Få länder omges väl av en sådan mystik och romantisk myt som Kuba. Även om man aldrig varit där tror man sig veta en rad saker om hur det “är”.
Det här trodde vi om Kuba innan vi åkte och så här var det i verkligheten.

Alla bilar är amerikanare från 1950- och 60-talet

Sant och falskt.
Det finns moderna bilar på Kuba. Vi såg skinande nya Toyotor rulla på gatorna. Men kanske främst kinesiska, i Europa helt okända, märken på de nya bilarna. Nya bussar fanns också. Men det stora flertalet bilar på Kuba är gamla. Nu är vi inga veteranbils-entusiaster, så det är lite svårt för oss att “artbestämma” allt vi såg och rada upp listor och modeller, men många amerikanare förstås från 1950- och början av 60-talet. Både härliga flerfärgade cabrioleter och mer “bruksbilar” med tak, som hade målats om och avrostats så många gånger att inget originalmärke fanns kvar att finna.

Men långt ifrån alla gamla bilar var amerikanare. Det fanns också synnerligen gott om gamla sovjetiska Lador från 70- och 80-talet och även en del västerländska märken från samma tid. Vår bil som hämtade och körde oss till Vinales var t.ex. en prima Mercedes från 1982.

Sammanfattningsvis var en överväldigande majoritet av bilarna som framfördes på vägarna på Kuba riktiga rariteter och museiobjekt och en stor del av charmen med gatubilden var just dessa bilar.

Hela Kuba är helt fritt från reklam

Nej. Det är nog en amerikansk myt, tror vi. I USA har ju reklamen tagit över allt i städerna och längs vägarna, så kommer man därifrån blir kontrasten stor. Men visst gör man reklam för saker även på Kuba. Främst den egna rommen faktiskt.

Maten är dokumenterat dålig

Sant och falskt får vi nog svara igen. Det beror ju på var man äter förstås. Den kubanska maten är till sin art lite… ska vi säga tråkig? En typisk kubansk måltid består av lite kött av typen stek eller möjligen pulled pork. Till detta en enkel grönsallad, ett ris kokt tillsammans med svarta bönor och sedan gärna några karotter med olika kokta rotsaker. Där vår egen traditionella svenska kosthållning förespråkar potatis, har man i det kubanska köket en bredare och mer tolerant syn på rotknölarna och kokar det mesta. Potatis, sötpotatis, kassava-rot osv. i all oändlighet. Man toppar med lite hemgjorda chips gjort på ytterligare någon rot (som inte är potatis) och så är måltiden i hamn. Ingen sås.

Ovanstående anrättning kan bli hur smaskig som helst som den är tillagad med kärlek och omsorg och av prima råvaror. Men det är också lätt att tänka sig hur otroligt trött, torr och tråkig denna mat blir vid motsatta förhållanden.

På restaurangerna i Havanna åt vi de trötta, oengagerade varianterna av denna mat och i Vinalers fick vi dessbättre möjligheten att prova den fräscha, kärleksfulla varianten av kubansk mat.

Förutom det traditionella kubanska köket, finns det på turistorterna möjlighet att hitta pizza och pasta.

Sen måste vi också bara nämna våra casa-particular-frukostar. Aldrig har vi väl fått så mycket mat uppdukat åt oss som på dessa små familjära guesthouses med bara ett par rum!

Kubansk mat. Helt enkelt.
Frukosten som vår favorit casa-particular-dam bullade upp

Restaurangerna är statliga eller hemliga “hak”

Innan vi åkte hade vi hört att man antingen äter på “själlösa” statliga restauranger där maten är hemsk, eller på små privata “hak” som inte är skyltade från utsidan, utan man måste veta bakom vilken dörr de ligger. Kanske stämde detta förut, men nu falls det in alla fall gott om helt vanliga trevliga restauranger i både Havanna och Vinales. Med uteserveringar, personlig inredning, charm och till och med utmärkt service. Om de var statliga eller privata är svårt att veta, eftersom vi inte frågade. Men om du ber oss gissa, så säger vi privata!

Allt är fattigt och förfallet

Väldigt mycket sant, fast inte helt.
Stora delar av Havanna är väldigt förfallet. Det är ganska charmigt för en besökare med kameran i högsta hugg, men förstås inte för dem som bor där. Dock, i stråket från kryssningsterminalen och till Hemingways favoritbar, Florida-bar, var husen renoverade och upprustade och man hittade en uppsjö av lite snofsigare souvenirbutiker och lite trendigare rom-barer.

Det blev uppenbart, dels vart kryssningsturisterna beger sig på sin dag i Havanna, och dels att välstånd följer i de västerländska turisternas spår.

I Vinales, d.v.s. på landet, var hästen och även oxen fortfarande ett väl använt arbetsredskap. Hästkärror och män som red för att förflytta sig från punkt a till punkt b, var inga konstigheter alls.

Den beryktade varubristen hann vi aldrig kolla upp på egen hand. En gång tänkte vi hoppa in i en livsmedelsaffär bara för att kolla läget, men då hade de precis stängt.

Inget internet finns

Nästan sant. För internet finns verkligen inte att tillgå hur som helst och hipp som happ. Hur skulle det se ut? Här kan du läsa mer om hur det funkar med internet på Kuba.

Alla röker cigarr

Sí, Señor!

