Äntligen har Järnvägsmuseet öppnat igen – men är det fortfarande mitt favoritmuseum?

Sveriges järnvägsmuseum ligger i Gävle och jag har genom åren varit här så många gånger. Som barn, som vuxen och som förälder med barn. Ett museum som det inte går att tröttna på och ett väldigt interaktivt museum. Så långt från antika föremål i glasmontrar som man bara kan komma. För här har man fått klämma och känna. Eller rättare sagt, klättra, ratta, växla, styra och provsitta. Ett museum fullt av gamla ånglok och vagnar som det i mångt och mycket varit fritt fram att kliva upp och in i.

Visserligen har de finaste vagnarna varit stängda. Men det har gått att med näsan tryckt mot glaset, längtansfullt närstudera kungavagnar med siden och sammet, porslin, samt kammar och borstar i silver.

En fångvagn att bävande klättra upp i. Bara, bara ibland våga gå längst in i, till den innersta cellen. För att genast rusa ut igen med skräcken i halsgropen.

En utklädningsdel för barn där man kan klä ut sig till konduktör och stins och leka tåg. Modelljärnvägar där man kunna styra tågen. En körsimulator för X2000.

Man kan med fog påstå att detta varit mitt favoritmuseum i Sverige.

Men 2017 stängde man för ombyggnad. På grund av olika turer och finansieringsproblem förblev museet sedan stängt i hela 7 år. För att sommaren 2024 återinvigas.
Det är förstås med stora förväntningar jag beger mig till Järnvägsmuseet för att inspektera den nya versionen. Och med farhågor. För tänk om det rent av blivit sämre?

Entrén

Förändringen syns direkt innan man ens hunnit parkera. För entrén till museet är helt omgjord och flyttad. Från en anonym entré på baksidan har man nu slagit på stort. Två orangea rälsbussar flankerar ingången. Snyggt och bra anslag. Förväntningarna stiger.

Utställningarna

En av de två stora förändringarna är att man nu satsat på tydligare storytelling i form av ett antal permanenta utställningar.

• Festen
• Bygget
• Järnvägens folk
• Elektrifieringen
• Resenärerna
• Andra världskriget
• Hotet mot järnvägen
• Samtid och framtid

Samtliga utställningar är bra. Intressanta. Feststämningen i sal ett när kungen inviger och håller tal. Man känner historiens vingslag och vad det faktiskt innebar att få en järnväg till sitt samhälle. Hur världen öppnade sig.
Här hittar man även ett av Sveriges första, och i dag det äldsta bevarade, ånglok från 1856. Nämligen Prins August som idag till och med är ett av världens äldsta körbara lok i originalskick.

Rallarna som byggde järnvägen finns förstås i utställningen Bygget, men också om de många privata järnvägsbolag som fanns i början. Bevarade gamla stinsuniformer i montrar i Järnvägens folk.

Sveriges mörka historia om Tysktågen under Andra världskriget. Fast berättelsen om sabotaget mot ett av tysktågen i Krylbo 1941, som tidigare berättades i museet, är nu borttagen.

Utställningen Samtid och Framtid gillar jag särskilt. Med massor av fakta om tågets miljöeffekter, vilka framtidslösningar som finns och vägen dit. Många svar på de saker som i alla fall jag funderar över, får jag i den här utställningen.

I Utställningen Resenärerna är det äntligen dags för vagnar. En av mina favoritvagnar från förr, där man får stiga in och provsitta 3:e klass kupéer med hårda träbänkar, samt kika in i gamla 2:a klass sovkupéer finns kvar. Toan är bara helt underbar i den här vagnen. Vilket porslin!

En helt ny vagn dyker även upp i utställningen. En restaurangvagn från 1920-talet, där man får gå i halva och den andra halvan som står dukad med vita linnedukar och porslin. Underbart.

