Vår resa till Transsylvanien

Transsylvanien har legat på listan så länge att vi nästan blir snurriga i huvudet av att tänka på saken, men alltid fått stryka på foten till förmån för glättigare, mer exotiska resmål. Så plötsligt en dag dyker förstås den perfekta flygbiljetten upp och några minuter senare är en vecka i september bokad.
Aldrig har väl bekantskapskretsens standardfråga till oss när vi reser: ”Vad gör man där??” varit mer befogad.
”Dracula, vandring, slott och medeltida städer”, lyder det självklara svaret.

Läs vår guide till Transsylvanien här.

Dag 1: lite som att köra bil i Asien

Tarom heter Rumäniens alldeles egna flygbolag som gärna tar oss direkt från Stockholm till Bukarest och tillbaka för 1000 kr.
Vi landar eftermiddag. Plockar ut hyrbilen hos Herz precis lagom till rush-hour, romanian style. Tur för oss att flygplatsen ligger norr om stan, vi behöver bara tillbringa en halvtimme med att sega oss igenom första flygplatsrondellen, sedan ligger väg 1 mot Transsylvanien öppen och det är bara att tuffa på.

Det blir en roadtrip förstås, den 5:e bara i år. Ett nyårslöfte får definitivt bli att stanna fler nätter på varje ställe 2017…
Två timmar tar det oss fram till vårt första stopp, orten Sinaia. Konstaterar att det här med bilkörning i Rumänien håller en verkligen ung och alert. Alltid händer det nåt. En bil kör ut, en hästdroska dyker upp bakom ett krön eller en glad EU-medborgare springer ut på vägen.

Fantastiska kråkslott tornar upp sig längs vägen. Mängder av hö har hässjats på höstackar. Hur länge sen var det inte man sist såg en höstack i Sverige?

Vi hittar vårt hotell, Complex La Tunuri – Vila Economat strax före skymning, checkar in,  äter middag och laddar för morgondagen.

Dag 2: Pele Castle

Vi går ut hårt med en av resans huvudattraktioner redan första morgonen. Pele Castle ska besökas och vi har placerat oss strategiskt på ett hotell beläget i slottets vaktstuga. En korsvirkesdröm med knarrande trappor och mörka träslag. Dessvärre har vi inte förärats med slottsutsikt från rummet.

Pele Castle är en riktig pärla, omsorgsfullt gömd och bortglömd i ett avlägset hörn av Europa och under årtionden av kommunistdiktatur.

Detta kan inte vara något annat än ett av Europas allra främsta slott!

Byggt 1873 – 1914 av kung Carol I av Rumänien, med importerade detaljer från Europas främsta hantverkare. Redan från början utrustad med centralvärme, 30 badrum och centraldammsugare. Vi bokar extended tour, som förutom standardturens bottenvåning även innefattar kungaparets privata våning på plan 2.

Allt imponerar med detta slott!

I anslutning till Pele Castle finns även ett mindre slott där kronprinsparet så småningom bodde. Pelisor Castle har uppenbara problem att mäta sig i konkurrensen och hamnar ofrånkomligen i skuggan av sig vackra och påkostade storebror, men absolut värt åtminstone en snabb titt.

Efter lunch kör vi vidare till Busteni och tar linbanan därifrån upp i Bucegi Mountains. Detta är väl dock en utflykt som vi inte är jättenöjda med.

Kön till linbanan är timslång, både på upp- och nerväg, avgiften väl hög och däruppe blir vi faktiskt besvikna. Naturen är hårt sliten av en ständig ström av besökare som ogenerat slänger skräp i alla riktningar.
Skippa alla kortare utflykter i Bucegi Mountains, utan ska man hit upp är det för att göra en längre vandring, minst heldags-, så att man kommer bort från de stora turistströmmarna.

Övernattning i Bran, på ett charmigt litet pensionat, Pension Ana Bran, med utsikt över slottet.

Dag 3: Bran Castle

Vi står först i kön till ”greve Draculas slott”. Ett häftigt, mer avskalat slott än Pampiga Pele. Men någon Greve Dracula har aldrig bott här, hur slottets marknadsförare än försöker svänga till det.

När vi efter en halvtimme lämnar Bran Castle, är klockan bara halv tio på morgonen och har vi alltså redan klarat av dagens måste och höjdpunkt.

