Bangkok och Kambodja

Ärligt talat, vissa resor borde förses med varningstext. Varsin charter till Phuket i slutet av 1990-talet dödade mycket effektivt och i årtionden lusten att ens snegla mot sydostasien.
Men på´t igen och tiden läker alla sår heter det ju, julen 2014 var det återigen dags att beträda thailändsk mark. Resan gick via Bangkok till Siem Reap i Kambodja, ner till Koh Rong via Sihanoukville, upp till Phnom Penh och tillbaka till Bangkok. Kostnad 13 000 kr/person för flyg och hotell, samt 5000 kr var i fickpengar.

2014-12-14: Bangkok
Vi landar i Bangkok tidig morgon. Airport Rail Link på plan B under flygplatsen går in till stationen Phaya Thai i centrala Bangkok. Eftersom vårt hotell ligger vid floden i de gamla delarna av Bangkok, långt ifrån skytrain, tar vi taxi den sista biten. Vi får fråga runt ett tag innan vi hittar en taxichaufför som hittar till vårt hotell, men så småningom är vi iväg.

Vårt hotell, Arun Residence är ett litet boutiquehotell med endast nio rum. När vi anländer vid halv-tio-tiden är vårt rum ännu inte färdigt.

Det är bara att ge sig ut på stan och fördriva tiden. Wat Pho, templet med den liggande buddan, ligger precis bakom hotellet, det blir ett lagom projekt för förmiddagen. Vi håller ut någon timme, beger oss tillbaka till hotellet, ger receptionisten längtansfulla cockerspaniel-blicken (we neeeed a room!), äter lunch ute på terassen, belägen över floden. Trevlig utsikt, men inte så bra mat tyvärr, precis som Trippan indikerar. Så till slut får vi vårt rum, eller Suite Arun om man ska vara noga. Wow, fönster från golv till tak hela vägen med formidabel utsikt över Wat Arun på andra sidan floden, och det som åtminstone vi inte kan få till något annat än balkongen med Bangkoks bästa utsikt.

Först några timmars sömn, sedan en promenad för att orientera oss i omgivningarna. När klockan börjar dra mot 5 är det dags att hämta varsin drink på hotellets bar ”the Deck” och inleda tre dagars seriöst balkong-njutande.

Vi sover med alla gardiner fråndragna, för att inte missa en sekund av vår utsikt.

Här kan du boka hotellet Arun Residence.

2014-12-15: Bangkok by bike
Idag har vi bokat en cykeltur med Bangkok by bike, en cykeltour-företag som drivs av svenska Arne. Cykelturerna är förlagda till andra sidan floden och går bl.a. till Wat Arun.
Denna del av Bangkok är förhållandevis lugn och småskalig. Vi cyklar genom smala gränder, på cykelbroar över kanaler och genom bördiga odlingsområden.
Turen är trevlig med kanske inte världsomvälvande direkt. Liknande omgivningar har vi sett på många andra platser på jorden, fascinationen i just detta ligger väl kanske i att det finns sånna här kvarter så pass centralt i Bangkok? Hemfärden sker med longtail-båt på Bangkoks kanaler.

På kvällen väljer vi att bege oss till Khao San Road som vi fått beskrivet för oss som en sån där klassiskt atmosfärisk backepacker-hangout. Vi ser framför oss typ Yangshuo i Kina och blir rätt så besvikna. Ingen atmosfär alls, bara en massa folk och kommers. Vi äter en hygglig (men inte mer) middag, samtidigt som en aldrig sinade ström av försäljare försöker kränga på oss allsköns bråte.

2014-12-16: Thai cooking class
Idag är det tidig uppstigning, vi ska vara på Pra Kanong BTS klockan nio för att möta upp vår thailändska cooking-class.Vi har bokat detta lite på chans. Redan på planeringsstadiet anade vi att Bangkok inte är den typ av stad  som man vill flanera runt planlöst i, så vi beslöt oss på ett tidigt stadium att istället boka upp oss på aktiviteter som cykelturen igår och nu matlagningskurs idag. Vi har hittat kursen på nätet och har väl inga andra förväntningar än en intressant förmiddag. Vi möts av ett, i våra ögon, mycket ungt par. Vår första tanke är faktiskt:
– Kan de verkligen laga mat?

