Ojoj, det har verkligen varit fullt blås sedan vi kom hem från Gotland!
Fastän vi kört lass till återvinningen hela vintern och våren, blev det nu ytterligare svängar dit. En full släpvagn och typ 5 fulla billaster.
De sista grejerna har även sålts på Marketplace. Två förvaringsskåp för kontor, en kohudsmatta, en tv, en äkta japansk kimono samt i sista stund även en gräsklippare.
Nytt litet köksbord till kökshörnan inklusive stolar har införskaffats. Samt att vi har beställd nya matgrupp till vardagsrummet. Den dröjer dock ytterligare ett gäng veckor.
Alla våra resterande grejer, allt det vi aktivt bestämt oss för att behålla, har packats ner i lådor för att sedan packas upp igen på sina nya platser. Dock krävs en del inköp av ny förvaring för att vi ska kunna packa upp och bli klara. En platsbyggt bokhylla byggs för fullt av Christofer och en extra garderobsvägg kommer att byggas inom kort.
Själva flytten och flyttstädningen har vi förstås lejt bort till professionell personal.
Surströmming
Nu i helgen har vi åkt ut till vår sommarstuga i Järnäsklubb för den årliga surströmmingsskivan med grannarna där. Just i år var det just vår tur att arrangera, lite ooptimalt att det kom precis samtidigt med vår flytt, men det funkade det med.
Läs också: 14 fakta om surströmming – Norrlands nationalrätt
Känslor
På tisdag lämnas huset över till de nya ägarna.
När jag kom dit efter att huset tömts, för att kolla att inget blivit kvarglömt, började jag plötsligt att storgråta. Helt oväntat och jag hade till en början svårt att förstå och förklara var tårarna kom ifrån. För det handlade absolut inte om att jag ångrade mig eller ville ha flytt och försäljning ogjort.
Jag tror att det handlade om att huset i tomt skick påminde mig om samma hus för 18 år sedan när jag köpte det och senaste gången jag såg det tomt. Utan möbler blev det samma hus som då. Jag teleporterades då som i en tidsmaskin tillbaka 18 år i tiden. Och grät alla de tårar som jag aldrig grät då. Aldrig tillät mig. Kunde tillåta mig. För att det inte fanns tid eller ork eller utrymme för sådan svaghet.
En sådan extremt utsatt position som jag befann mig i då. Ensam i en stad som inte var min, som jag flyttat till bara 3 år tidigare, för att hjälpa någon annan ur en ohållbar situation. Och med någon i hasorna, som gjorde allt i sin makt för att mitt liv skulle bli så outhärdligt som möjligt.
Med just detta hus som mitt stöd i livet och den enda fasta punkt jag kunde luta mig mot. Ett hus som inte var min dröm och längtan, men min tillflyktsort.
Men också allt det som aldrig blev under de här 18 åren. Det som livet aldrig blev. De ouppfyllda drömmarna. Det som livet i stället blev. Alla de där släggorna som livet riktat och som träffat rakt in. Nu först finns det tid, möjlighet, ork och kraft för gråten. När jag inte längre måste stå stark, hålla ihop allt och vara den sista utposten mot kaos.
Och kanske är det så att den här gråten bara måste gråtas.
Läs också:
Så känner du igen en narcissist – 12 tecken
Å så berörande text, gick rakt in i hjärtat ❤️
Lycka till med nya boendet och en stor kram❣️
Tack snälla du. ❤️
Usch jag förstår verkligen. Jag också en sån gråt och tid att sörja. Längre fram, när utrymmet finns… Om ungefär 10-15 år 🫶🏼
Det är ok att ta det senare. När tiden och orken finns.
Du hade det tufft för 18 år sedan och dessutom inte bara med en person utan en hel familj. Som jag också råkade ut för men även jag tog mig ur denna destruktiva familj men tyvärr tog det mig 11 år, vilket med facit i hand var alldeles för lång tid.
Ja det är oceaner av tid som man kunde ha använt till annat.
Så fint du har skrivit, efter 18 år var det nog dags för tårarna att komma ut. Vi bär mycket inom oss som plötsligt utan direkt anledning dyker upp och det blir en reaktion. I morgon för 10 år sedan hade vi begravning av min far och det märkes att det finns en del tårar som behöver ut. Lycka till i nya lägenheten.