10 saker jag inte visste om Stroke förut men som jag vet nu

Vad visste jag egentligen om stroke för ett år sedan? Skrämmande lite faktiskt. Uppenbarligen så lite att jag kunde se Christofer genomgå 2 mycket små stroker mitt framför ögonen på mig på Sri Lanka utan att förstås vad som hände. Till mitt försvar kan jag väl säga att sannolikheten för att just han skulle drabbas endast 45 är gammal ju var extremt liten.

En annan förmildrade omständighet är väl att även en lankesisk läkare friskförklarade honom under pågående stroke, samt även en svensk läkare mindre än 24 timmar efter den andra av de två små. Så jag var ju inte ensam om att inte förstå, menar jag.

Här har jag skrivit om förloppet på Sri Lanka och efteråt.

Nu vet jag långt ifrån allt om stroke, men så oändligt mycket mer. Och jag har tänkt mer än en gång att det nog var lika bra att jag visste så lite, de där timmarna i taxin och på flyget hem från Borlänge den där dagen den 22:a november för snart ett år sedan. Om jag då vetat allt det som jag vet nu, hade resan hem blivit så oändligt mycket värre.

Läs om dagen när Christofer fick stroke här.

1. Vad Stroke egentligen är

Knappt ens att jag hade ett superkoll på detta. Men Stroke är ett samlingsnamn på de symptom som uppstår när hjärnans nervvävnad skadas på grund av hämmad syretill­försel. Syrebristen uppkommer när en blodpropp har bildats i något av hjärnans blodkärl, hjärninfarkt. Stroke kan även uppstå när ett blodkärl brister inne i hjärnan eller på hjärnans yta, hjärnblödning.

2. Hur dödlig och vanlig Stroken är

Förstås visste jag att det var dödligt. Min egen mormor dog i stroke. Även om det hette hjärnblödning då. Men någon koll på hur dödligt eller vanligt det är, det hade jag inte.

Stroke är oerhört vanligt. Varje kvart insjuknar en person i Sverige i stroke. Dvs 26.000 personer årligen. Och 25% av dessa dör inom 4 veckor efter stroken. Stroke är mycket ovanligt före pensionsåldern för att i åldrarna 80 och över vara en både vanlig sjukdom och vanlig dödsorsak.
Fler män än kvinnor får stroke.

3. Att det finns något som heter TIA

Jag hade aldrig hört talas om en TIA innan Christofers stroke.

Nu och sedan det visade sig att han haft två små TIA´s 2,5 år innan stroken, så vet jag bättre. TIA betyder Transitorisk Ischemisk Attack och är en liten stroke som är över med symptom och allt på mindre än 24 timmar.

TIA:n i sig är alltså inte farlig, men statistiken visar att 10% av de som haft en TIA får en riktig stroke inom 2 dagar! Att söka vård och få behandling är alltså mycket viktigt.

4. Funktionshinder efter stroken

Här var jag också mycket dåligt påläst. Halvsidesförlamning och olika typer av problem med talet kände jag till, men inte så mycket mer.

Nu förstår jag bättre. Eftersom en stroke lämnar ett hjärtskada efter sig, ett dött område i hjärnan, kan naturligtvis alla de funktioner som finns i hjärnan drabbas, beroende på var skada sitter. Sitter den över nerven för balans och sväljfunktion som i Christofers fall så är det dessa funktioner som drabbas.

Sitter den på minnet så drabbas det och så vidare. En annan otäck effekt av stroke kan vara personlighetsförändringar, plötsliga vredesutbrott mm. Svårt, svårt för de anhöriga att hantera och acceptera.

Man kan också drabbas av neglect, dvs en omedvetenhet om allt som är på antingen höger eller vänster sida. Man förstår inte att de egna kroppsdelarna på den sidan tillhör en själv, man kan inte uppfatta saker som händer på den sidan om en, inte föra ett samtal med någon som befinner sig på den sidan osv.

Direkt efter stroken är symptomen ofta väldigt stora. Sedan förbättras funktionerna steg för steg. De första veckorna gör man de största framstegen, senare går det lite långsammare. Men många drabbade fortsätter att förbättras i många år efter stroken. Rehabilitering och träning är avgörande för förloppet. Och att den sätts in tidigt. Christofers sjukgymnaster påbörjade hans första träningspass bara något dygn efter stroken. Det enda han klarade då var att sätta sig upp i sängen en kort stund med stöd, men det var ändå viktigt att han gjorde det.

Speciellt bland yngre drabbade kan man se remarkabla förbättringar. Från förlamning till normal funktion till exempel.