Snart visar det sig att belgaren Danny som egentligen är den som håller i kursen är bortrest och hans vän och affärspartner med fru hoppat in som ”stand-in”. Det är dock fortfarande Dannys fru som står för matlagningskursen.

Vi besöker en marknad och kikar på de ingredienser som vi senare kommer att använda i vår matlagning, samt åker longtail-båt, via att lokalt tempel, till lokalen där kursen ska hållas.

Vi lagar sammanlagt 4 rätter, en sallad, Penang, Tom Yum, samt Laab Moo, alla klassiska rätter i det thailändska köket. Allt är mycket väl förberett och strukturerat. Vi bedömer risken att misslyckas i köket som obefintlig under vår lärares överinseende.

Maten smakat helt underbart. Äntligen, våra gastronomiska äventyr har annars gått lite trögt hittills i Thailand, det mesta har smakat så där faktiskt. Men det är ju så här thaimat ska smaka!

Mätta, nöjda, samt med rinnande ögon och droppande näsor lämnar vi vår kurs och åker skytrain tillbaka hemåt. Drömskt fantiserande om hur vi ska brassa thaikäk på en helt ny nivå hemma i Sverige…

2014-12-17: Mot Siem Reap
Dags att lämna Bangkok för denna gång. Vi flyger AirAsia från Don Mueng Airport. Taxi alltså genom bilköernas Bangkok.
I Siem Reap blir vi hämtade av hotellet, Somadevi Angkor Resort. Vår chaufför erbjuder sig att köra runt oss till templen dagen efter för $40. Vi tycker att det känns som lite mycket och hör senare efter på hotellet vad en tuk-tuk i stället skulle kosta. $20, dvs halva priset mot bil, avgör saker och vi bokar in en heldag med ”Jim” till nästa dag.

Läs mer om hur man planerar upp sin Angkor Wat-vistelse här.

Här hittar du hotell i Siem Reap.

När detta arrangemang väl är ordnat kan vi ägna resten av dagen till hotellpoolen, en sväng på ”stan” och en skön massage.
Gunilla som är en hängiven och erfaren massagekund hemmavid hoppar glatt och villigt ur alla kläder och lägger sig förväntansfullt tillrätta på britsen. Tills massösen generat håller fram heltäckande bomullskläder.
Massagen genomförs sedan utanpå dessa kläder.
Hoppsan, är det så man gör här? Nåja, tur att man är för gammal för att låta sig generas så lätt.

 

2014-12-18: Angkor Wat – small circuit
Hämtning 05:00. Med varsin hotellfrukost i påse, strumpor i sandalerna och fleece huttrar vi iväg bakom Jim på vår tuk-tuk. Det är fortfarande svart ute när vi när parkerar utanför Angkor Wat (hur kan det komma sig att våra nerpackade pannlampor ligger kvar på hotellrummet, det är ju just för sånna här tillfällen vi släpar dem jorden runt gång på gång?!). Tur att det går ett lämmeltåg av ficklampor inåt anläggningen. Vi hänger på! Så kommer vi då fram till en kompakt folksamling. Vi skymtar den leriga strandkanten till något och anar att det är den damm i vars yta Angkor Wat templet inom en halvtimme fåfängt kommer att spegla sig. Första och andra rad (minst) är redan tagna så när som på allra yttersta kanterna. Vi tror att vi läst någonstans att man ska inta västerposition, så får det alltså bli, än ser man inget av själva Angkor Wat och det som komma skall.

Alltså, hit kommer man inte med stativ och föresatsen att ta den perfekta bilden. Hit kommer man förmodligen inte ens för att bevittna en sällsynt vacker soluppgång (vi har sett betydligt vackrare). Hit kommer man för att bevittna ett spektakel. Fnissa lite åt kinesiskan som krypande tränger sig förbi alla som var här före, bara för att halka i leran, sätta sig på ändan i dyn och tappa kamerafodralet i vattnet. För att titta på varandra och sucka åt de som gång på gång lyser oss andra  i ansiktet med sina ficklampor, le åt alla de som framhärdar med blixt och titta medkännade på den fårade japanske mannen som hamnat allra längst bak med sin dyra systemkamera och sitt stativ.

