Nu är det mycket negg och gnäll och sjukdomar här på bloggen (två dagar i rad!). Vi lovar att i morgon kommer en positiv och inspirerande rapport från vår fantatiska resa till Kuba och Mexiko. Men först måste vi bara berätta om vad som hände på flygresan hem!
Man har ju ibland sett människor som mått dåligt på planet och tänkt att hoppas verkligen, verkligen att det där aldrig händer mig. För man har ju typ ingenstans att ta vägen.
Men allt ska tydligen hända minst en gång, för precis detta hände mig på väg hem från Cancun.
Vi flög via Amsterdam och när vi väcktes för frukost av Deltas personal två timmar innan landning i Amsterdam började jag ganska snart må illa. Inte helt ovanligt. Att tappa en natt och väckas helt fel tid, desstuom till lukten flygplans-omelett brukar ha den effekten på mig. Det brukar gå över när jag kommer av planet.
Denna gång hängde det dock i. Vi gick till loungen, men jag fick inte i mig nått alls. Och så 30 min innan avgång till Stockholm började det. Fasa! Att vara magsjuk är verkligen det vidrigaste som finns och ska man promt vara det vill man att det ska hända hemma. Och kan det verkligen inte hända hemma, så vill man åtminstone att det ska hända när man ligger still på ett och samma hotellrum i några dagar. Det absolut sista man vill är att vara på resande fot.
Det vi lärt oss sedan hemresan från Sri Lanka då Christofer drabbades av något mystiskt virus och tappade balansen, är att man ska prata med flygpersonalen direkt. De kan avgöra om man överhuvud taget ska med på resan (och om nej, ordna en senare hemtransport), om man behöver läkarvård och i så fall kontakta flygplatsläkare etc. De kan också placera om passagerare så att man får sitta nära en toalett.
KLM´s personal på denna två timmars, men ändå evighetslånga, resa mellan Amsterdam och Stockholm var änglar som hjälpte mig så gott de kunde. Men man känner sig verkligen som paria och världens äckligaste!
Från Stockholm var det meningen att vi skulle ta tåget upp till Umeå på 6 timmar och på vägen hämta upp vår hund Trulle hos mina föräldrar i Gävle. Vi fattade dock direkt beslutet att det inte på någon sätt var görbart, utan checkade i stället in på ett hotell på Arlanda.
Jag sov och sprang mot toaletten växelvis från halv två då vi checkade in till framåt kvällen någon gång, då magsjukan äntligen började avta.
Sedan åkte vi tåg upp nästa dag i stället.
Vilken hemresa och vilket dygn! Men nu är det gjort och avklarat också. Just idag har jag noll lust att någonsin sätta mig på ett flygplan igen och inte att åka till något av de där klassiska magsjukeländerna heller (för visst är väl Mexiko ett sånt?)
Men man glömmer fort.
Hur jag blev sjuk? Det kan man ju bara spekulera i. Jag och Christofer åt i stort sett samma mat dygnet innan, förutom flygplansmaten kvällen före.
Så antingen var det den som spökade, eller så hade jag oturen att själv t.ex besöka en flygplatstoalett precis efter någon annan som var sjuk.
Detta var i alla fall första gången sedan 2011 som jag varit magsjuk, så nu hoppas vi på ytterligare sju år minst till nästa gång!
Välkommen att gilla oss på Facebook för mer resor i ditt flöde!
Men ååå stackars.. vad ni råkat ut för på den här resan..jag har turligt nog klarat mig på mina resor..däremot åkt en lååång resa till Korea med migräntabletterna i incheckat bagage..o det är ju såklart då man får migrän..
Antar det positiva på resan överväger ändå…det var så kul att läsa om er vardagsrealism..som kontrast till drömmiga stränder :-).
Min hemresa från Kuba i november var inte heller så kul… ruggig turbulens mellan Toronto o Frankfurt (tyckte jag..kapten sa med lite skärrad röst moderate..)..bara att plugga in Rammsteins ”Asche zu asche” i öronen o skaka med några timmar..
Ser fram emot att läsa om resten av er resa o önskar God återhämtning!
Ja men resan har ju varit underbar! Ryggen blev det ju inte så farligt med ändå och magsjukan var ju bara på hemresan, så det påverkade ju inte själva resan så att säga.