Kreditkort funkar inte – dollar funkar inte

Amerikanska kreditkort som American Express och Diners Clubb funkar inte. Dollar fungerar men på grund av rådande embargo är växelkursen väldigt ofördelaktig. Visa och Mastercard funkar att ta ut pengar med, men att kunna betala med kort är väldigt begränsat.

Ingen kan engelska – det är omöjligt att ta sig fram utan spanska

Sant och falskt (igen!)
Även inom turistindustrin är man otroligt dålig på engelska. Några pratar bra engelska, med schysst accent och allt, som t.ex. vår guide när vi åkte cabriolet i Havanna. Men det visar sig vara inövade fraser. När man ställer en fråga är det “goddag yxskaft”.
Den enda vi träffade på resan som kunde bra, “konverserbar” engelska var vår guide i Vinales.

Dock är vänligheten och viljan att förstå enormt stor. Vi kan inte många ord spanska, men klarade oss förstås ändå bra, man pekar och gestikulerar lite och så är det bra med det. Vi vill ändå starkt rekommendera att man (till skillnad från oss) tar sig tid att lära lite vardagsfraser på spanska innan man åker, så blir det roligare och mer givande.

Revolutions-idealen lever

Ja men faktiskt, lite grann ändå. Kubanerna är SÅ otroligt stolta över sitt land och även sin revolution, så det kan bara inte vara fejk alltihop, tänker vi. Och stora bilder på de revolutionära ledarna på husväggar osv. Gärna Fidel- och Che Guevara-citat på  väggar i allmänna lokaler. Missförstå oss rätt, så klart fattar vi att folk tycker både det ena och det andra om samhällssystem, regim osv, men stoltheten verkade finnas där ändå på något vis, även runt revolutionen. Vi pratade dock inte politik med någon på Kuba.

Jag gör bort mig big time det första jag gör inför vår guide i Vinales genom att ställa frågan “Vilket år var det nu revolutionen var?”
Han tappar fullständigt hakan. Det är för honom ofattbart att det finns människor på detta jordklot som inte kan rabbla revolutionens viktiga datum fram och baklänges om de så blir väckta mitt i natten.

-You know, It is famous all over the world!!

Läs alla våra inlägg om Kuba här.

Välkommen att följa 4000mil på Facebook, Instagram och Bloglovin för mer reseinpiration i dina flöden!

Fotnot: 1959 var det förstås. Som det begav sig med revolution och allt det där.

 

7 kommentarer

  1. Spennende lesing! Det virker som enkelte ting har forandret seg bare siden jeg besøkte Cuba for noen få år siden. Men det er jo bra at utviklingen går den rette veien. 🙂 Husker jeg ble fortalt at maten var helt forferdelig, men jeg spiste stort sett på paladares og mine casas particular, og spiste mye nydelig mat. Spesielt hummeren jeg spiste, drømmer jeg enda om, haha.

    • Gunilla Yourstone

      Det känns verkligen som att utvecklingen går blixtsnabbt just nu. Positivt för befolkningen.
      Vi provade seafood i Havanna men det var ganska tråkigt tyvärr.

  2. Väldigt intressant läsning och kul att höra hur det är i verkligheten. Älskar bilderna på de gamla färgglada bilarna!

  3. Intressant! Nu ser jag fram emot inlägget om internet. Hur ska vi kunna åka dit om vi inte kan blogga …!!?? 😱

    • Gunilla Yourstone

      Det är lite komplicerat i nuläget att liveblogga från Kuba. Men inte omöjligt.
      Fast Kuba förändras snabbt nu…

  4. Evelina

    Jag har varit på Kuba 2012 och 2015 och sett stora delar av landet. Då jag både spenderat mer tid och kan spanska tänkte jag komplettera lite med mina /våra erfarenheter. Vi har funderat lite på hur det är att besöka Kuba utan att kunna språket då vi har fått både kultur och historielektioner som heter duga av människor både på gator och torg eller i casas particulares. Så det var intressant att läsa er syn. Vår bild är att de flesta betalar skatten som i vissa fall är 90%. Vi har pratat både med pensionärer och barnfamiljer och fått intrycket av att de äldre framför allt fortfarande är stolta och tror på revolutionen, dels för att de “måste” som en fd lärare uttryckte det. De har en gång i tiden satsat så mycket och landet och människorna har offrat så mycket för det de tror på. Bland de yngre fick höra betydligt mer skepticism och en man uttryckte att han inte såg någon framtid för sina barn på Cuba och att de skulle lämna landet efter sina studier. En barnfamilj som vi lärde känna 2012 hade lämnat landet när vi tänkte hälsa på 2015.

    Maten som vi åt i våra casas eller i paladares tyckte vi alltid var i toppklass maten på restauranger var däremot mycket skiftande. Dels så var det ofta de bara hade en eller två rätter att välja på och nån gång fanns det bara öl att dricka och inget vatten!

    2015 var vi även inne på ett ransoneringsställe och fick förklarat mer kring detta. Då fick en person exempelvis 5 ägg per månad.

    Mycket spännande och intressant land och faktiskt ett av mycket få vi besökt två gånger. Vi upplevde stora skillnader mellan våra två besök och upplevde större skillnader 2015. Det beror nog mycket på att Raul suttit längre tid vid makten och att de hade ett ekonomiskt uppsving 2013-14 och då valde att satsa mer på framför allt infrastrukturen i centrala och gamla Havanna.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *