Vi är för det mesta väldigt förberedda när vi reser.
Vi (läs jag!) har läst på, googlat, memorerat fakta i månader eller till och med år. Mitt största intresse här i livet är verkligen att på min fritid googla fram itineraries på diverse platser på jorden. Säg ett land till mig och jag lovar, jag kommer att spotta ur mig en lämplig resrutt. Kanske ett hotell som jag hittat och absolut skulle bo på osv.
– Jordanien? Yes! Klappat och klart. Jag skulle behöva ungefär 10 dagar. Jag vet vilka tre kvällar i veckan man tänder ljus vid ingången till Petra och jag skulle absolut ta en natt här.
– Guatemala? Si! Jag vet att man måste boka nästan ett år i förväg om man ska få ett hotellrum i Antigua under påskveckan, vilka vulkanvandringar som är bäst för bestigning och hur man tar sig till Semuc Champey.
Jag har precis hur många härliga boenden med utsikt över risterrasser i Ubud och maharadjapalats i Rajasthan som helst hjärtmarkerade på olika listor på booking.com.
Men. Nu till 10.000-kronorsfrågan. Blir mina resor bättre av detta? Eller blir det tvärt om? Skruvar jag bara upp mina förväntningar för högt, får svårare att gilla läget och planera om ifall förutsättningarna ändras?
Ibland har det hänt mig, det ska jag erkänna, att när jag äntligen stått där vid den där utsikten, det där tempelområdet, eller vad det nu är som jag längtat till så länge. Tidpunkt på året har researchats och planerats minutiöst. Jag är där på minuten på rätt klockslag när ljuset ska vara som bäst. Så ja, det har hänt att jag blivit lite besviken. ”Var det inte mer än så här, liksom?”
Så absolut, det finns tillfällen när man skulle tjäna på att inte har förväntningarna så högt ställda.
Och jag erkänner gärna att jag skulle ha svårt att planera om helt, väl på plats. Om jag reste med någon som lite härligt spontant plötsligt föreslog ”Ska vi ta och skippa den där solnedgången på Table Mountain och sätta oss på en trevlig uteservering i stället?”
Och tvärt om, om man reser spontant, tar dagen som den kommer, hur blir det då?
Tänk att komma hem ifrån New York och ha missat Top of the Rock? Eller från Igauzu-fallen och inse att man kan se dem från både den brasilianska och den argentinska sidan?
Jag kan ärligt säga att det är bland det absolut värsta jag vet är att komma hem ifrån en plats och så efteråt får reda på att det fanns fler sevärda saker som man själv missat p.g.a. okunskap. (sen är det förstås något helt annat att aktivt välja bort sevärdheter p.g.a. tidsbrist eller intresse)
Christofer gav mig en gång ett alternativ (han känner mig alltför väl). Han ville till Japan och jag ville till Bali.
-Ok, sa han, vi åker till Bali. På ett villkor. Du får inte boka något innan mer än flygbiljetten. Du får inte ta reda på något, inte läsa något, inte planera något. Vi bara åker. Som två tomma blad.
Det blev Japan. Behöver jag säga mer?
Minns när jag och syrran var i San Francisco för 100 år sedan (eller i alla fall 24 år sedan). Min första riktiga resa. Allt var fantastiskt och underbart. Alla sevärdheter tog mig med storm.
Några år efteråt sa jag till syrran:
-Alltså, det var så spontant. Vi bara promenerade ner till hamnen och så såg vi att det gick båtar ut till Alcatraz. Jag hade inte ens koll på att den berömda fängelseön låg där.
-Hm, sa syrran. Alltså… så spontant var det kanske inte. Jag hade planerat att vi skulle till Alcatraz hela tiden.
Och ungefär här börjar vi närmas oss själva essensen av det optimala resandet.
Att själv inte ha någon koll alls, bara åka. Tillsammans med någon annan som tillbringat oceaner med tid på research och planering. Att plötsligt bara stå där framför Sacre Coeur i Paris som av en händelse, eller Fiskarbastionen i Budapest eller Pelé Castle i Transsylvanien. Och bara häpnas. Att det fanns något sånt fantastiskt här. Och vilken tur att vi sprang på det!