Däremot kan jag tycka att vi är lite olycksdrabbade generellt. Armen skadad i Malaysia, Christofer sjuk på Sri Lanka och nu detta. Hoppas att det inte håller i sig!
Turbulens är inte roligt, särskilt inte på en långflygning!
Jag hade ”turen” att bli magsjuk under flyget från Costa Rica till Paris. 9 timmars helvetesresa! Där var dock Air France personalen totalt oförstående och nonchalanta.
Men fy fasen! Det tänkte jag under hela flyget att tur att detta inte är den långa flygningen över Atlanten!
Dåligt av personalen!
Men usch för att vara magsjuk på flyget. Skönt att personalen är mer eller mindre vana vid sådant.
Både México och Cuba är för mig länder jag förknippar med underbara reseupplevelser men också magsjukor. I båda länderna har jag tillbringat magsjuketid på hotellrum. Slapp dock det värsta på själva flygturerna, trots att jag hade salmonella med mig hem från Méxicoresan. Kolla upp dig så du inte kommer hem med den sjukan.
Kuba gick bara bra för oss mag-mässigt, men Mexiko är väl inte ökänt tror jag? Synd att det slog in…
Tror att om det är salmonella hänger det i längre? Efter Kina 2010 fick vi salmonella-testa oss efter en veckas problem.
Salmonella i México fick jag troligen på ett matställe vid en busstation på landsbygden, så egentligen får jag skylla mig själv som inte var mer försiktig. Kuskade ensam runt i buss sommaren 1985 från Tijuana till Yucatán till México City, så det var ju en helt annan resa än er. På landsbygden var de hygieniska förhållandena inte speciellt bra. De är antagligen betydligt bättre nu. Och visst, salmonella är något helt annat än vanlig matförgiftning och tar ganska lång tid att bli av med.
Stackare. Har själv varit med om det, fast tack och lov på en kortare flygning. Låter inte som du drabbades av ökända Montezumas hämnd, snarare flygplansmaten då det vid en ”vanlig” 24-timmars matförgiftning brukar braka loss inom 4 timmar från intag. Måste vara fler som blev sjuka på planet, men skulle tippa att KLM blånekar om man frågar dem.
Ser fram emot att läsa om ert nästa inlägg om Kuba.
I rättvisans namn var det Delta som flög oss över Atlanten, inte KLM. Om det var maten, tänkte jag.
Ska börja skriva om resan nu. 🙂
Usch fy så hemskt! Men håller verkligen tummarna att det är minst sju år tills nästa gång igen. Har, peppar, peppar, inte drabbat mig än på flyg..
Ja hoppas, hoppas det dröjer länge! 🙂
Men fy, så jobbigt! Stackars dig. Håller med: Magsjuka är verkligen bland det värsta som finns. Man blir så himla eländig. Vilken ”tur” i oturen att ni hade så pass kort bit kvar av resan ändå, även om jag förstår att det känns som lång tid när man plågas. Bra att personalen var tillmötesgående!
Ett av mina värsta reseminnen är från Turkiet 1990. Fick två semesterdagar, sen åkte jag ut och in på sjukhus för dropp och blev sen liggande på sjukhus resten av tiden, svårt magsjuk. Höll dessutom på att stryka med (!) då de överdoserade en medicin för mig.
Åt även dålig kyckling på ett plan från Cypern 2006 men blev då sjuk först när jag kom hem. Svimmade på ett tåg och fick åka in på sjukhus där jag blev kvar ett bra tag.
Hoppas det dröjer länge nu innan något sånt här elände händer oss alla!
Tänkte det typ 80 gånger på de där 2 timmarna. Vilken tur att det är sista fighten och att den är så kort! 🙂
Oj, överdosering av medicin. Vad hemskt. Det är ju det man är rädd för, att de ska ha noll koll om man hamnar på sjukhus utomlands!
Stackare! Magsjuk på flyget är ju lite av en mardröm. Jag har (hittills) sluppit det. Däremot har jag råkat ut för migrän, och det är min andra mardröm …
Migrän ja. Då kräks man också va? Inte roligt något av det hur som haver!