Vi befinner oss i Lofer i Österrike, dag 3 på vår 6-dagars vandring i Alperna. Idag ska vi ta linbanan upp på berget bakom Lofer, vandra i 5,5-6 timmar enligt instruktionen för att sedan egentligen ta bussen sista biten fram till boendet i Reit im Winkl i Tyskland. Om det inte vore för den lilla detaljen att det är söndag idag. För bussen går inte söndagar. Vi har därför en taxi som väntar på oss vid vandringens slut 16:30.
Idag finns två alternativa vägar att välja på där uppe på berget. Vi siktar förstås på den svårare varianten, vem minns en fegis, liksom? Men känner oss osäkra på tidsåtgången för denna? Är det den som är 6 timmar, eller gäller appens tidsangivelse 5,5-6 timmar för ordinarie rutt? Och så plus det, för denna svårare slinga? Dessutom, är linbaneturen inräknad i tidsangivelsen eller tillkommer den?
Från när linbanan börjar gå 9:00 är det hur som haver 7,5 timmar till den förbeställda taxin och vi vill ju hinna luncha också. Samt fota och kanske till och med ta det lite chill vid någon tidpunkt.
Idag köper vi till ett lunchpaket från hotellets frukostbuffé och beger oss sedan till linbanan i god tid. Vi tänker oss att sitta på plats i den allra första kabinen för dagen. Just in case.
Att jag vaknade klockan 3 i natt med en väldigt stökig mage, det är ju redan glömt och förlåtet vid det här laget. Inget som två stadiga Dimor inte kan reda ut? Men kanske ska vi få anledning att återkomma till detta faktum i kommande vandringsinlägg? Den som lever får se. Just nu är händelsen i alla fall förlagd till historiens glömska.
Efter linbanan vandrar vi brant uppför. Men vyerna bakåt är hänförande och gör klättringen mödan värd. Ytterligare en linbana fortsätter dock ovanför oss och mot slutet av uppförslöpan börjar vi möta våra medtrafikanter från linbana 1. Vi förstår att det är standardturen här. Att ta båda linbanorna upp och sedan gå ner till mellanstationen. Men sån lättsamhet är inte för oss idag. Vi ska ju vidare, till andra sidan berget innan vi är klara.
Så når vi toppstationen på linbanan vi också. Här är rätt mycket folk, men hyfsat småskaligt och mysigt ändå med frigående kor och en trevlig restaurang. Klockan är bara barnet, men vi hoppar in ändå och beställer två apfelstrudel med kaffe respektive isté. Våra kroppar kräver socker, med hög och tydlig röst.
Men sen är det dags att jobba på ett tag till. Avverka kilometrar. Den där taxin med sin avgångstid jagar på oss, det hjälps inte.
Vi lämnar vår servering och våra nya vänner kossorna och vandrar vidare. Snart kommer vi till den punkt där dagens två alternativ skiljer sig åt. Tilläggsalternativet ska alltså vara svårare. Mycket upp och ner, ”bängligare” och stenigare stig, samt ibland rep-säkring. Det som det inte står något om är pro´sen så att säga. Allt detta är ju vad leden kostar oss extra. Men vad tjänar man på den? Vyer, upplevelse etc?
Nåväl den som lever får se. Nu kör vi!
Och som vi kör. I den 30 gradiga värmen stegar vi på oförtrutet. Upp och ner, över stock och sten. Över smala broar av trästockar. Nedför klippblock och till och med på järn inslagna i stenblocken. Med en ziljon ivriga flugor och bromsar i hasorna och ivrigt tuggandes på våra ben.
Svetten sprutar i ditintills oanade mängder. Och tiden går! Även om vi på intet sätt drar benen efter oss tar denna led tid. Vi känner oss mer och mer stressade av tiden.
Hela tiden befinner vi oss i tät skog. Då och då kan vi mellan träden ana konturen av Österrikes bergsmassiv långt borta, men för det mesta ser vi ingen utsikt alls.
Matsäcken från Lofer tar vi oss inte tid att sätta oss med innan vi vet hur lång tid denna extraslinga kommer att ta. Flugsvärmen gör dessutom att raster inte känns aktuellt.
Nåväl allting har en ände och till slut är även denna extraslinga over and done with. Vi pustar ut, kliar bromsbetten och vandrar vidare.
Nu närmar vi oss ett nytt liftområde. Och nu kommer äntligen vyerna igen. Och solen! Nu tar vi oss tid att sitta ner och äta av vår matsäck. Får så småningom syn på en Hütte också och unnar oss en öl. Nu är det bara en knapp timmes nedstigning kvar av vandringen. Någonstans längs vägen kliver vi tillbaka in i Tyskland igen efter 2 dagars frånvaro. Vår taxitransport hinner vi till med 15 minuters marginal.
I Reit im Winkel bor vi mitt i byn med en stekig västerbalkong, där våra genomsvettiga vandringskläder får sola sig hela kvällen efter en välbehövlig tvätt. Vi firar dagen med en riktigt härlig räksallad till middag.
Fakta om dagens vandring
Dagens vandring blev 18,2 kilometer lång med tillvalet av den svårare slingan. 843 meter uppför och 714 meter nedför. Vi var ute i 7 timmar inklusive apfelstrudel, extraslinga, snabb matsäck och en styck öl. Men exklusive linbana.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
