Den här gången reser vi för att bli förälskade.
Vi har varit i Spanien förut, både en och två gånger. Men aldrig riktigt fallit för uppvaktningen om vi ska vara ärliga. Vi måste ha missat något, vi vet ju att Spanien har en alldeles särskild plats i många svenskars hjärta. Nytt försök igen, Andalusien ska väl ändå göra susen?
På checklista står; hänföras av Alhambras prakt i solnedgång, bländas av Andalusiens vita byar, framkalla seriös svindel hos Christofer längs Caminito del Rey samt att tillbringa minst en natt på ett bedagat lägenhetshotell från 70-talet, med ”mäklarutsikt” över havet vid spanska solkusten. 4 heldagar har vi på oss, så med vår bucket-list i ett stadigt grepp i näven, nu kör vi!
Så här ser vårt schema ut:
fredag: ankomst mitt i natten, bil till Nerja
lördag: Nerja
söndag: mot Granada och Alhambra
måndag: mot Ronda via smurfbyn Juzcar
tisdag: vandring Caminito del Rey, ”världens farligaste led”, vidare ner till Benalmadena
onsdag: Malaga flygplats – hem
Det börjar med en mycket liten hyrbil, en väg som inte finns med på GPS’ens karta samt den där praktiska hyrbilskartan ni vet, som tydligen, inte längre delas ut med hyrbilen. Märker vi först efter att vi konstaterat att den här GPS’en, den har ingen aning om var vi är.
På väg framåt på en okänd motorväg mot orter vi aldrig hört talas om, klocka ett på natten i ett främmande land där vi inte kan språket.
Vi kommer aldrig riktigt att kunna förklara hur det ändå kom sig att vi en timme senare kunde rulla in våra väskor i den öde entrén på vårt förbokade hostal i Nerja, men om vi säger så här; Nobelpriskommittén, ni vet var vi finns…
Nerja
Ryktet har förekommit Nerja. Den sista genuina spanska byn längs solkusten. Vi vaknar sent efter våra nattliga eskapader längs A7 natten innan.
Förmiddagens tillbringas med att upptäcka Nerja. Balcon de Europa med utsikt över Medelhavet, gränder och små sandstränder insprängda bland klipporna. En skön stämning som är svår att sätta ord på. Havet ser lockade ut på håll, men känns avskräckande kallt att doppa fötterna i.
Frigiliana
Vi gillar det vi ser, men mer än en förmiddag får Nerja inte, schemat är tight denna gång. Efter en sen lunch med havsutsikt, tar vi bussen 8 km upp till Frigiliana, en bergsby som har rykte om sig att höra till Spaniens charmigaste.
Här hittar vi något så unikt som en restaurang med vidunderligt utsikt ända ner till havet och samtidigt fantastisk mat; El Mirador. Vi äter ost- och charkuteri-tallrik till förrätt och risotto som varmrätt innan det är dags att ta bussen tillbaka till Nerja igen.
Vid Balcon de Europa pågår nu en flamenco-uppvisning med dansare i varierande åldrar…
Granada med Alhambra
Vårt hotell, AMC Granada, mitt i de historiska delarna av Granada, har skickat en 4-sidig körinstruktion till oss med massor av bilder på vägar, skyltar och korsningar. Vi kör ändå fel i första rondellen. Kommer så småningom på rätt köl igen och snirklar oss fram genom gränderna till vårt hotell och södra Europas trängsta garage (5 gånger får vi backa tillbaka och ta omtag, för att tråckla ner hyrbilfirmans minsta modell till anvisad plats).
Världssevärdheter ska man närma sig med respekt och värdighet. Stämningen är i det närmaste andäktig när vi får syn på en skylt i hotellets gränd som pekar uppåt. ”Alhambra 15 min”. Där är det! Bara 15 minuter bort!
Vi har köpt biljetter i förväg förstås. De säljer slut månader i förväg ibland. Vår slot-tid infaller först klockan 4 på eftermiddagen, än finns flera timmar att slå ihjäl i Granada.
Vi strosar i historiska centrum, i de arabiska kvarteren. Smala gränder tyck leda oss uppåt, uppåt. Tills vi inser vart vi är på väg: Mirador san Nicolas, förstås!
Mycket riktigt, snart öppnar sig den berömda utsiktsplatsen med en panoramavy över Alhambra.
Här ska man stå när solen går ner. Nu får vi chansen att reka lite innan.
Lunchen intas nog dessvärre lite för nära Mirador’en. Det blir en klassiskt turistfälla.
-Friterad spigg, någon??
Här kan du läsa vår guide till Alhambra-besöket.
Efter Alhambra blir det förstås Mirador san Nicolas en gång till och sedan en libanesisk restaurang i de arabiska kvarteren. I Spanien har vi nu vant oss med att ingen, ens i turistindustrin, kan engelska mer än motsvarande ett par-tre glosförhör i mellanstadiet.
Vår libanesiske värd tar däremot upp beställningar obehindrat på spanska, engelska och franska.
Ronda
Upp med hyrbilen ovan jord igen, för nu ska vi rulla mot Ronda. Lite felkörningar förstås i vår nya trafikmässiga favoritstad Granada.
Före Ronda gör vi dock en avstickare söderut till byn Juzcar, som 2011 målades blå i syfte att promota nya Smurf-filmen. Här får kamerorna tillfälle att bekänna färg (ehm…). Vi intar även en trevlig tapas-lunch på byns enda restaurang.
Här kan du läsa hela vår berättelse om Juzcar och se mer bilder.
Till Ronda kommer vi för att se den spektakulära bron Puente Nuevo (Nya bron), från 1793, byggd över en 120 meter djup ravin.