Utomhusmiljön

Jag har sällan besökt Järnvägsmuseet på sommaren faktiskt. Under den årstiden är att oftast andra aktiviteter som lockar, än att stänga in sig i mörka lokstallar timme efter timme. Utan det har mer blivit höstlov och sportlov för min del.

Nu är det sommarvarm september och vi går ut. Men allt är stängt där ute. Jag vet dock att under sommaren är den söta stinsstuga öppen och tåg går till tåghallen på Nynäs, på andra sidan stan. Man kan också kika på det hitflyttade stationshuset från Hennan och åka ett lilleputtåg. (om man är lagt åt det hållet)

Lokstallarna

Järnvägsmuseets lokaler är inrymd i lokstallar. Något annat vore orimligt och ogörligt. För hur skulle man annars kunna baxa in alla dessa tunga gamla ånglok och järnvägsvagnar in i museet. Därigenom finns också en rätt tydlig gräns för museets omfattning. Lokstallarna innehåller 6 rum med vardera i storleksordningen 1-3 stickspår. Hur många vagnar eller lok får då maximalt plats inuti museet? Jag får det till 16 när jag räknar i Google Maps satellitbild så här efteråt.

Och det är här någonstans som jag tänker att nya Järnvägsmuseet valt fel väg. För inne i museet idag står ju bara en handfull lok och vagnar. Inget av ångloken får man klättra på. Jag skriver det igen. Inget. Fångvagnen finns visserligen kvar, men är just nu stängd för besök.
– Måtte de bara öppna den igen, må annars alla samlade bovars osaliga andar hemsöka dem, kommer jag på mig med att mumla för mig själv. Upprört.

Kungavagnarna i alla sin glans är borta.

Istället för lok och vagnar har man i mångt och mycket valt att fylla den unika lokal som lokstallarna är med montrar och informationsskyltar. Järnvägsmuseet har blivit mycket att gå runt och läsa. Mycket mindre, kläm, känn, klättra, dra och provsitta. De interaktiva momenten är betydligt färre. Därmed tänker jag att man tappar den yngre generationen och så att säga återväxten av entusiaster?

Historien om Sveriges järnväg kan vem som helst berätta. Ett gäng informationsskyltar och montrar kan vem som helst sätta upp var som helst. Det som gör just Järnvägsmuseet i Gävle unikt är att man oförhappandes råkar sitta på en av Europas förnämsta samlingar av gamla lok och vagnar. Över 300 objekt. Man har även stora, rymliga lokstallar att exponera dessa i. Och så väljer man att inte utnyttja det?

Sammanlagt gillar jag ju allt jag ser. Det är mer det jag inte ser som jag inte gillar. Det som är borttaget.

Man borde ha kunnat utnyttja de 7 årens ombyggnad till att bygga till en utställningsdel för montrar och text. Samt sedan utnyttjat lokstallarna optimalt med alla de skatter som man trots allt besitter.

Vän av ordning påtalar nu att fler vagnar och lok finns i den där lokalen på Nynäs. Ja, men denna del är bara öppen under sommaren. Resten av året är det stängt och låst och Järnvägsmuseets skatter förblir oåtkomliga för oss besökare. Dessutom rätt råddigt med ett museum som är uppdelat i två delar på varsin ände av Gävle. Hade det inte gått att ordna något sammanhållet, kan man inte låta bli att fundera?

Ros och ris utdelar jag alltså till nya Järnvägsmuseet. Mitt budskap är:

– Fyll lokstallarna igen med det som de är ämnade för. Låt barnen klättra på så många ånglok att de tappar andan. Låt de fyllas av skräck i fångvagnen och låt dem trycka sin små näsor mot glaset till de förnämsta vagnarna igen. Det gör nämligen underverk med små barn och deras framtida ovillkorliga kärlek till tåg och järnväg.

Läs också:
22 saker att se och göra i Gävle – våra bästa tips

Gamla Gefle – visste ni att Gävle har en riktigt charmig gammal stadsdel?

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.