Klassiska Elsa Andersons konditori - och gruvstaden Norberg

Klassiska Elsa Andersons konditori – och gruvstaden Norberg

Elsa Andersons i Norberg är ett av de där riktigt klassiska konditorierna i Sverige. Kulturhistoria med anor ända tillbaka till 1700-talet. Klart att vi svängde förbi och fikade när vi ändå befann oss i trakterna.

Historia

Huset, men den central placering i Norberg tätort, användes på 1700-talet som kaptensboställe i Salbohed i Västerfärnebo socken. Under 1800-talet flyttades det till Norberg och användes först som gästgiveri och skjutsstation.

Elsa Anderson, bördig från Östergötland, och som utbildat sig till konditori i Örebro och sedan gift sig i Norberg, öppnade 1916 först ett konditori vid torget i Norberg. Enligt en kunglig förordning från 1834 tilläts ”välfrejdade kvinnor” att som förvärvsverksamhet ägna sig åt att tillverka och saluföra tårtor, pastejer och bakelser. (minsann, får man tänka sig att affärsverksamhet för kvinnor i övrigt var förbjuden?)

1919 köpte hon och hennes man gästgiveribyggnaden och flyttade konditoriet dit. Elsa Anderson drev konditoriet fram till sin död 1937, därefter tog hennes son över och efter honom dennes son. 2008 såldes konditoriet utanför Elsa Andersons släkt.

Branden

Den 21:a augusti 2015 brann hela huset med Elsa Andersons konditori ned till grunden efter en anlagd brand. Under våren 2017 byggdes ett nytt hus upp på samma plats, med ambition att vara så likt det gamla som möjligt. Bygget finaniserades av försäkringspengar kompletterat med insamlade medel från föreningen Elsas Vänner. Det återuppbyggda konditoriet invigdes den 7 maj 2017.

Vårt besök på Elsa Andersons konditori

Jag har bara varit här och fikat någon enstaka gång i barndomen, men när vi gör vår heldagsutflykt till Bergslagen känns alltså Elsa Andersons konditori som ett givet stopp.

Vi känner oss osäkra på hur mycket folk det kommer att vara på plats en påskafton i Corona-pandemin och helgarderar oss med att boka bord i förväg. Dock, när vi anländer klockan 15 är konditoriet inte ens halvfullt och utan köer. På hemsida har vi läst att man glesat ut mellan borden och det känns inte trångt någonstans.

Huset är verkligen på pricken likt det gamla utvändigt och invändigt har man en gammaldags känsla med kakelugnar, bröstpaneler och äldre detaljer.

Elsa receptsamling räddades till all lycka från branden och flera av hennes bakverk bakas fortfarande än idag. När det begav sig och förra seklet var ungt, var det Tangotårtan som var succén. Den ser vi dock inte till idag.

Däremot finns en Norberg-bakelse med smak av blåbär och choklad, som jag inte kan motstå på grund av namnet. Ovan som jag är vid sötsaker nuförtiden, slutar det ändå med att Christofer får hjälpa mig att äta upp halva.

Mer att se i Norberg

Men sen vill vi ju se mer av Norberg, nu när vi ändå är på plats. Vi har läst om Norbergsleden, en 1,2 mil lång led från Norberg och norrut runt sjön Noren. Den passerar massor av intressanta lämningar efter Norbergs gruvhistoria. Blå grottan, Klackberg, Polhemshjulet, Kärrgruvan och ett gruvmuseum.

Men klockan är över 16 och vi har dessutom pappa 86 år med oss på turen, så någon milsvandring är det inte läge för, för oss idag. Men vi skickar vidare tipset om Norbergsleden till er läsare. Det verkar vara en fin och givande tur.

Karta över Norbergsleden hittar du här.

Själva nöjer vi oss med att besöka Polhemshjulet per bil. Det visar sig att huset där Polhemshjulet finns bara är öppet under sommaren. Övrig tid finns nyckeln att hämta i en kiosk.

Polhemshjulet är en synnerligen fiffig uppfinning av den kände Christopher Polhem. Det är något förenklat världens första elledning.
Vattens leds via en byggd kanal fram till ett stort hjul. Kraften från hjulets snurrande (av vattnet) leds vidare, med snillrik mekanik, via en ställning av trä och förser ett helt gäng av traktens gruvor med kraft, utan att gruvorna själva behöver vara i närheten av forsande vatten. En revolution på sin tid.
Nu finns huset med själva hjulet kvar, en liten bit av kanalen, fast utan vatten och kanske 100 meter av den mekaniska träledningen.

Som sagt, vi fick inte se hjulet (eller orkade inte åka tillbaka för att hämta nyckeln), men beskrivningen av denna uppfinning från tidigt 1700-tal fascinerar oss så att det räcker ändå. Vilken grej!

Norbergs samhälle är också värt en liten promenad. Ner mot ån finns fin gammal bebyggelse och Abrahamsgården, Norbergs äldsta gård, som är öppen för besökare om man vill titta in.