Den optimala av resformer måste alltså vara att resa som Christofer, att kunna slappna av och ständigt resa jorden runt med mig, som har allt planlagt sedan åratal tillbaka.
Hur föredrar du att resa? Planerat och påläst eller spontant?
Läs om bästa sättet att planera en resa här.
Välkommen att följa 4000mil på Facebook bör fler resefunderingar och resetips.
Mycket intressant inlägg. Känner igen mig själv i beskrivningen av tid jag lägger ner på att frossa i olika resedrömmar. Tittar t ex ofta på era reportage som är mycket bra. Hade god hjälp av detta när vi skulle till Sydafrika. Tack för det. Möjligen är det så att själva planeringen är en del av resan. En bra research öppnar ju upp för att kosta på sig spontanitet. Du kan då bättre göra bedömningen om vad du vill få ut av dagen och vad du vill skippa. Håller med om att det ibland skulle vara skönt att inta rollen som den skönt spontana men då är förhoppningen att nån annan intar rollen som ”den lille reseledaren”. Tack för att ni delar med er av era resor.
Det var en bra poäng som jag faktiskt lite glömt bort i mitt inlägg. Att en bra research öppnar för spontanitet. Så är det ju faktiskt också. Klokt tillägg.
Jag pikar Christofer med jämna mellanrum för att han inte ordnat något överraskningsresa åt mig än, som jag gjorde till Kina när han fyllde 40. 🙂
Ha ha, ja det var ju en underbar slutsats!
Eller hur!? 😉
Jag försöker vara påläst. Tycker att det är jätte roligt. Inspirerande inlägg som alltid trevlig sön! Kram
Påläst är ju på något sätt mest praktiskt. Som nu när jag läser dina Dubai-inlägg. 🙂
Känner igen mig i att alltid göra research – när resmål är bestämt. Och att min man litar på att jag har koll. Men väl på plats kan jag vara hur spontan som helst – jag har ju ändå hyfsad koll på vad det är vi träffar på vid våra stadsvandringar. Vi ”lullar” gärna runt i en stad för att känna av atmosfären och vi går ofta ”vilse” och ser saker som överraskar. Just nu är vi i Gent.
Jo det är ju viktigt att man tillåter sig det i städer, att bara strosa runt lite och kolla läget. 🙂
Haha, så rolig vinkling. Det är ju det optimala för många, inte planera något själv men ändå inte missa något för att någon annan ha läst på.
Själv läser jag gärna på lagom mycket, men blir det för mycket planering kräks jag lite på att försöka optimera. Sen blir det ju mer laidback ju mer man reser – man vet att saker löser sig så man behöver inte detaljboka-veta-planera.
Innan jag bestämmer resmål kollar jag övergripande vad man kan göra, sen bokar jag flyg & hotell första natten och bestämmer hur jag ska ta mig runt och ev. bokar hyrbil/transporter för att hålla nere kostnader. Exakt hur resan går sen löser sig på plats, jag bestämmer inte exakta dagar och rutter utan det får ge sig – men jag vet ändå vad jag inte vill missa och det blir därav en både planerad och spontan resa!
Jo om man reser ”långsamt”, är borta länge kan man kosta på sig att ”låta det hända och inte bestämma exakta dagar. Vi resa ofta väldigt ”snabbt” för att vi inte kan vara bort länge, men ändå kan se mycket och då blir det bara en chans att se och göra saker. Och då vill jag gärna ha bokat och kollat upp hemifrån så att man inte står där och så är sevärdheten stängd på måndagar osv. 🙂
Vilken intressant fråga du ställer! Och vilka imponerande resekunskaper du besitter! Inte utan att man blir lite avundsjuk på Christofer, som får en fulländad reseupplevelse så fint serverad. När blir upplevelsen fulländad för dig? När allt faller på plats, när han blir överväldigad eller redan på planeringstadiet, när du får ihop ett bra upplägg?
Vi eftersträvar en balans mellan spontanitet och planering, alltså läser vi på så bra innan att vi kan improvisera. För vädret blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Dessutom kan förseningar i transport eller andra missöden ställa till det. Då är det nog bra att ha mental beredskap att det inte bli som planerat. Men vara spontant kan sluta som ett fiasko. Vi fick en gång, före Internet, ägna en stor del av en spontan weekendresa till franska Rivieran åt att försöka hitta boende snarare än åt reseupplevelser.
