Vi befinner oss på den pyttelilla ön Bodufolhudhoo på Maldiverna. De 800 invånarna lever traditionellt muslimsk ö-liv medan vi turister gör vår grej. Besöker närliggande resorter, snorklar, solar på ”bikini-beach”, besöker sandbanksöar, dricker fruktdrinkar.

Solnedgången är bizzy, bizzy här. Åtminstone om man är som oss och gillar både solnedgång och vilda djur.

Det är nu hägern Åke (vi har döpt honom efter min naprapat) kör igång med dagens fisktfångst. Om han står på nedersta trappsteget på kajen, kan han fånga småfisk med minimal energiförlust.
Hajarna och rockorna börjar cirkulera i vattnet under oss. De får fisk-rens då och då från restaurangen. Så att de ska komma tillbaka. Djurlivet är uppskattat av turisterna.

Vi som bor på Lagoon View Hotel alltså, för detta hotell är nästan som en liten resort med egna faciliteter och en egen strandremsa. Bodufolhudhoos övriga turister får samsas på bikinibeachen. Men nu ser vi från vår kaj att fem rockor samlats alldeles vid strandkanten på bikinibeach. Jag och Alva rusar dit. Ett par från hotellet kommer efter.
Vi fotar och filmar. Rockorna är overkligt nära. Vilka djur! Är det där ögon? Eller näsborrar? Har de ens någon av dessa faciliteter? Fram och tillbaka precis i vattenbrynet svävar de. Magin i luften. Som alltid vid mötet med vilda djur.

Då kommer ett ryskt sällskap. En tjej i 20-årsåldern hoppar fram och klappar en av rockorna över ryggen.

– No dont touch! Ropar jag. Instinktivt. Vet att mantans hud inte tål att människor tar på den. Huden dör. Kanske är det samma för rockan.

Hon tittar oförstående på mig. Why?

Ryssarna avlägsnar sig innan jag hinner förklara.

Men när vi återigen står på vår kaj ser vi att ryssarna är nere igen. Klappar,  poserar, tar foton. Inte av de vilda förunderliga djuren. Utan av SIG SJÄLVA tillsamman med nämnda djur. Det är en värld av skillnad.

Mönstret går igen på alltför många platser där människa och djur möts. Det ska klappas, tas på djuret. I förkommande fall ridas på, som den ryska familjen försökte göra på jättesköldpaddorna på Seychellerna.  Allra helst kramas om rimlig chans finns.

Sköldpadda på Seychellerna

Näsbjörnarna i Brasilien, aporna på resorten på Zanzibar. Sköldpaddor på Seychellerna. Listan kan göras lång.

Näsbjörn i Brasilien

Men kroppskontakt med annan art är aldrig något bra i djurvärlden. Det betyder bara en sak, äta eller ätas. Med få undantag som tex putsarfiskar.

Men om djuret bits. Eller sticks. Då är det Någon Annans fel. Guidens, markägarens, lokalbefolkningens, hotellpersonalens eller kanske myndigheternas fel.

Djuren borde, måste bort! Avlägsnas, avlivas, flyttas på. För det är ju FARLIGT! Någon borde ta sitt ansvar, någon borde kunna stämmas. Och någon borde definitivt få betala.

För bara mötet är aldrig nog. Att möta ett vilt djur i det fria. Kika lite på varandra. Kanske till och med ömsesidigt. Tills en part tröttnar och vänder om till det den nu har att göra.

Ja det är sant. Den här mötte vi i havet. Inga ryssar så långt ögat nådde.

16 kommentarer

  1. Helena Granlund

    Ha,ha, visst är det underhållande att kolla på när nyss nämnda nationalitet och dess grannländer ska ta sina semesterbilder. De kan aldrig bara ta en bild, det ska poseras , stylas och krångla. Förmodligen finns det inte en enda naturlig bild i deras kameror eller mobiltrlefoner.

    • Gunilla Yourstone

      Man undrar vad de ska med alla dessa bilder till? Hur många likes kan man få innan bekantskapskretsen tröttnar liksom?

  2. Camilla

    Det finns galna människor överallt utan respekt för annat liv än eventuellt sitt eget. Ledsamt så. Magiskt fina bilder! Gällande rockor så fick vi en oönskad bekantskap med en sådan i Krabi/Thailand. Då två av våra söner var och badade i havet. Äldsta sonen drog yngsta sonen på en luftmadrass och plötsligt skrek han till kanske 40-50 meter ut i havet. Då han vadade i vattnet så blev han stucken i foten av nåt. Vilket gjorde väldigt ont. Jag tog honom till den närmaste läkarkliniken och där konstaterade man genast att det var en stingrocka som sonen hade kommit för nära. Han fick behandling men hade ont i foten resten av resan. Det var väl en sån som också orsakade Steve Irwin hans död. Så vi skulle absolut inte gå nära rockor. Annat än med kameran på tryggt avstånd från stranden isåfall.

    • Gunilla Yourstone

      Oj vad otäckt, tur att det gick hyfsat bra ändå.
      Nej rockor väjer man verkligen för i havet om man ser dem.