5. Riskfaktorer och orsaker till stroke

De stora riskfaktorerna för stroke är dels livsstilrelaterade; ålder, rökning, ohälsosam livsstil med fet mat och lite motion, högt blodtryck, höga blodfetter, stress och hög alkoholkonsumtion. Men även ärftlighet för hjärt- och kärlsjukdomar, förmaksflimmer, diabetes, samt att man redan har haft en stroke.

Varav Christofer inte stämmer in på en enda. Möjligen då att det funnits några proppar och strokes i familjen. Men inte i hans ålder.
Och nu har han alltså den största riskfaktorn av dem alla. En historik av strokar.

Sedan kan man även få en stroke av andra utlösande faktorer; sömnapnéer kan t.ex. orsaka en stroke om de är tillräckligt omfattande, ett hårt slag mot huvudet, en operation som går fel eller ett naprapatbesök med knäckning av nackkotan. Det har jag själv varit och gjort ett flertal gånger, men inte igen kan jag säga, efter att jag hört talas om detta.

6. Vilka är symptomen, hur känner man igen en pågående stroke?

Dessa är de typiska symptomen på pågående stroke:

• få domningar eller förlamningar i ansiktet, armarna och benen, oftast i ena kroppshalvan
• få svårt att tala och förstå
• bli förvirrad
• få synstörningar på ena ögat eller båda ögonen
• bli yr och få svindel
• få försämrad balans och få svårt att gå
• få kraftig huvudvärk utan tydlig orsak

När man får dessa symtom eller några av dem, är det bråttom till vård. Det är de första timmarna vård kan sättas in och häva förloppet. Många gör misstaget att lägga sig och vila för att se om de blir bättre. Följderna blir många gånger förödande. Det var helt avgörande för Christofer att han kom in till sjukhuset direkt så att Trombolys-behandling kunde sättas in.

Det är alltså viktigt att känna till och vara medveten om dessa symptom, så att man tar sig in till sjukhus, eller hjälpa någon som drabbats.

7. Att bli återställd

Oj, lika bra att man inte visste i början. Men att bli helt och fullt, till 100% återställd efter en fullskalig stroke och inte bara en TIA verkar svårt.

Många kan komma tillbaka hyfsat, till ett normalt liv så att säga och kanske även så att omgivningen kan uppfatta en som återställd. Men det verkar oftast ändå finnas ett före och ett efter. Vissa begränsningar finns kvar. Hjärttrötthet drabbar de flesta och många mycket svårt.

Hjärntrötthet hade jag innan bara hört talas om i samband med utbrändhet. Att det också fanns efter stroken visste jag inte innan. Det är då ofta tal om en rent fysiskt yttrad hjärntrötthet så att symptomen från tidigare stadier av stroken kommer tillbaka om man utsätt för för mycket ansträngning, ljud, stimulans etc.

Alltså om det som i Christofers fall är balansnerven som är drabbad, kan man om man inte får tillräckligt med vila, utan tvingas ansträngs sig över en viss nivå, få tillbaka balansproblem, börja vingla igen osv.

Många strokedrabbade lever resten av sitt liv med detta ganska osynliga handikapp.

8. Ångest och depression

Jag hade ingen aning om innan att ångest och depression är oerhört vanligt efter stroke. Dels kan man förstås få både ångest och depression av att vara funktionshindrad, att inte klara de saker man alltid gjort förut helt naturligt och obehindrat, att inte klara sig själv, att vara sjukskriven. Eller av oro för en ny stroke.

Men lika vanligt verkar vara att ångest och depression kommer av hjärnskadan i sig själv. Som att hjärnan helt enkelt börjar blanda en ny cocktail. Detta drabbade Christofer ungefär 1,5 månader efter stroken. Stark ångest, utan synbar orsak, plötsligt bara kom, till en tidigare helt obekymrad och sorglös person.

Som tur är finns mediciner mot detta.

9. Samhällets stöttning

Det jag inte hade en aning om innan Christofers stroke är att vilket stöd och vilken hjälp man får efter stroken väldigt mycket beror på vilket landsting man har turen eller oturen att bo i. Här i Umeå finns massor av resurser, medan andra stroke-drabbade i andra delar av Sverige inte får någon rehabilitering alls.

10. Utrota stroken – forskning och framsteg

Om strokeforskarna lyckas på alla fronter kommer vi inte att ha några strokefall om 30 år,

Följ vår historia på 4000mil och på Facebook.

Relaterade inlägg:

En liten värld, framsteg för Christofer och bloggen som nog överlever oss båda Hur blir det med resorna nu då? Och med bloggen? – Jag gav ju faktiskt bort 4000mil, har jag glömt att berätta det? Vår lördag: En tur till Akuten och lilla julafton Tillbaka i en ny vardag