Att skapa en sevärdhet där inget från början finns.
Det finns ju sevärdheter som ”alltid” funnits där och så har besökarna börjat komma i allt större skaror. Kinesiska muren, Taj Mahal, Angkor Wat. Alhambra om ni så vill. Sätt upp en skylt med ”Inträde” och saken är klar.
Och så de där andra, som någon liksom skapat. Ibland för att turisterna redan fanns där och hade pengar, men inget att göra. I Benalmadena på spanska solkusten hittar vi dem i massor. Linbana upp på berget bakom, delfinarium, tivoli.
Men även de skapade sevärdheterna som faktiskt känns berättigade. I april 2015 stod Caminito del Rey klar, en 2 timmar lång vandringsled längs lodräta klippor i en canyon i Andalusien. Ett år efter invigningen börjar Caminito del Rey redan kvala in som en av de stora sevärdheterna i Andalusien. Med rätta, vill vi påstå efter att ha provat.
Här fanns en grund, en dramatisk ravin, endast för de modigaste och de dumdristigaste. Ur detta skapade man en turistattraktion för alla att ta del av.
Sen har vi den sista kategorin. Den artificiellt skapade sevärdheten där inga turister fanns. I hopp om att skapa ett intresse och turistströmmar. Drömmen om inkomster och en placering på kartan.
Det är svårt att inte filosofiskt fundera i de här banorna, när man lojt i middagshettan strosar runt på gatorna i den blå smurfbyn Juzcar, 2 mil söder om Ronda i Andalusien.
Andalusien vita byar är kända. Många gör dagsturer från solkusten och betar av en eller ett par. Men alla vita byar fick inte plats på turist-kartan. Om man ligger för långt bort från allfartsvägarna, och är lite för alldagligt ful, vad gör man då?
Ett av många svar på den frågan lyder:
-Man målar helt enkelt hela sin by blå!
Det kunde ha stannat där. Riktigt kreativt faktiskt. En blå by är annorlunda och vacker. Men enough var helt enkelt inte enough denna gång. Man ville något mer med sin by.
Man målade därför sin by blå lagom till premiären av nya smuf-filmen, målade smurfar på väggarna och ställde ut smurfstatyer på alla balkonger.
Vi fotar och iakttar. Rycker i dörrarna på byns (stängda) hotell. Delar på 8 tapas på byns restaurang. Funderar på hur diskussionerna egentligen gick på det det där byamötet där allt bestämdes. Vem kläckte idén? Var alla överens? Blev det som man hoppats? Hur många turister kommer hit? Kan det hända att man vaknar någon enstaka morgon per år och känner sig lite trött…på konceptet smurfar?
Och vem är det egentligen som bor i det där enda huset som fortfarande är vitt? Vågar vi hoppas på en spansk man som heter Ove?
Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler resetips och reseberättelser.
Haha, kul skrivet! Jag har hört om den här byn förut, men inte tänkt på det riktigt såhär (hade fått för mig att den var med i nån smurffilm men det var väl fel då?) Men jag tycker trots allt att det är smart! Allt man kan göra för att ta sig fram här i världen 😉
Ok, jag tvistade till det lite, för effekten. Byn målades blå för att promota den första smurfilmen 2011, sedan fick de tom vit färg av Sony för att måla tillbaka. Men byn bestämde sig för att behålla den blå färgen.
Det står i Lonely planet att ”the word on the street is that a sequel is going to be filmed here”.
Den kan alltså mycket väl ha varit med i en senare film.
Vilken grej. Aldrig hört talas om byn men gillar konceptet och kreativiteten ?
Ja jag gillar också sånna lite knasiga grejer! 🙂
Åh, jag har hört talas om det här men trodde på allvar att det var ett skämt! Roligt att se och ja, överallt finns väl exempel på saker som ska locka turister – bra eller dåliga.
Jag tyckte att detta var superroligt, medan Christofer bara ville vända och springa skrikande åt andra hållet. 🙂
Vilken roligt grej ändå! 🙂
Ja, jag älskar sånt här! (Medan Christofer var en aning mer skeptisk…)
Så fina färger ni fångat. Fint inlägg!
Det var ju det som var så läckert. Med en hel by i klarblått. En dröm för fotografen.