Vi befinner oss i Vernazza, en av de fem byarna, ”Cinque Terre”, söder om Genua i Italien. Byarna har blivit världskändisar. För sitt dramatiska läge, för sin skönhet. Och inte minst för de vandringar man kan göra mellan byarna. Vi vilar förstås inte på hanen eller suger på karamellen särskilt länge, vi är här för att vandra och ger oss ganska omedelbart iväg längs vandringsleden söderut från Vernazza. En klassisk vandring längs Cinque Terre: Vernazza-Corniglia-Manarola.
Mannen som säljer oss våra permits uppe vid järnvägsstationen, tittar frågande på oss när vi hör oss för om inte en karta möjligen kan ingå i vandringskittet.
– No, you will find the way. You´ll see all the other hikers!
Vernazza till Corniglia
Så sant som det är sagt, men bara för er, vandringen mot nästa by, Corniglia, börjar i hörnet vid apoteket på huvudgatan. Små söta trappgränder leder uppåt till utsikten. Först över Venazzas söta pastellhus, sedan över udden med kastellet och havet. Upp en bit längs sluttningen ligger en restaurang och jag vet direkt att här kommer en av våra kvällar att tillbringas. Så blir det också, men för nu, släpper vi tanken och vandrar vidare.
Vandringen till Corniglia betecknas som medel. Man plockar lite höjd, mestadels via trappor, stigningen är 220 meter. Höjdmeter som man sen får lämna tillbaka förstås för att nå Corniglia. Stigen går mestadels med utsikt över havet och de två byarna. Många vandrare är ute förstås längs denna populära led, men aldrig så att det blir riktigt trångt så här i mitten av september. I en by halvvägs blir det färskpressad apelsinjuice with a view. Man skulle kunna vrida ur samtliga plagg vi har på oss redan nu. Vi avstår dock från denna aktivitet utan stävar vidare längs leden.
Vi når Corniglia efter 1,5 timme. Denna by skiljer såg från de andra fyra genom att den inte har någon vattenkontakt. I stället ligger byn en bit upp på klippan. Det är sannolikt detta som gjort att Corniglia är den minst turistansatta av de fem. Turister vill ju bada, god damn it!
Vi minglar runt lite i byn, bland katter, skällande hundar och fotbollsspelande barn. Fortfarande för tidigt för någon form av födointag, så på´t igen, vi kör vidare på nästa etapp mot Manarola.
Corniglia till Manarola
Här är den ordinare leden stängd sedan ett antal år tillbaka på grund av ras. Den stängda leden är enkel och snabb att gå. Bara 100 meters stigning och en 45 minuters promenad. Men för den som nu för tiden vill ta sig till fots mellan dessa byar, är det i stället en annan, övre led som gäller. Skyltningen från Corniglia är mot Volastra. En stig leder uppåt mellan järnvägsstationen och kyrkan höst upp i byn.
Det är betydligt lugnare och mindre folk nu. Sannolikt beroende på att det inte är ordinarie led. Och så för höjdmetrarna förstås.
Leden går mer inne i vegetationen nu. Bra med skugga, men vi saknar utsikten. Strax före Volastra blir vi kompenserade. Nu går vi mitt i vinodlingar med havet djupt där nedanför oss. Och snart dyker Manarola upp i vårt blickfång. Detta är helt klart den vackraste passagen längs hela Cinque Terre!
Efter Volastra leder trappor nedåt. Ett vägskäl. Man kan gå den får man förmoda, enklare vägen genom dalen fram till Manarola. Eller man kan välja panoramastigen längs vattnet. Vi blir inte stående och funderar. Panorama känns som vårt alternativ. En stentrappa leder nedåt till en grind med en överkryssad gris på. Ett mötande par har stannat upp och håller upp grinden för oss samtidigt som de artigt väntar på att vi ska passera i trappan. Jag ökar på stegen, som man gör när någon väntar in en. Stannar bakom paret och vänder mig om. Laddar för ett skämt om den där grisen.
