Vandring till Seven Sisters – vita klippor längs Englands Sydkust

Alla våra tågluffar brukar vara noggrant upp-planerade med dag för dag schema. Inga döda avsnitt, utan en klart bild över vad vi vill göra och se på varje ort vi besöker, och sedan vidare till nästa.
Ändå på något outgrundligt sätt, lägger jag plötsligt in en reservdag i schemat på vår Englands-luff nu i somras. I Eastbourne på Englands sydkust verkar luften liksom gå ut mig redan på planeringsstadiet. Det blir två heldagar och inte en. En som är det vi behöver för vår planerade aktivitet här, nämligen att vandra till Seven Sisters, de berömda lodräta vita klipporna.

Och lite synsk framstår åtgärden så här i efterhand, för när vi väl anländer till Eastbourne från Cornwall, öser ju regnet ner vår första dag på plats. Dessutom blir jag sjuk. Får feber och frossa och ligger och skakar under dubbla täcken i hotellsängen.

Nästa dag, vår andra heldag i Eastbourne är läget det motsatta. Jag har mirakulöst tillfrisknat från vad-det-nu-var-jag-hade och regnet har upphört. Det blåser visserligen rätt rejält fortfarande, men vädret duger ändå bra för vandring.

Seven Sisters

Seven Sisters är namnet på de sju lodräta klippor som finns vid kusten några kilometer väster om Eastbourne. Dessa ligger i Seven Sisters Country Park som i sin tur är en del av den mycket större South Downs National Park. Detta är ett mycket välbesökt turistmål, en stor mängd besökare kommer hit varje dag. Vid Birling Gap finns bilvägsförbindelse, parkeringsplatser och café. I övrigt är det vandring som gäller för att uppleva denna plats.

Var vi startar vår vandring

På grund av den där lilla förtretliga vad-det-nu-var-jag-hade-sjukan dagen innan, känner jag mig inte direkt väl-researchad. Vi får ta vandringen på volley helt enkelt.

Det finns en buss som avgår från järnvägsstationen mot Brighton. Vi hoppar på den, får den där åtråvärda platsen längst fram uppe på dubbeldäckaren. Planen är att åka till Seaford och vandra tillbaka därifrån.

Jag följer vår färd i Google Maps. Plötsligt en bit innan Seaford stannar bussen vid en hållplats som ropas ut som Seven Sisters Country Park och ”alla” på bussen i vandringskläder reser sig som på en given signal.
Samtidigt ser jag på Google Maps att bussen precis efter denna hållplats passerar en slingrade å och jag kan inte se några andra broar än den som bussen åker över. Det betyder i så fall att vi, om vi åker fram till Seaford kommer att behöva göra en flera kilometer lång detour inåt land för att kunna passera ån.

– Vi hoppar av här! Skriker jag därför på impuls till Christofer och förr än vi anar står vi ute på vägen och bussen fortsätter utan oss.

Rätt eller fel beslut? Tja jag har insett senare att vi missade en del fina vyer genom att skippa delen närmast Seaford. Å andra sidan, som sagt, hade vi fått lägga till en flera kilometer lång omväg om vi åkt ända fram. Så det beror nog på hur långt man vill gå, hur mycket tid man har och på hur vädret ser ut. Om man bör börja här vid Seven Sisters Country Park – Visitor Centre eller i Seaford.

Vandringen

Det blåser verkligen idag. Det är goretex-jacka på och huva upp som gäller. När vi tagit oss ut till havet, börjar vandringen nere på en strand vid foten av klipporna. Vi klättrar upp för grässlänten så att vi hamnar på toppen av klipporna i stället. Man vågar inte gå för nära kanten i det här vädret. Tänk om man rent blåser ut över kanten? Längs denna första sträcka är vi inte jättemånga vandrare ute ändå.

Vandringen går upp och ned för grässlänterna längs klippkanten några kilometer innan vi når Birling Gap. Här samlas turistbussarna. En café finns och och en trappa ner till stranden. Det är trångt och selfie-intensivt på just denna punkt längs kusten. Vi köper varsin varm pirog och tar en liten rast.

Mitt på caféhuset har man dragit ett vitt streck och skrivit 2043. Vad betyder detta? Jo här kommer klippkanten att befinna sig 2043. Erosionen äter sig inåt land för varje år. Tills dess måste huset rivas eller flyttas. Som i Danmark vid Rubjerg Knude. Där äter havet också upp landet bit för bit, år för år.

När vi vandrar vidare är vi betydligt fler. Det är tydligt att många startar sin vandring just vid Birling Gap. En bit bort står en röd fyr nere i havet. Beachy Head Lighthouse. Mycket fotogenique. Många vandrare vänder här tillbaka till parkeringen vid Birling Gap och efter fyren blir vi färre vandrare igen.

Så småningom upphör de dramatiska klipporna och kusten blir en helt vanlig kust igen. Nu har solen kommit fram också och om man lägger sig ner i gräset och kommer i lä blir vädret till en behaglig sommardag. Vi dröjer oss kvar, känner ingen stress tillbaka till Eastboure, men så småningom är det förstås ändå dags. Vi vandrar in i stan via strandpromenaden och når snart vår hotell, West Rocks Townhouse, Eastboures svar på Fawlty Towers.

Fakta om dagens vandring

Vi tog bussen 12XCoaster till Seven Sisters Country Park – Visitor Centre. Vi gick därifrån rakt söderut till kusten och följde sedan kusten österut tillbaka till Eastbourne. Leden var enkel att hitta och följa. Vi missade tyvärr att rutta denna vandring med Garmin, men uppskattar att vandringen totalt var ca 13 kilometer lång.

Denna vandring är en del av flerdagarsleden South Downs Way.

Läs också: St Michael´s Mount – och det mäktiga tidvattnet

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.