Att förklara varför man älskar att resa är inte alltid så lätt. Men dessa 6 saker älskar vi i alla fall med att resa!
Flyget där ingen talar svenska
Man har åkt en kort flight ner till någon flygplats i Europa. Frankfurt till exempel. Bytt gate. Det börjar bli sent på kvällen. Nattflyg ut i världen. När man hittar sin nya gate, har det plötsligt hänt. Vi är de enda svenskarna. Ingen pratar längre som vi, ser ut som vi eller tänker som vi. Nu börjar resan på allvar.
Den varma luften som slår emot en när man kliver av flyget
Egentligen säger ju rubriken allt. Ni vet. Den där lilla flygplatsen. Planet står mitt på asfaltsytan. Förmodligen den enda som just nu kommit in. Trappa ner och ingen buss. Bara en kort promenad till flygplatsbyggnaden.
Och just den sekunden, när man kliver ut på trappan. Och värmen slår emot en.
Lukten av en främmande plats
New York luktar smuts och metall, Zanzibar söta blommor och Burma öppen eld. Att sluta ögonen och bara med luktsinnet känna att man befinner sig på andra sidan jorden.
Restaurangen där ingen kan engelska
Man vandrar runt i en stad någonstans långt bort i världen. Blir hungrig, hittar ett litet oansenligt ställe utanför de turistiska allfartsvägarna.
Direkt när man kliver in känner man att man väcker uppmärksamhet. De andra gästerna tittar, mer eller mindre diskret. Personalen bakom disken utbyter stressade blickar.
-Utlänningar! Hur ska man nu göra?
Generat halas en meny på det lokala språket fram. Vi försöker tolka menyn, hittar i bästa fall några bilder. Annars blir det till att granska de andra gästernas tallrikar.
-Det där vill vi ha! Peka och gestikulera. Hur visar man kyckling med kroppen?
Så kommer någon form av mat in. Vad vet ju inte vi. Men det smakar förstås fantastiskt!
Att skratta tillsammans med någon som man inte borde ha något gemensamt med
Vi är i Yangshuo i södra Kina. Vi har cyklat hela dagen med Ping. En bondhustru som lärt sig engelska av backpackersen. Nu drar hon in värdefull inkomst till hushållet. Står på byns huvudgata, utanför cykeluthyraren och raggar sina cykelkunder. Men en liten anteckningsbok fylld av recensioner.
Hon var aldrig varit utanför sin provins. Varit gift sedan unga år. Vi borde inte ha så mycket gemensamt, vi och hon. Jag har under tvekan berättat att vi båda är separerade och har barn på varsitt håll. Det är inte alltid vi berättar vår story. Ibland säger vi bara ”vi har 4 barn”. Fast då stirrar folk klentroget på min kropp ”Har den fött fram 4?” och då blir det ju komplicerat igen. Så ibland har vi bara 2 barn, en pojke och en flicka. De fyra får smälta ihop, liksom.
Men när Christofer plötsligt försvinner spårlöst där ute på kinesiska landsbygden. För att fota något förstås, ska det visa sig.
Och Ping obekymrat blinkar mot mig och säger ”Time for husband number 3”. Då viker vi oss av skratt.
Olika kvinnor, olika liv. Olika förutsättningar. Men samma humor så klart.
Platsen som får dig att tappa andan
Vinden i håret, solen i ansiktet, svettig kanske efter att ha klättrat upp någonstans. Och vy där framför dig är det vackraste du någonsin sett.
Älskar du också att resa? Glöm då för allt i världen att gilla oss på Facebook!
Precis så som du beskrivet det känner vi också. Känslan av att vara på väg, dofterna, maten, upplevelserna. Älskar det!
Kom igår kväll hem från en fantastisk vecka i Beijing. Morgonen har ägnats åt googling på nästa resmål. Lite knäpp är man kanske 😁
Skönt att ni känner igen er. Så är vi inte helt galna, menar jag. 🙂
Beijing är ju så läckert. Vi vill gärna tillbaka till Kina. Fast nu har vi fått tips om Taiwan också och är sugna på det.
Exakt dom känslorna. Så starka, så oerhört starka.
Mmmm så är det. 🙂
Bra lista. Jag minns 80-talet i Grekland. Restauranger som saknade meny bjöd in gästerna i köket att välja ur grytorna. Det var tider det! 🙂
Åh vad roligt, det hade jag älskat. Vi träffade på något liknande i september på Milos. Ägaren och kocken mös runt bland borden och skröt upp alla sina långkok som puttrande där inne samtidigt som han löste världsproblemen med gästerna. Inge meny-beställning alls på det vanliga viset.
Exakt, skriver under på varenda punkt! Fast det där lilla miniplanet känner jag att jag nog helst är utan. Är det på Seychellerna?
Det är Seychellerna. Planet var helt klart i minsta laget, fanns ingen mittgång ens. Men vackrare flygplats än den på Pralin får man leta efter. 🙂
Bra skrivet! 🙂
Jag känner igen det med språket, öronen alltid öppna om det finns landsmän i planet. När man inte hör ett ord svenska, finska eller annat nordiskt språk, då är man långt borta 🙂 Konstaterar man förnöjt! Desto längre bort man reser desto lättare har man också att ge sig tillkänna för landsmän när man hör bekanta toner, i Europa ger man inte alltid sig till känna utan sitter gärna och tjuvlyssnar ;). Som Finlandssvensk med egen dialekt så är det många gånger så att till och med svenskar inte förstår att man pratar svenska och förstår allt dom säger till 100%. Det är lite kul….
Den kinesiska guidens kommentar var ju en riktig höjdare. Det kallar jag humor 😀
Vi är dåliga på att ge oss till känna. Fast tittar man på åtminstone mej så lyser det ju svensk lång väg. 🙂
Haha ja precis, så är det! 🙂
🙂
Vilket fantastiskt inlägg! Känner igen mig i så mycket, särskilt det där med den varma luften och att njuta av oväntade möten.
Jag blev så inspirerad att jag gjorde en egen lista. Dock kom jag på, när jag publicerat, att min lista bara innehöll fem punkter (matte är inte min starka sida, haha) så då får det vara så! 🙂 Men jättetack för inspirationen. Har länkat till er så klart.
Åh vad roligt med din lista. Håller med om alla punkter där också! 🙂
Ja, härligt inlägg 👍 håller med om det du skriver här; uppskattar särskilt oväntade o roliga möten m människor från andra länder, samt närheten till hav o genuina och vackra platser!
Ja mötena är viktiga. De minns man efteråt.
Älskar den när man kliver av planet på en platta omgiven av palmer. Långt långt borta från allt. Bästa känslan.
Ja den känslan är helt underbar! 🙂
Jaa, men jaa! Precis så. Särskilt det där med värmen som slår emot och dofterna. Det är extra starkt för mig!
Kram Lena
Visst är den känslan oslagbar! 🙂
Åh mitt i prick och vilken reslust du väckt till liv i mig igen!
Jag har just börjat studera på universitetet och försöker hålla mig till nästa läsår då det får bli ett utbytesår. Hur gör många andra svenskar för att inte vilja resa jämt?? Jag vill bara iväg nu nu nu och se alla platser i världen 😀 Bra text iaf!! 🙂
Hehe man är väl olika. Fast vi längtar alltid ut. 🙂