Men Christofer försöker ju också skynda sig. Vill inte heller vara till besvär. Jag vänder mig om lagom för att se hur han tappar balansen i trappan. Vinglar, faller åt vänster. Det är någon meters fallhöjd i alla fall. Tillräckligt för att han ska kunna slå sig ordentligt hinner jag tänka. Slå i huvudet. Det enda som inte får hända! Men en stålvajer, förmodligen ett elstängsel för den där grisen, fångar upp honom och dämpar fallet. Och mannen som nyss hållit upp grinden hinner fram och får tag i Christofers arm och drar upp honom på trappan igen. Det går ett litet tag innan Christofer märker att han skrapat upp västra sidan i massor av små blödande sår. Han har ju fortfarande ingen känsel på den sidan efter stroken. Allt gick ju bra ändå, men skräcken för det som kunde ha blivit sitter kvar länge i mig. Längs resten av panoramastigen lurar nu tusen faror och möjligheter att kliva fel och ramla.
Manarola själv är söt som socker förstås. Vi hittar en uteservering i rätt läge och belönar oss själva med focaccia, bruschetta och sallad. Innan vi stiger på tåget hem till Vernazza igen.
På vårt hotell, Gianni Franzi sluter vi cirkeln genom att på terrassen ut mot havet, dricka det vin, vars odlingar vi just vandrat igenom uppe i Volastra. När det hänger ihop. Det gillar vi.
Läs alla våra inlägg från Cinque Terre här.
Vill du läsa om fler av våra vandringar? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Magiskt! Den platsen är verkligen på min bucketlist. Blir inte mindre inspirerad nu.
Riktigt fint. Men också mycket folk. 🙂
Så fantastiska bilder! Och de kommer verkligen perfekt för jag åker dit om en vecka. Kommer dock inte bo i Chinque Terre men tänker det ska gå bra ändå. Tack för inspirationen!
Fler inlägg kommer inom kort. Vi gjorde vandringen Monterosso till Vernazza också. Men denna var den bästa.
Andra gången för ca 20 år sedan gick vi 5 terre och jag gick i en solklänning, h20 i handen och birkenstock. Skulle aldrig ha birken nu. Mötte amerikanare längs vägen och de sa; Are you walking in THOSE SHOES, glömmer det aldrig. Inte så mycket folk då.
Aj ja inte den bästa av klädslar. Tur man blir äldre och klokare och lär sig! 🙂
Vi kommer aldrig att glömma de vandringarna, upp och ner då lederna längs kusten var avstängda.
Otroliga vyer och svettigt var det. Det enda vi ångrar är att vi gjorde för många etapper på en dag och inte njöt tillräckligt av de små byarna. Kanske dags för ett återbesök?
Ja tur att leden Corneglia till Manarola var avstängd! Annars hade man ju missat den bästa vandringen. Håller med, man ska nog inte ta mer än absolut max två etapper per dag.
Som vanligt ; alltid kul att läsa era inlägg
Och vilken tur att det gick bra för Christofer
Vi vandrade samma sträcka till Manarola i början av juni för 5 år sedan.Då upplevde jag inte att det var så många vandrare på just den sträckan
I Monterosso där vi bodde däremot var det alltid fullt på nästan alla restauranger tidigt på kvällarna
Magiskt vackert i alla fall med vandringarna och dessa söta byar
Ja det blir ju väldigt fullt på restaurangerna i byarna. Hur många turister som än kommer går det ju liksom inte att expandera någonstans utan alla måste fortsätta trängas på samma yta. en av nackdelarna med 5 Terre.
Äntligen hinner jag sätta mig ner och läsa dina inlägg från Cinque Terre. Är så sugen på att åka dit så det är väldigt intressant att läsa om ert besök. Och vilka fantastiska bilder! Jag håller tummarna att jag kanske kommer dit nästa år. Ska till Pisa/Florens om några veckor men det är en kort weekendresa så vi kommer inte hinna med Cinque Terre även om det förstås lockar när vi är så nära.
Ja riktigt fint ställe. Men man bör försöka åka dit i så mycket lågsäsong som möjligt.