Vilken tur att närbelägna Rasnov har en befästning som syns på mils avstånd. Vi svänger förbi men blir lite besvikna. Rasovs befärsning är pampigast på avstånd.

Vi styr hyrbilen mot Brasov och dess betryggande urval av uteserveringar. Vi har bokat ett mindre hotell med parkeringsmöjlighet något kvarter från centrum.

Dag 4: Vandring i Piatra Craiului National Park

Se utförlig vandringsbeskrivning här.

Dag 5: Rupea, Viscri och Sighisoara

Dags att lufta hyrbilen igen.
Även Rupea har en imponerande befästning som tronar på en höjd över staden. Förstås kan vi inte låta bli att åka upp och titta.

Sedan vidare till den smått berömda byn Viscri. Här har man en befäst kyrka och lockar därmed en ansenlig mängd turister. Samtidigt som vi rullar in i byn, parkerar en stor turistbuss och dess innehåll myllrar upp mot kyrkan. Vi väljer att sätta oss ett slag på en uteservering och avvakta lite. Där kommer vi i samspråk med ett holländskt par som gör en liknande roadtrip som vi, fast i omvänd ordning. Vi kan alltså utbyta en hel del tips med varandra. De säger att  kyrkan däruppe är stängd till klockan ett, så vi kan lika gärna sitta kvar här en stund och så blir det.

När vi så småningom släntrar upp visar det sig att kyrkan stänger klockan ett. Ja men så kan det ju bli, en trevlig pratstund fick vi i alla fall och jag fick briljera på holländska med mitt:
-Eet smakelijk.
Det är väl också värt nåt?

I Sighisoara bor vi på Pensiune Citadela Sighisoara, ett supermysigt litet hotell med perfekt läge. Som genom ett under löser sig även parkeringen: ”Ni kan stå här i gränden precis utanför bara!”

Läs mer om underbara Sighisoara här.

Dag 6: Mot Balea Lake och Transfagarasan Road

Idag mår väl magarna så där, kan man säga. Som tur är heter vår egen husgud Dimor. Dimor hör även denna gång bön och så är det lilla problemet löst.

Idag är vi så där busiga igen, som vi ibland är på våra resor. För nu ska man ju åka till den befästa kyrkan i Biertan. Men Biertan är en omväg och en befäst kyrka såg vi redan igår i Viscri. Och ärligt talat tycker vi att alla byar vi stöter på är lika söta. De kända på turistrutten, såväl som de alldeles komplett okända.

Så vi skippar Biertan och åker i stället i maklig takt mot Transfagarasan Road. Vi kör sakta, stannar på några ställen, lämnar bilen och strosar lite i ett par, på måfå utvalda byar. Folk kommer ut ur husen och kikar på oss. Vinkar tillbaka när vi vinkar, vi byter några ord här och där. Det är arbetshästar, höstackar och kvinnor i traditionella kläder för hela slanten.

Transfagarasan Road är känd som en av Europas häftigaste vägar. En kreativ serpentinväg  som går över ”kalfjället”, så att alla hårnålskurvorna syns ovanifrån. Högst där uppe ligger Balea Lake, några hotell och restauranger och porten till ytterligare ett av Rumänens alla vandringsparadis, nämligen Fagaras Mountains.

Vi kör vägen, knäpper fotona, äter en lunch och går sedan en ungefär timsläng vandring upp och runt Balea Lake. En lagom utmaning för dagen. Ett hotell, Cabana Conacul Ursului, någon halvtimme ytterligare på väg tillbaka mot Bukarest är sedan bokat för natten.

Dag 7: Tillbaka mot Bukarest

Nu är det inte mycket kvar av resan. Vi bokade ett boende uppe i Fagaras Mountains eftersom vi inte var säkra på om vi skulle känna oss färdiga med bergen och Balea Lake i och med gårdagen, eller om vi skulle vilja utnyttja även denna sista dag.

Men i och med att vi strök Biertan igår, känner vi oss ganska klara. På vägen ner stannar vi förstås vid Greve Draculas riktiga slott, Poenari Castle. Av detta slott återstår idag endast ruiner, men vi klättrar ändå de 1480 trappstegen upp. För att ha gjort det ordentligt liksom.

Läs mer om Greve Dracula och hans slott här.

Läs mer om Bukarest här.

Missa inte att gilla 4000mil på Facebook för fler restips och reseberättelser.