Jag vet att många undrar hur det går för Christofer. Här kommer därför en liten sammanfattning av läget.
Christofer har fortfarande problem med ögonrörelsena. Ögonen vill flacka och fara fram och tillbaka när han försöker fokusera blicken. Men här ser vi ändå stora förbättringar. Han orkar titta mest hela dagarna nu och har även börjat använda mobilen och scrolla runt lite på sociala medier.
Jag har ju berättat för Christofer att jag skrivit om hans stroke på bloggen och ungefär vad jag skrivit. Däremot har han inte läst något av detta själv ännu.
– Jag är inte redo för det, säger han. Men han har nu sett det allra första inlägget flimra förbi i Facebook-flödet.
– Jag blev så ledsen när jag såg det. Tyckte så synd om honom på bilden som blivit så illa drabbad. Inte om mig, mig är det inte synd om. Men han på bilden. Han såg så oskyldig och oförstörd ut, på något sätt.
Yrseln finns där på mornarna, men är nästan borta längre fram på dagen.
Högerhanden är väldigt bra, skulle jag vilja säga, jag upplever att Christofer har en okej ”bruksfunktionalitet” i den redan nu.
Gången har inte repat sig på samma sätt som handen än. Höger ben har fortfarande rörelse- och koordinationsproblem. Han kan gå själv, men gången är trevande, stapplig och vinglig. Däremot går han hyfsat bra i trappor.
Även på svälj-sidan går det framåt. Christofer äter nu glass och även apelsinklyftor. Får spotta ut skinnet på klyftorna sen, men mycket av det andra får han i sig. Nu ikväll pratade han om risgrynsgröt. Det skulle han vilja prova i morgon. Vi får hålla tummarna för att landstingsköket kan ordna fram det, så här i juletider och allt.
Logopeden och sjukgymnasten har levererat träningsscheman och satt upp delmål för hans träning. Han ska vara uppe och gå 4 gånger per dag och dessutom genomföra ett träningspass vid sänggaveln 2 gånger per dag. 4 gånger ska han sitta upp och försöka svälja saker. Det spelar egentligen ingen roll om försöken lyckas eller ej, att försöka är träning nog och ger stimulans till den ”avsvimmande” sväljnerven.
Sen har vi det här med att han inte känner skillnad mellan varmt och kallt på vänster sida av kroppen. Men det känns lite petitessartat i sammanhanget. Vi människor kommer med så många extrafeatures, som man ju så sällan har någon egentlig användning av IRL.
Operationen som skulle förse Christofer med en knapp på magen har tyvärr skjutits till måndag. Det visade sig att han fick en blodförtunnande medicin som innebar för stora risker vid en operation. Så nu har den satts ut tillfälligt.
I förra veckan hade jag en målbild att han skulle vara hemma till denna helg, men så blev det alltså inte. Nu hoppas vi på nästa helg i stället.
<3
Tack Daniel.
Skönt att det går framåt! 💕
Ja, tror på många och stora framsteg de kommande veckorna.
Hoppas det går framåt i samma fina takt <3 styrkekram till er båda
Vi tror och hoppas på det.
Kämpa, tillsammans är ni starka❤💪
Tack.
Fint att höra att det går framåt och att ni verkar få bra hjälp med träning. En f d granne fick en kraftig stroke för några år sedan. Det blev riktigt illa och blev i princip helt utdömd att få ett fungerande liv. Hennes man gav sig inte och ordnade till sist med egen träning och hyrde hjälpmedel. Idag, några år senare, kan hon gå och har ett bra liv!
Kram Lena
Tack. Sånna exempel vill vi ha nu. Sånna som var sämre än Christofer i början, men ändå blev helt eller ganska bra. <3
Som den målinriktade och träningsvilliga människa Christofer verkar vara och med all stöttning från dig har ni alla förutsättningar att få ett riktigt bra och fungerande liv. Vi håller alla tummar för er.
Tack. Vi tror att det kommer att gå vägen.
Skönt att det går framåt och att ni kan se framstegen, även de små. Det handlar säkert om mycket tålamod och mycket kämpa, och mycket gemensam styrka! Tänker på er!
Framstegen kommer verkligen slag i slag nu, när Christofer blir piggare och orkar träna. Vi kämpar och glädjs!
Hej Christofer och Gunilla!
Min stroke visade sig i slutet av mars 2018. I början var jag mycket dålig.Låg två v på sjukhus. I somras opererades ett hål i mitt vänstra förmak i hjärtat. Ett paraply fick täcka hålet mot hjärnan. Allt gick bra, kollat flera gånger. Kroppen läker själv. Min vänstra fot har sakta blivit bättre och nu kan jag gå med eller utan käpp vilket inte gick alls i början.
Kroppen läker sig själv ganska fint, även om den inte blir perfekt .
Det finns andra saker som märkligt nog förbättrats, men långsamt har det hänt.
Jag är ju din moster Christofer så lite har tankarna gått mot släktskap . Men det hoppas jag verkligen att det inte är!
Hälsningar och kram till er båda.
Hoppas din förbättring fortsätter och att du blir bra!
Elisabeth