Ett jippo av rang och solen väljer att gå upp även idag, färgar himmel och damm först lila-rosa, sedan orange. Så packar vi alla ihop igen, våra iPhones, kameror, blixtar och stativ. Många åker hem och äter frukost, andra ger sig i kast med templen direkt. En halvtimme senare är alla borta och dammen tom på folk. Guideboksförsäljarna tar en paus fram till solnedgången samma dag.

Med vår medhavda matsäck tillhör vi skaran som ger oss i kast med templet direkt. Det är alltid svårt, detta med världssevärdheter, must-see-before-you-die-places. Laddningen är så stor, förväntningarna så höga. Lite besvikna blir vi när magin faktiskt till stor del uteblir.

Vi åker vidare och betar av templen i det inre tempelområdet ett efter ett under förmiddagen; Angkor Thom, Bayon, Baphuon, Therrece of Elephans, Ta Phrohm, och Banteay Kdei.

Ta Phrom känt från bl.a. Thomb Rider, med sina trädrötter som växer över och ihop med ruinerna, är fullt av folk. Det är fotokö för att fotas framför de berömda vyerna. Många asiater med selfisticks blir det…

Banteay Kdei blir det tempel som vi faller för denna dag och där vi finner ro. Här är inte så mycket folk, man kan strosa, känna lugnet, fota i lugn och ro.

2014-12-19: Angkor Wat – grand circuit
Igår såg vi solen gå upp över Angkor Wat och idag känner vi oss redo för lite solnedgång. Vi startar därför dagens tur klockan 11 för att timea till solnedgången.
Turen börjar med en timmes körning till Banteay Srei. Detta tempel skiljer sig från övriga genom att det dels är byggt av röd sten, dels genom de ovanligt rika utsnidningarna. Vi gillar det.

Eastern Mebon är flankerad av fina elefanter och ska tydligen vara utmärkt för solnedgång, men vi har andra planer för denna tilldragelse och besöker templet tidigare på eftermiddagen. Neak Poan är tämligen värdelöst som tempel betraktat, men tydligen populärt för bröllopsfotografering, vi möter två vackra och färgsprakande par här.

Ta Som ser till en början ut som ett ganska ordinärt tempel, men när vi gått igenom sista porten i templet och vänder oss om hittar vi en maffig vy där ett träd helt tagit över denna tempelentré.

Preah Khan blir dagens höjdpunkt. Vi kommer dit vid halv fyra, då ljuset blivit mjukare. Även här har träden tagit över ruinerna, men inte så mycket folk alls som vid Ta Prohm. Lugnt och fint och mycket stämning!

Dagens sista stop blir så Pre Rub, en tilläggsbeställning från oss till ordinarie rutt för att sitta en stund på översta avsatsen och se solen gå ner.

På hemväg stannar vi även till vid en damm för att ytterligare njuta av solnedgången.

2014-12-20: Beng Mealea
På vårt hotell påstår de att Beng Mealea ligger för långt bort för tuk-tuk. Jim håller inte alls med, han kör oss gärna dit på två timmar. Vi gillar utomhuskänslan i vår tuk-tuk, så så får det bli. På vägen dit kör Jim en ganska skumpig grusväg som leder genom byar och förbi vackra landskap. Det är lördag och marknadsdag. Vi passerar både marknader och många fordon på väg till eller ifrån marknaderna med varor, grisar etc, samt finklädda barn på väg från ”Buda-school” (söndagsskola typ eller?).

Beng Mealea blir absolut höjdpunkten på våra tre tempeldagar. Orört och i ett skick som för första gången faktiskt får oss att känna oss lite som de där fransmännen som hittade alltihop mitt i djungeln för så där en 150 år sedan.

