Vårt lilla projekt att bestiga alla Sveriges landskaps högsta punkt har tagit oss till Dalarna och Grövelsjön. Dalarnas högsta berg, Storvätteshågna, är väl ärligt talat det första som börjar likna en riktig vandring och en riktig bestigning. Även om Åmliden i Västerbotten var äventyr nog som det räckte. Jag på turskidor för första gången på årtionden, liksom.
Vi har positionerat oss i Idre några nätter. Vandrade på Nipfjället igår och nu är det alltså dags att ta sig an Storvätteshågna. Vi tar bilen upp till Grövelsjön. Strax före fjällstationen finns en parkering upp till höger där man bäst parkerar och startar vandringen om man är bilburen. Då kapar man 1 kilometer enkel väg mot för fjällstationen av vandringen.
Till en början är stigen mer en grusad gångväg. Första kilometern kanske. Sedan blir den till en 6-filig motorväg. Ni vet när första stigens jord eroderat bort och stenarna kommit i dagern och vandrare då trampar upp en ny stig vid sidan om. Som i sin tur eroderar bort all jord och så vidare.
Men vi är inte bättre vi heller, väljer också de yttersta stigarna. Jag fick problem med ett knä i Ammarnäs och har inte råd att vingla omkring på kala stenar i två mil.
Vi har dock startat ganska tidigt, vid 9-tiden så till en början får vi vandra ensamma, den 6-filiga motorvägen till trots.
Knatar på i visst tempo, tänker att en så här pass lång vandring kommer att ta tid, men märker efter hand att det är lättvadrat och går fort att gå här.
Halvvägs finns ett landmärke på kartan. En jokk mellan två sjöar. Och här är en populär tältplats märker vi när vi närmar oss. Gott och väl 10 tält i alla fall och ett uppsatt dass.
Att gå hit och sätta upp tältet och sedan göra någon dagstur i området är nog ett perfekt friluftsäventyr för en barnfamilj tänker vi oss.
Vi passar på att fylla vattenflaskorna. Det finns visserligen en tjärn och en till bäck uppe på toppen, men vi vågar inte lita på tillgången till rinnande vatten denna torra sommar.
Nu bär det iväg brant uppför, det är här man stiger majoriteten av de 440 höjdmetrar som denna vandring innebär. Och när denna stigning väl är avslutad är det faktiskt inte så mycket kvar. Vi når tjärnen och nej, bäcken är inte mycket med, vi gjorde rätt som fyllde flaskorna. Dock går ju sjövattnet bra att laga lunchen med.
Stigen rundar tjärnen och så är vi på toppen. Två och en halv timme efter start. Härifrån har man en fantastiskt utsikt mot Töfsingdalens nationalpark, en av Sveriges mest otillgängliga nationalparker. Tillsammans med Vadvetjåkka och Sarek, de som kräver en dagsmarch för att nås. Töfsingdalen ska dessutom mest bestå av stora klippblock och otillgänglig terräng.
Men nu när jag står här och tittar på den som bäst blir jag förstås sugen.
– Ska vi gå fram? Säger jag till Christofer. Klockan är ju bara barnet.
Han tittar på mig.
– Nej.
När det är klart, det ser nära ut men är ju 7 kilometer. Kan bli en väl mastig tur. Bättre då att komma tillbaka och gå till Töfsingdalen enkom en annan gång.
Så får det bli, bestämmer vi. Vi har ju ett annat långtidsprojekt att besöka alla Sveriges nationalparker också. Förutom landskapstopparna.
Nu är det däremot dags för lunch. För den som behöver tillgång till vatten, finns bara tjärnen här upp och jokken med sjöarna där nere, halvvägs och vi är hungriga så det får bli här. Ett antal sällskap sitter redan och lunchar och fler tillkommer.
Vi väljer en plats en bit vid sidan av, är inte vana med sällskap i såna här sammanhang. Man brukar sitta ensam på fjället. Får utsikt över den andra alternativa leden till Storvätteshågna, den från Lövåsen. Den ser inte så tokig ut den heller, går genom en vacker dalgång.
Det blir en lång rast. En vacker solig dag som denna finns få skäl att stressa tillbaka till civilisationen. Men till sist är det, som alltid, dags. Vi går samma väg tillbaka. Om möjligt ännu mer lättvandrat åt det här hållet. Knät höll och vi är tillbaka i Idre fortare än vi anat när vi gav oss av i morse.
Fakta om vår vandring till Storvätteshågna
Storvätteshågna är Dalarnas högsta berg på 1204 m.ö.h. (och därmed också förstås Svealands högsta berg)
Man vandrar hit från antingen Lövåsen eller från Grövelsjön. Från Lövåsen är vandringen 22 kilometer t.o.r. Från Grövelsjöns fjällstation 20 kilometer och från Grövelsjöns parkering vid trädgränsen knappa 18 km.
Stigningen från Grövelsjön som ligger på 765 m.ö.h. är alltså 440 meter.
Vandringen är enkel och lättvandrad, stigen är väl synlig hela tiden. Det finns vatten vid tre ställen på vandringen.
Läs också: Vandring till Töfsingdalens nationalpark från Grövelsjön
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och Instagram.