Intressant fråga. Når min reseupplevelse blir perfekt?
Det brukar vara när det jag planerat faller så bra ut som jag tänkt (vilket det oftast gör) och jag dessutom spontant springer på något mer som jag inte hade räknat med men som är en höjdarupplevelse. En restaurang, ett möte, ett samtal, en solnedgång, en amfiteater. Eller något helt annat 🙂
Definitivt påläst! För att det är så vansinnigt roligt. Och jag tycker resan blir mer intressant om jag kan och vet mer. Sedan är det som du skriver ovan att när man har begränsat med tid är det svårare att vara spontan och oplanerad. Drömscenariot är grymt påläst med oceaner av tid..
Håller med om ditt drömscenario. 🙂
Sedan kan man ju planera in spontan tid i det planerade schemat. Så gör ofta jag.
Pingback: Varför jag reser - Jennifer Sandström
Jag är precis som du, läser på och planerar massor. För mig är det halva nöjet med resan att sitta hemma på kvällar och nätter och googla och skapa Exceldokument med sevärdheter, restauranger, hotell osv. Och har också mer eller mindre färdiga itineraries för platser som jag inte ens planerar att åka till de närmaste åren. Min sambo däremot vill helst inte höra talas om några planer förrän möjligtvis när vi sitter på planet och redan är på väg 🙂 Åker vi någonstans där vi redan har varit, som till exempel San Francisco eller Chicago där jag varit en massa gånger, så skippar jag planeringen eftersom jag redan har sett alla ”måsten”. Då kan jag tycka det är jätteskönt att bara strosa runt och se var man hamnar någonstans.
Det kan vara rätt skönt faktiskt, att återvända och inte känna några måsten.
Men visst är det roligt att göra itineraries!
Satt i helgen flera timmar och förberedde en vandringsresa till Sao Antao, Kap Verde (som jag alltså inte har någon bokad biljett till) istället för att lägga sista handen på Dubai som vi åker till på fredag. 🙂
Jag har samma udda fritidsintresse 🙂 Och Jordanien inplanerad i detalj 🙂 Jag gillar att vara förberedd. Helst ska det finnas luft i schemat, men allra helst åker jag med en diger lista på vad som helst ska hinnas med. Nu har vi barnen med som bromsar så det inte blir för mycket (vilket de säkert tycker ändå). Det vi däremot försöker göra numera är att inte springa på varenda must-see-sevärdhet. Det lyckas ibland, oftast inte. För tänk om vi missar något? Min man däremot, han tar dagen som den kommer. Såklart, för jag har ju skött hela planeringen. Som idag när han själv skulle gå och boka transfer till San José och när han väl stod där och skulle boka visste han knappt när vi skulle åka eller vad hotellet hette. Tur att jag inte var så långt borta 🙂
Ja men precis, att vara välplanerad innebär ju inte att man inte kan ha planerat in luft i schemat. För att kunna vara spontan också.
Ja de där uppdragen som man lägger ut på mannen blir inte alltid hellyckade. Glömmer aldrig när Christofer fått i uppdrag att hyra bil på Island och vi knappt fick plats i bilen, som även var en total skrothög som gnisslade och lät varje kilometer av resan! 🙂
Haha, kul. Jag och sambon pratade om det här så sent som på en promenad igår kväll. ”Har du börjat kolla roadtripen i Tyskland?” frågade jag i syfte att få henne att bekanta sig med området. Hon svarade bara att ”Vi vet ju var vi landar, vi vet varifrån vi lyfter. Och att vi ska till Vaduz längs vägen. Vad mer borde jag kolla?”. Jag tänker i alla fall göra lite mer research innan resan men kanske också bara borde försöka vara lite mer tillbakalutad… 🙂
Å ena sidan och andra sidan. Skönt att vara spontan. Och på en roadtrip behöver man ju inte planera i förväg. Å andra sidan. Tänk om man liksom missar de allra sötaste små tyska städerna och byarna? 🙂