Vi har inte funderat så mycket på själva Siem Reap innan och absolut inte förväntat oss att gilla det, men det gör vi faktiskt. Det finna massor med restauranger, de allra flesta vi provar riktigt bra. Vi äter och dricker och trivs alldeles utmärkt i folkvimlet på kvällarna.
En favorit blir Latino Café. Deras ribbs är snudd på världsklass, mojiton likaså. Stället ligger mitt på Pubstreet, så här sitter man gärna en stund extra och tittar på folk.

En kväll äter vi på Aha, en lite dyrare restaurang längs the allé. Vi provar deras tapas, kmer-style. En av rätterna innehåller torkar orm. Gunilla byter mer än gärna, på kyparnas förslag, ormen mot kyckling stället, men Christofer utmanar sig själv och vågar ormen. Den smakar och ser ut helt ok, med blodad tand söker han sedan efter torkade skorpioner också på nattmarknaden, men de tycks slut just för dagen och tarantellan ser väl juicy ut, så det får vara…

 

2014-12-21: Vilodag
Det är ett hårt jobb att vara turist. Idag delar vi vår uppmärksamhet mellan hotellpoolen, några trevliga lunch- och middagsetablisemang samt de många stånden med Northface-kopior.

2014-12-22: Mot Sihanoukville
Dag att röra på sig igen. Vår flight mot Sihanoukville ändrar tid i sista sekunden, tur man numera har kontoret på fickan…

Sihanoukville. Vi kan inte hävda att vi inte blivit varnade. Alltför många Lonely Planet thornthree-inlägg och bloggar har målat upp en bild av en smutsig ocharmig badort. Men, tänker man ju, så illa är det säker inte. Jag menar, folk åker ju ändå dit och så…?
Nej det var inte så illa. Det var betydligt värre!
Har ni sett filmen Wall-e? Vi tror på allvar att då när de sista människorna bestämde sig för att lämna planeten jorden för alltid och ge sig av i sina rymdskepp, då såg jorden ut precis som Sihanoukville gjorde två dagar för julafton 2014…

Say no more, vi lämnar Sihanoukville så, vi gjorde vad vi skulle, köpte varsin biljett över till Koh Rong dagen efter (de måste köpas i förväg eftersom de tar slut) och tillbringade kvällen på vårt hotell Makara Bungalows (som vi dock inte kan säga annat än gott om, de var darlings allihop på det stället).

Några ord om färden över till Koh Rong och att köpa biljett förresten:
Slowboatsen som vi läst om är borta. Numera går det speedsboats till Koh Rong ($20, normalt 45 min). Dessa går till piren vid Tui Beach på Koh Rong.
Vi hade gammal information från tidningen Vagabond som sa att det gick dels en slowboat till Tui Beach och dels en till Sok San Beach, dit vi skulle. Detta är alltså inte korrekt längre. Om man ska till Sok San Beach ska man ta speedboaten och sedan blir man hämtad av sin bungalowanläggning därifrån. Detta bör kosta storleksordningen $5 per person. Se till att ha med telefonnummer till stället du ska bo på och ring för hämtning, epost verkar inte läsas i någon större omfattning.

Biljetterna till speedboaten köps vid rondellen med de gyllene lejonen, vägen mot piren in en liten bit och på vänster sida.
Det går 3 avgångar per dag; 08:30, 11:00, 15:00 och ska man vidare till Sok San Beach bör man köpa biljetten tillbaka direkt på piren vid Tui Beach innan man stiger på nästa båt.

En sak till, apropå korrumperat land, när vi sökte för fullt efter en slowboat till Sok San Beach som inte fanns, hittade vi en turistinformation och förklarade vårt ärende. Fick då till svar att flera personer åkt ut till Koh Rong, letat efter Sok San New Bungalows, som vårt ställe hette, och kommit tillbaka igen för att de inte kunde hitta stället. Om vi däremot var intresserade av annat boende på Koh Rong…

Det är ju ett gammalt trick, men nytt i alla fall för oss att man kör det på en turistinformation…?

