Vissa dagar skrollar man sina nyhetsflöden igen och igen utan att något nytt värt att notera kommer upp. Och andra dagar sitter man lugnt och koncentrerat på jobbet och tänker på sitt, och missar helt stora tilldragelser i omvärlden.
Som igår till exempel. När jag loggade ut från jobbet och promenerade hem möttes jag av allt detta.
Sverige häver avrådan för 10 länder från den 30:e juni
Den sista juni hävs UD´s avrådan för resor till Belgien, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Kroatien, Schweiz, Luxemburg, Portugal och Spanien.
Då borde man ju jubla, eller? Varför får jag då i stället en klump i magen. Irland/Nordirland är väl inte med, kommer jag på mig själv med att nervöst tänka. För dit har ju hela familjen flygbiljetter snart. Men nej Irland/Nordirland är inte med. Jag kan andas ut. För nej, jag vill ju inte resa utomlands, inser jag. Inte nu, inte redan. Jag vill se hur det går först, öppnandet av Europa. Jag vill veta om det kommer en andra våg redan i sommar. Jag vill vara säker på att jag och min familj får bra vård om vi skulle bli sjuka. Och jag vill nog helst vänta tills man inte måste sitta med munskydd på uteserveringen också.
Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva denna mening. Men världen känns faktiskt mer skrämmande än lockande just nu.
Okontrollerad Covid-19 i Gällivare
Gällivare har drabbats av ”en okontrollerad och samhällsfarlig spridning av Covid-19”. Citat från kommunens hemsida. Kommunen stänger ner ”allt”, simhall, bibliotek osv och vädjar till Länstrafiken att stänga ner busstrafiken till och från samhället.
Är det en resenyhet, undrar du nu? Ja, jag tänker att den här rörelsefriheten vi fått nu i Sverige är skör. Några till såna här utbrott på orter som inte har kapacitet att ta om hand sjuka svenskar från andra delar av landet och så har vi kanske en avrådan från inrikes resor över oss igen.
Tänker på vår 50-årsresa och håller andan…
Oerfarna fjällvandrare på Kebnekaise 14 juni
Och sen då i Facebook-gruppen Vandringsleder i Sverige. En oerfaren fjällvandrare som som gett sig upp på Kebnekaise den 14:juni. Citat ”Vi valde att åka tidigt för att undvika trängsel pga. Corona viruset.”. Det gick åt h-vete förstås och någonstans på vägen ringde de fjällräddningen som talade om för dem att de fick skylla sig själva och hänvisade till Kallaxflyg för att köpa en hämtning för 15.000 kr.
Och som lite grann anklagar STF Kebnekaise för misslyckandet. ”För de skrev ju på hemsida att man kunde gå upp på Keb nu!”
Men så här skrev ju STF Kebnekaise:
Läs också: Bästa tiden att vandra i fjällen – en väderguide
Ja, var börjar man? Att STF skriver att de öppnar för säsongen och att det är fina förhållanden i dalgången har ju inget med förhållandena på Sveriges högsta topp att göra? Att juni är en idiotisk tid att bestiga Kebnekaise? Att man inte bara ger sig av utan att kolla väder, förhållanden, utan kunskap om hur man tar vara på sig? Att Keb i juni utan fjällvana är galenskap och inget annat? Likaså att sedan belasta fjällräddningen (även om det nu inte lyckades i detta fall)? Att fjällvandring handlar liksom inte alls om det där? Alltså verkligen inte alls. Att stressa upp från södra Sverige och passa på att göra Sveriges högsta berg innan alla andra kommer?
Nej jag vet faktiskt inte var jag ska börja, eller om det ens är lönt att börja. Jag säger väl som Ingemar i stället.
Hä löns inte förklara för den som int begrip
Läs också: Den stressade äventyraren – om vår tids sjuka att ständigt bocka av
Väldigt bra inlägg med mycket alla borde tänka på
Tack. 🙂
Vad skönt att höra att det inte bara är jag som tycker att det är läskigt att det öppnas redan. Klart man vill resa, naturligtvis, men jag vill att det ska kännas säkert.
Ja säkerheten känns som nummer 1 just nu!
Ja, det är den farhågan jag också ser med Keb och hela fjällvärlden i sommar, efter att ha varit medlem i samma FB-grupp i bara några dagar och scrollat igenom massa inlägg. Man blir ganska mörkrädd för underskattningen som hejdlöst sprids för vinden.
Så stor skillnad på gruppen nu och för 1,5 år sedan.
Många frågor och medlemmar som får en att fundera hur det kommer att se ut till fjälls i sommar.
ag vill INTE ut och resa alls för tillfället.
Som du säger mer skrämmande än lockande.
Tror absolut det bästa är att hålla sig hyfsat nära hemmet så vi inte får en massa ”elände” framöver.
Visst längtar jag hem till Thailand men inte vill jag flyga dit med personal i ”full mundering” Qatar r.ex.
Världen får vänta på mig…..
Ingemar Stenmarks citat BÄST! Sammanfattar en hel del.
Trevlig Midsommar.
Ingemar är bäst! 🙂
Jag ska första meningen börja med!
Igår sa vi, lite glädjelöst, till varandra att ”Jaha, nu får vi faktiskt åka till Portugal” (inbokat boende i oktober). Men vill vi åka? Nja, egentligen inte som det ser ut nu. Tycker som du att man vill känna sig lite tryggare vad gäller smittoläget. Och utan gasmask. Förlåt, ansiktsskydd.
Den planerade lilla resan till Lofoten i juli blir istället middag och hotellövernattning i Luleå.
I det lilla finns det stora…
Ja nu satsar man på det lilla. Och konstigt nog känns det lika bra. 🙂
Jag som annars älskar att resa håller med dig. Jag är inte det minsta sugen på att resa långt bort. I helgen blir det en övernattning vid Ramvikslandet i Bohuslän. Blev sugen när jag föreslog dig att åka dit i höst. I övrigt så sparar jag mina pengar. Min dröm är att åka till bergsgorillorna i Uganda och Rwanda.
Selfluencer kallas det va? När man menar att inspirera andra, men det slutar med att man själv bokar. 🙂
Bergsgorillorna är bäst. En av de stora upplevelserna i livet.
Haha, så är det nog. Ja….bergsgorillorna…..snart kommer jag 🙂
Håller med dig i allt du skriver och Ingemar säger det också så bra! Jag tror det kommer dröja ett bra tag innan min längtan efter att åka utomlands kommer tillbaka.
Ja undra när det känns tryggt igen att resa utomlands?
Ingemar är klok han, jag citerar honom ofta just i detta. 🙂
Jaha, vilken månad är bra då? Tänker jag som helt oerfaren. Inte bra på sommaren alltså? Hösten? Jag skulle inte ha en aning, men å andra sidan skulle jag läsa på först. Antar att det finns information om sånt. Jag har bara varit vid fjällstationen i Kebnekaise (Keb!? Är det lokalslang?) en gång, och då dog en person. Väldigt sorgligt.
Nu är det ju massor av snö. Dessutom porös snö, som inte håller varken för vandring eller skidåkning. När snön har smält undan börjar säsongen, mitten av juli någon gång. Och pågår till första snön kommer i september. Allra bäst chans att lyckas har man 10-20 augusti, enligt Kiruna-folk.
Nej det kan man ju inte veta bara av sig själv. Men då ger man sig ju inte upp heller. 🙂
Mycket tråkigt när folk dör, det är ju några som stryker med i fjällen varje år, tyvärr.