Sveriges världsarv
Sverige har 15 världsarv, i skrivande stund. För arbete med att nominera fler världsarv pågår.
Vi har själva fått upp ögonen för de svenska världsarven på senare år. Har tidigare besökt dessa 9.
- Birka och Hovgården
- Drottningsholms slottsområde
- Falun och kopparbergslagen
- Gammelstads kyrkstad
- Hansestaden Visby
- Hällrisningsområdet Tanum
- Hälsingegårdarna
- Höga kusten och Kvarkens skärgård
- Laponia
Och har haft kvar att besöka ytterligare 6.
- Engelsbergs bruk
- Grimeton radiostation
- Skogskyrkogården i Stockholm
- Struves meridianbåge
- Södra Ölands odlingslandskap
- Örlogsstaden Karlskrona
Engelsbergs bruk har varit UNESCO världsarv sedan 1993. Bruket ligger i mitt i Bergslagen, i landskapet Västmanland och i Fagersta kommun. Detta är områden som jag ofta vistats i och åkt igenom som barn. Men då var inte just Engelsberg något som vi kom på tanken att besöka. Järnbruk fanns och finns ju överallt. Det vill säga nedlagda.
Bergslagen och dess järnbruk
Bergslagen är ett geografiskt område som omfattar Västmanland, sydöstra Värmland och södra Dalarna. I en vidare alternativ benämning innefattas även delar av Närke, Östergötland, Uppland och Gästrikland.
Här har alltid bergshantering, brytning och smältning av malmer (bergsbruk) haft en stark ställning. Fortfarande idag sätter metallindustrin en tydlig prägel på regionen, även om samtliga järngruvor, den sista i Grängesberg, numera är nedlagda på grund av ökande konkurrens från utlandet. Brytning av andra metaller och mineraler pågår fortfarande i området.
Gruvorna i Bergslagen har genom historien i hög grad bidragit till Sveriges ekonomiska utveckling och ses som en av de avgörande faktorerna till att Sverige under en period av historien räknades som en stormakt.
Som sagt, överallt i området finns gamla järnbruk och masugnar. I Gästrikland, som är mitt uppväxtlandskap, kan jag utan vidare räkna upp ett flertal: Tolvfors, Axmar, Gysinge, Kratte Masugn, Forsbacka, Hofors. Och så vidare. Det är ingen slump att företaget Sandvik finns och har sitt ursprung just här, i Sandviken.
Engelsbergs bruk
Man får alltså förlåta mig för att jag inte tagit mig till Engelsberg tidigare. Men nu när jag hittat bruket på världsarvslistan är det dags att göra slag i saken.
Engelsbergs bruk anlades 1681 i gruvområdet Norberg, och utvecklades under 1700-talet till ett av de mest moderna järnbruken i världen. Engelsbergs bruk är det bäst bevarade exemplet på denna typ av järnbruk i Sverige.
Byggnaderna och en stor del av den tekniska utrustningen finns kvar. Vattenhjul, kross, blåsmaskin och hamrar fungerar fortfarande vilket gör att masugnen och smedjan på Engelsbergs bruk är unika. Och det är alltså därför som just detta bruk blivit världsarv. Bruket togs ur drift 1919, men trots detta har utrustningen och maskinerna bevarats.
Bruket består även av administrativa byggnader och bostadshus för de som arbetade vid bruket, en herrgård för ägarfamiljen och dessutom ett bryggeri för säkerhets skull.
Engelsberg är ett enastående exempel på en betydande europeisk industri från 1600-1800-talen med viktiga tekniska lämningar och både kontor och bostäder bevarade.
– Ur Unescos Världsarvskommittés motivering
Vårt besök vid Engelsbergsbruk
Vi besöker bruket på påskafton. Under sommarsäsongen visas bruket invändigt två gånger dagligen 11:30 och 14:00. Men påskafton är det stängt och inga visningar ges. Vi får helt enkelt hålla tillgodo med exteriören.
Men först måste det förstås bli påsklunch på Nya Serveringen i orten Ängelsberg. Ängelsberg är ett litet samhälle med ett 100-tal innevånare. Ett av alla dessa samhällen som en gång blomstrat i industrialiseringseran i Sverige, men nu tynat bort till någon som inte ens längre får räknas som tätort.
Grandiosa villor vid sjön Åmänningens strand möter oss när vi rullar in. Jag frågar sen på restaurangen och får veta att det är Stockholmare som byggt sommarnöjen. När förra seklet var ungt.
Ängelsberg låg mitt i allt förut. Järnvägen som passerar, sjövägen från Stockholm och upp i Dalarna. Via 27 slussar. (här jobbade farfar som sjöman en gång i tiden!) Och så bruket.
– Ängelsberg eller Engelsberg, undrar jag försiktigt. För stavningen har gäckat mig under mina förberedelser på Google.
– Både och, det är valfritt! För orten alltså. Bruket, det är ju med E. Så ser alla skyltar, stenar och sigill ut, så det måste man hålla sig till.
Bruket är i oklanderligt skick. Sköts om som ett spädbarn, som det tycks. Många av byggnaderna har en skylt som förklarar att det är privat område. Inte lika många skyltar som förklarar byggnadernas användning tyvärr. Vi hade kanske velat att man gjort ännu mer av sitt världsarv.
Men som det nu är skiner den skira vårsolen försiktigt, de första vårblommorna har slagit ut och de vackra alléerna med sörländska lövträd (lind, dristar jag mig till att föreslå?) har visserligen inte lövats än, men är nog så ståtliga mot de välvårdade gamla byggnaderna.
Vi är nöjda med vårt besök ändå. Även utan guidning.
Läs också: Klassiska Elsa Anderssons konditori – och gruvstaden Norberg
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Det är otroligt mysigt att vandra omkring i Ängelsberg. Vid bruket och att besöka skulpturparken. Väldigt fint på sommaren.
Jag bor i Grannbyn Fagersta, så det blir många picknickar i Ängelsberg på somrarna.
Ja kan tänka mig att det är ännu finare på sommaren. En mycket vacker plats! 🙂
För ett par år sedan ”bockade vi av” världsarvet Engelsberg och kände som ni att vi saknade information. Den dagens huvudpunkt blev istället ett guidat besök på Oljeön, några hundra meter utanför Ängelsberg. Det var en otrolig historia om en remarkabel man och hur olja importerades från andra sidan Atlanten, via Stockholm, Mälaren och Strömsholms kanal. Ett besök som varmt kan rekommenderas.
Då måste vi ju komma tillbaka en annan gång och besöka den också! 🙂
Att besöka Engelbergsbruk med guide rekommenderas. Vi var där i somras i en coronaanpassad visning med en otroligt engagerad guide. Fick ut så mycket av turen.
Kan tänka mig att det är mycket intressant.