2014-12-23: till Koh Rong
Vi vill inte vara det där paret som kommer dragandes med två stora och otympliga resväskor längs sandstranden på Koh Rong, på vingliga handbyggda bryggor, över rangliga landgångar av plank.
Väskorna avser vi att lämna i tryggt förvar på Makara bungalows. Det visas sig dock att de inte har något bagagerum, men väskorna är så välkomna så att stå i receptionen under vår 3 dagar långa frånvaro.
Vi plockar ut allt av värde, låser omsorgsfullt, dricksar personalen generöst och håller tummarna för att den överårige britt i pudelpermanent, tatueringar och glasartat blick som vi sett stryka omkring i receptionen inte kommer att få upp ögonen för våra väskor…

Första båten mot Koh Rong avgår 08:30. Vi är på plats redan 07:50, nervöst tummade på våra biljetter. Här vill vi inte bli kvar över jul!

Båten är fullsatt. Innan vi avgår kliver en man på båten och ställer sig längst fram. Han talar ovanligt bra engelska:
– Hi everyone, this is the windy season, and today is the roughest day of the year. Please stay seated, we have sickness bags enough for everyone. I am sure it will be fun though. Don’t worrie, this is the safest boat in Cambodia.
Så stiger han av igen och några passagerare med sammanbitna miner följer hans exempel.

Om det blir så värst roligt vet vi faktiskt inte med fram kommer vi , aningen blöta och med frukosten kvar precis där den vara menad att vara.

Vid Tui Beach stiger vi iland, dricker en cola och ringer Sok San New Bungalows. De har redan en båt vid piren som väntar på oss. Tui Beach är verkligen coolt på det där backpacker-hangout-sättet. We like!

Båt igen alltså till vår pir och inkvartering på vårt synnerliga spartanska logi; glepor mellan brädorna i väggarna och golvet, spindelnät i hörnen och en frihängande kran utan tvättställ.

Vägg i vägg till vår toa visar sig restaurangens (och personalens) toa ligga, väggar i samma skick som övriga emellan, som inte går upp till nock…

Längst in i badrummet hänger en spegel i det skicket att den vagt återger, kön, ungefärlig ålder (±10 år) samt härkomst-kontinent.

Men vi är väl inte här för att gnälla, eller??

2014-12-24 – 2014-12-25: Jul på Koh Rong

Har vi kommit till paradiset?
Tja, måste man då fråga sig, hur ser paradiset ut?
Vi har kommit till bakpulvervita öde stränder, turkosblått hav, vajande palmer och ett klimat där inte ens Gunilla fryser. Till en väglös oexploaterad ö. Vi har också kommit till en ö i den tättbefolkade Siamviken där det längs alla de öde stränderna, precis ovanför högsta tidvattennivå ligger en remsa av uppsköljt skräp, där personalen på vår bungalow kastar sitt skräp rakt i havet. En ö som regeringen sålt till utländska inverterare som ska bygga flygplats, vägar och lyx-resorter. Och då får de fiskarfamiljer som bo här nu vänligen flytta på sig. En ö där det redan sen förra julen, då vi började läsa på om ön, har poppat upp 4 nya ställen bara längs vår strand.

Vi badar, promenerar länga den evighetslånga stranden och hänger i de obsent sköna korgfåtöljerna på bryggan över kluckande vatten. Vi ser solen gå ner, beställer in mat och fnissar åt restaurangen utan struktur, där inga beställningar skrivs upp utan man i stället frågar om och frågar om, vad var det nu ni skulle ha, sa ni?

Halvslumrar i vår säng tills ägaren tröttnar på att leka diskjockey och slår av disel-aggregatet framåt tolvsnåret. Vaknar av byns alla tuppar i gryningen, jagar ut oss själva på fotojakt på bryggan, väcker oavsiktligt serveringspojkarna som visst sover varje natt i korgstolarna när alla gäster gått och lagt sig. Hjälper dem att städa upp alla gårdagskvällens burkar och glas, så att inte ännu mer ska hamna i havet som redan känns alltför fullt…

Här hittar du boende på Koh Rong.

2014-12-26: Mot Phnom Penh

Vill man vara elak kan man påstå att hemresan börjar nu. Men vi är ju inte lagda åt det hållet alls, vi föredrar att se det som att vi beger oss mot ytterligare nya äventyr.