  3. Har gjort mig obekväm många gånger på dykbåtar runt om i världen när jag säger ifrån. Är så himla glad att jag själv jobbade på ett dykföretag där vi skickade upp kunderna på båten om detta skedde och att de sen fick stanna där. Naturligtvis efter att ha varit tydliga med detta i vår briefing.

    • Gunilla Yourstone

      Bra med företag som säger ifrån. Angående sköldpaddorna på Seychellerna var det igen av vakterna i nationalparken som ”vågade” säga till.

  4. Tycker du skriver lite väl aggressivt. Naturligtvis ska man respektera allt levande men våra nuvarande tamdjur var ju också vilda en gång i tiden. Om människan inte tagit kontakt (och tagit makt över) dessa djur så hade ni inte kunnat haft er tama hund idag. Sen kan man väl påstå att vi lever i samspel med våra tamdjur men enda anledningen till att de stannar kvar är ju faktiskt att vi ger dom mat och håller dom kopplade. Kärlek kan de lika gärna hämta i sina flockar. Det är enkelt att vinkla saker till sin egen fördel. Antar att du skrev detta inlägg med förståelsen att du skulle få höra andras åsikter. Hör vad du säger men… Just saying 🙂

    • Gunilla Yourstone

      Apropå domesticeringen av hunden så kom den ju till genom att vi båda arter drogs till varandra och mer och mer började leva i symbios. Hundarna åt våra rester och vi uppskattade hundens vaktegenskaper. Att de skällde och varnade när fienden kom och skrämde iväg vilda djur.
      I övrigt så tänker jag att vi människor är snart 8 miljarder. Vi tränger ut fler och fler arter. 130.000 har redan utrotats och en miljon växt- och djurarter hotas av utrotning. Detta är inte tiden för människan att “ta makten över” fler djur eller leka ihjäl ännu fler arter för att vi vill få till bra selfies. Detta är som jag ser det mer tiden för respekt, måttlighet och bevarande.

  5. Bra och insiktsfullt skrivet.
    Respekt är nyckeln till mycket på den här planeten. Kul att följa era resor och vattenlivet i Indiska Oceanen runt Maldiverna är magiskt. Så många olika arter på en förhållandevis liten yta.

    • Gunilla Yourstone

      Respekt är absolut ett måste för att rädda planeten.
      Maldiverna är fantastiskt. 🙂

  6. Ett såå viktigt inlägg! Tänker på detta varje gång jag är ute och reser. Att många turister ska klappa, krama och lyfta vilda djur! Och jag känner igen det oförstående svar man får tillbaka när man säger till dem. De har verkligen noll förståelse för hur detta kan skada djuren! Så bra och viktigt att ni tar upp det, synd bara att de som bör lära sig denna kunskap (nämnda grupp) troligen inte kan läsa detta inlägg.

    • Så viktigt inlägg🙏🏼 Att röra djur är ”big nono” i vår familj (gäller även katter och hundar) när vi reser. Vi vet inte vad de har för ohyra på sig, om de bits, har ungar eller om de är ägda av någon.
      Att vi red elefant för 20 år sedan skäms jag över idag😌

      • Gunilla Yourstone

        Bra princip. Jag red också på elefant 1998, visste inte bättre då. Nu vet man.

    • Gunilla Yourstone

      Ja det är tragiskt att så många inte kan sätta djurens bästa först. Men nej, det är väl ingen av dessa som läser förstås. 🙁

  7. Joaim Sefors

    Bodde på ett strandnära hotell i Induruwa på Sri Lanka.
    En kväll kom en i personalen på hotellet springandes och berättade att det var en jättesköldpadda uppe på stranden som la ägg.
    Jag, min fru och två andra par följde med ner för att titta.
    Det var bara magiskt att få på nära håll se när sköldpaddan grävde sitt hål, la sina ägg och skyfflade tillbaka sanden över äggen med bakbenen.
    Sen bara låg den där, vilket jag kan förstå, för det var säkert ansträngande att ta sig upp och lägga ägg.
    Då hämtar en i personalen en lång palmgren och börjar banka och slå och knö lite lätt över ryggen på sköldpaddan för att den skulle ge sig ut till havs igen.
    Detta för att vi turister skulle få se när sköldpaddan kravlade sig över sanddynorna och ut i havet, men även för att kunna gräva upp äggen.
    Jäklar vad arg jag blev, skällde ut gubben efter noter som förvånat sa – det är ju bara ett djur….
    Att dom samlar in äggen är en annan sak, dom lämnar dom in på “Turtle Conservation Hatchery” och får betalt för det.
    Det jag vill säga är att det är inte bara selfie fotandes ryssar som beter sig, sorgligt nog!

    • Gunilla Yourstone

      Usch ja det är mycket tråkigt och vidrigt som pågår på olika håll. Har dessutom hört att dessa hatcherys behåller de nykläckta sköldpaddorna i någon vecka så att turisterna ska kunna titta på dem och därmed kommer de inte att klara sig när de väl släpps ut i havet. De behöver använda sin nyfödda energi direkt ute i havet för att ha en chans att klara sig. 🙁

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *