyöppnar sin mest kända vandringsled Lovers path, inför en inträdesavgift och förbokning för denna och en obligatorisk guidad tur med information om områdets historia och kultur, för att undvika att man bara tar Instagram-fotot och sedan drar. Många överturistade orter begränsar också antalet kryssningsfartyg som får angöra hamnen. Amsterdam förbjuder dem helt inne i stan. Och så vidare.
Slow travel
Så vad vill vi säga med det här då? Ja men bara det att den som reser långsamt, sk slow travel, samt bor, äter och anlitar guider lokalt på orten, tillför ett positivt netto till orten. Till skillnad från hit and run-turister som i stället skapar problem.
Och genom att lyfta blicken och fundera på hur man själv turistar och var man väljer att lägga sina pengar kan man själv göra skillnad. Positiv eller negativ.
Läs också: Vad innebär egentligen hållbart resande?
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Tänkvärt. Vi försöker alltid att inte stressa när vi reser och att ge varje plats tid, så att säga. Fast visst har det blivit ett gäng hastiga dagsutflykter också.
Ja vi är de första att erkänna att det blivit en del hit and run. Men om man är medveten om problemen kan man i alla fall försöka att resa ”rätt” så att säga.
Begreppet har jag hört, men det är träffande på ett fenomen som jag känner igen väl. Både från egna resor och faktiskt en föreläsning i jobbet där en föreläsare från Fjällbacka berättade om hur de drabbats (vissa av bussturisterna använde folks trädgårdar som toalett bland annat) och vad de gjort åt det (satt upp baja-major vid buss-p-platsen bland annat). Första gången jag la märke till det du kallar hit-and-run var i Europeiska storstäder på 80-talet, och då var det nästan enbart japanska turister som gjorde så här. Det sades ha att göra med deras, i vart fall då, väldigt korta semestrar. Om jag själv gör mig skyldig till detta ibland? Förmodligen. Men även om vi ofta reser i högt tempo är det fortfarande ovanligt att vi stannar på platser enbart för att fotografera. Men nu senast på Island hände det faktiskt några gånger. Vid Gullfoss till exempel. Då nöjde vi oss med att bara titta på vattenfallet men hoppade över att äta där, eftersom vi nyss fikat vid Geysir.
Precis som med Fjällbacka ja, det är väl hit and run at its worst.
Det är svårt när man reser och vill se saker, att aldrig någonsin göra en hit and run, men tänker man på det agerar man nog automatiskt annorlunda.
Ja det här en stor grej men dagsutflykter har ju alltid gjorts ända sedan 1800-talets bildningsresor. Ofta åt man på lokalt ställe och det gick inte fort att transportera sig. Ibland fick det bli picknickmat från hotellen.
Problemet nu är ju att vi är så många och som Inger säger är der ju många asiater och amerikaner med extremt få semesterdagar. Det är synd att så många reser så fort. Det är ju det som leder till allt detta flygande också. Ingen tar sig tid att resa. Alla ska bara fram. Det är som om de tror att de hinner allt innan de dör. Det kommer de inte göra.
Sant. Ingen av oss kommer att hinna allt innan vi dör.