Båt + båt + tuk-tuk (jo väskorna är kvar, man har väntat på oss), minivan, buss och ytterligare en tuk-tuk, sedan är vi på plats på vårt hotell i Phnom Penh.

Buss från Sihanoukville  till Phnom Penh kostar $7 per person och kan bokas via hotellet. Man blir då upphämtad av en minibuss och körd till busstationen. Bussen tar ca 5 timmar och stannar för kortare paus en gång.

2014-12-27: Phnom Penh och flyg till Bangkok
Vårt flyg till Bangkok är inställt och vi är i stället ombokade till ett konkurrerande bolag och en senare flight.
Vi använder förmiddagen till att kolla in Phnom Penh och dess kungliga palats.

Först klockan 7 anländer vi till Lebua Tower Club i Bangkok, vårt hotell för natten. Vi har slagit på stort och bokat en club-svit, men man har tydligen uppgraderat oss ytterligare. Det blir en 130 kvadratmeter stor svit på våning 56, men två sovrum, två badrum, kök och vardagsrum, panoramafönster i vardagsrummet, samt tre balkonger.

– Wow!

http://www.youtube.com/watch?v=J1jIqQ3wOI8&list=UU97AEIHOW1lG55a0lHHNSDg

Efter att ha sprungit runt och fotat, filmat, postat på Facebook, varit ute på alla balkonger, känns på den orimligt tjocka frottén i båda badrummen, öppnar lite burkar från kylen och skrikigt lite ”oooohs” and ”aaaahs” and ”iiiihs”, är vi så redo att byta om och ge oss i kast med Lebuas berömda takbarer.

Klocka är väl åtta-halv nio på kvällen och där ute råder smått kaos. Hissarna går varma upp till takbarerna och köerna ringlar. Det är många som vill tillbringa sin kväll på Lebua.

Vi åker först till 63:e våningen men ger snart upp, på våning 52 och The Breeze däremot råder ett stilla pianobarslugn.

På vår bartenders förslag tar vi drinken the Experiment, som visar sig bestå av ett kemi-set som ångar och ryker där man tillsammans med bartendern blandar sig egen drink. Gott och kul!

Hungern driver till slut iväg oss. Vi beger oss in i gränden tvärs över gatan från Lebuas entré. Här finns en till synes oansenlig restaurang som ligger 5:a på Trippan totalt i Bangkok; Tealicious.

Och vi blir inte besvikna, maten är i samma klass som på vår matlagningsskola för snart två veckor sedan.
Plötsligt öppnar sig himlen i ett skyfall. Det ska tydligen inte kunna hända den här tiden på året säger man runtomkring oss, men vad bryr sig himlen om det?

2014-12-28: Lebua Tower Club
Vi missagde ju club-förmånnerna igår pga vårt inställda flyg. Finns det möjliget att utnyttja club-loungen i dag stället? Jo då visar det sig, så länge vi kommer före 12, så får vi sedan stanna så länge vi vill. Vi äter lunch, läser och slappar och stannar i loungen till vi skäms (och loungen stänger).

Sedan blir det en tur ner till Siam-square, men här är det bara rörigt, tillbaka till vårt kära Lebua igen för poolbad och dusch i gymmet. Sedan ny matupplevelse på Tealicios. Varför ändra ett vinnande koncept?

Vårt plan hem avgår halv två på natten.

Höjdpunkter på resan

1. Maten! Från vår Thai cocking class, till ribbsen och Aha i Siem Reap, via Sok San New Bungalows trivsamma små kompositioner till den veritabla höjdpunkten Thelicious i Bangkok.
2. Med risk för att verka ytliga: Lebua
   Vi älskade vår svit, takbarerna och lyxen. Vi erkänner…
3. Lugnet och klimatet på Koh Rong. Dessa oexploaterade ställen blir allt svårare att hitta.
4. Templen i Angkor Wat, speciellt Preah Khan och Beng Mealea.
5. Vår balkongutsikt på Arun Residence.

Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler resetips och reseberättelser.