Vi står på bron och tittar ner. Betraktar bron från sidan. Vandrar, styrkta av en välbehövlig karaff sangira, så småning ner i ravinen för att beskåda bron även ur detta perspektiv. En stig leder ända ner under bron till botten av ravinen.
Vi hittar också till Plaza de Toros de Ronda, Rondas tjurfäkningsarena. Efter några ögonblicks moralisk vånda kan vi inte motstå att betala inträdet på 7 Euro var och gå in och titta. Vi vill egentligen inte stötta den här typen av verksamhet ekonomiskt, men byggnaden är verkligen en mäktig plats full av stämning och tradition.
På kvällen blir det middag med utsikt över solnedgången och Puente Nuevo.
Här kan du läsa mer om vårt charmiga hotell i Ronda.
Caminito del Rey
Caminito del rey, Kunges väg. En gång utsedd till världens farligaste led. Nu säker turistattraktion. Klart vi måste prova! Vi rullar i väg från Ronda före nio på morgonen.
Läs mer om vår Caminito-del-rey-vandring här.
Benalmadena – och farväl Andalusien
När vi så, sen eftermiddag rullar in i Benalmadena, strax söder om Malagas flygplats för resans sista övernattning innan flyget hem i morgon, känner vi oss snudd på som två Pål Holländers som lägger sista handen vid en tvivelaktig dokumentärfilm.
För en roadtrip genom Andalusien blir väl knappast komplett utan ett besök på den klassiska spanska solkusten?
Mil efter mil längs kusten med ocharmiga hotellkomplex i 10 våningar. Kvarter efter kvarter i flera kilometer inåt land med likadana andelslägenheter för pensionerade nordeuropéer.
Restaurang efter restaurang med inplastade uteserveringar och menyer på stora skyltar med bilder på pommes frites.
Nöjesparker, delfinarium. Artificiell underhållning ämnad att slå ihjäl tid. När man blir rastlös för att man åkt iväg ”för att göra ingenting en hel vecka”.
Vårt hotell, Sahara Sunset Club HAR ”mäklarglimt” mot havet (check på vår bucketlist), övriga gäster ligger limmade på varsin solstol runt poolen, vända mot solen. En doft av klor. Både tiden och luften tycks stå stilla.
Vi provar linbanan upp till berget bakom leden av andelslägenheter. Upp och så ner igen. Vägrar tjurigt att betala extra för wifi-på hotellet (vi har nämligen 2016 i vår tideräkning).
Vi hittar en uteservering nere vid havet. Beställer lite plockmat. Sitter kvar tills solen slutar värma och vinden börjar kyla.
Sover ut. När vi rullar ut våra väskor till bilen är nästan alla solstolar runt poolen redan paxade med handdukar.
Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler resetips och reseberättelser.
Underbart inlägg. Andalusien har länge varit på min önskelista och det här känns som en härlig sammanfattning.
Vad kul att du tycker det!
Ja, det känns som att vi lyckades pricka in höjdpunkterna, även om det finns mer att se.
Picassos födelsehem, fler vita byar etc.
Vilka härliga bilder! Blir sugen på att åka dit! Har varit flera gånger i Andalusien för en massa år sen men missade Granada och nerja. Gillar att folk är så vänliga där. Det blir nog en tripp dit till nästa år.
Ja vi kände som sagt att Spanien inte riktigt hade fastnat i våra hjärtan så där som det borde.
En superhärlig resa ”i sin enkelhet”. Granada och även Nerja var mycket trevliga platser!
Underbar rutt, ska lägga på minnet att om jag tar mig till Andalucien så ska jag gå tillbaka hit och hitta inspiration. Dock blir det kanske en vecka för att hinna med lite sol också…..
Ja detta var absolut snabbversionen! För några soldagar rekommenderar jag Nerja.
Andalusien är fint! När det gäller Alhambra skulle vi ha köpt biljetter först… tror aldrig att jag har spenderat så många timmar i kö någon annan dag 😉
Om du inte vet vad du ska skriva om någon dag så har jag sju frågor till dig på vår blogg (och en liten award ;))
http://www.freedomtravel.se/2016/06/the-liebster-award-till-resebloggare/
Timmar i kö är jobbigt, det vill man inte ha. 🙂
Yes, jag såg det i morse på er blogg, roligt, jag hänger på! 🙂
Jättefina bilder och vackert ordnat! Läsvärt io allra högsta grad!
Tack, vad kul att du gillade det! ?
Härligt! Jag skulle även rekommendera ett besök i en Alcazaba, t.ex. den i Málaga: http://mariasmemoarer.com/2016/april/10-intressanta-sevardheter-i-europa-del-1.html
Ska lägga det på minnet om vi kommer tillbaka!
tack för ännu ett inspirerande inlägg!
Åh men tack själv! Jätteroligt när någon uppskattar det man skrivit! ??
Fint inlägg! Väldigt bra information och snyggt skrivet!
Vi älskar Spanien men vi har fastnat för Katalonien.
Vi förälskade oss i den delen utav Spanien ganska snabbt.
I jämförelse med både Costa Blanca och Solkusten upplever vi att Katalonien är lugnare, vänligare och genuinare… liknar Katalonien med Norrland på något vis, renare och lugnare, vänligare och mer tillmötesgående känner vi. Vi har återvänt flera gånger faktiskt.
Kan tipsa om kusten norr om Barcelona, Costa Maresme och så inåt i landet Girona och Figueres till exempel om ni inte redan har varit där 🙂
Tack! 🙂
Vi har varit till Katalonien en gång, 2011. Det var en resa med alla 4 barnen plus min syste och hennes familj. Fokus på en billig resa (enda gången vi flugit med Ryan Air) och att barnen skulle få bada i Medelhavet. Så vi hann inte se jättemycket. Skulle gärna åka tillbaka någon gång.