Det blir inte alltid som man tänkt sig på resa – men det blir ganska bra ändå

Om det är något som jag lärt mig av alla mina resor så är det att resa med öppet sinne inför det oplanerade. Saker och ting händer på resa, så är det bara. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men oftast kan det komma något gott ur det som gick fel också. En ny upplevelse som man annars hade missat. Så det är bara att hålla huvudet kallt, själen lugn och luta sig tillbaka och nyfiket se fram emot det som nu ska ske. Vad det kan vara för spännande som förberetts åt en istället?

Bränderna på Borneo

Vi åker till Singapore, Indonesien och Malaysia i september. En månad, ska det visa sig, när de anlagda bräderna på Borneo går över styr. Varje år, år efter år brinner stora mängder regnskog upp, för att aldrig mer växa upp igen. I stället blir marken palmoljeplantage.
I år är det extra illa. En tung haze från bränderna ligger över mer eller mindre hela Sydostasien!

För oss blir det omöjligt att flyga över till Borneo som tänkt. Men vi tar det hela med ro. Alltså vi är förstås mycket upprörda över den katastrofala förödelsen i naturen. Men tar vår egen situation med ro. Den förbetalda vistelsen på Borneo kan vi ta ut på någon försäkring. Pengarna för flyget över får vi tillbaka som kontanter i handen. Vi passar på att shoppa loss en helt ny flygbiljett. Rätt coolt ändå, för hur ofta får man möjlighet att stå på en okänd flygplats långt bort i världen, kika på tavlan med avgångar och tänka. Hm… vilka ska vi ta? Och Borneo det kan vi ju ta en annan gång!

Olyckan i Batu Caves

Nu är vi fortfarande på samma resa som ovan, men har förflyttat oss några dagar framåt i tiden. Den flight vi till slut valde där i Jakarta blev den till Kuala Lumpur. Och i Kuala Lumpur besöker vi Batu Caves. En sten faller på min arm och slår upp ett stort sår ända in till skelettet.

Hur gör man någon positivt av det? Jag vet inte, jag är mest bara tacksam att jag överlevde. Att det inte var huvudet som stenen knäckte mitt itu.
Men på någon sjukt sätt ändå en upplevelse jag inte vill vara utan, så här efteråt. Den gav mig perspektiv på livet, fick mig att inse hur nära döden alltid är. För oss alla. Och den gjorde mig betydligt mindre rädd för fysisk smärta. Nu vet jag hur en riktigt seriös skada känns och vet ni, det är inte så farligt som jag trodde. Adrenalinet tar hand om det mesta av smärtan. Det är uttänkt och har tagits om hand det också. Av kroppen, den fantastiska.

Läs också: Att bli sjuk eller råka ut för en olycka på resa

Det fullbokade hotellet i Galle

Efter Kuala Lumpur, blir ju alla andra missöden lite futtiga, men vi ångar väl vidare ändå. Små problem är också problem, som jag alltid brukar säga.

I Galle på Sri Lanka hade vi bokat ett boenden inne i den gamla staden innanför ringmuren. Ett noga utvalt boende med perfekt läge. När vi kom fram hittade man dock inte vår bokning och hotellet var helt fullt. Värden började svettas allt mer ymnigt medan han ringde runt till fler och fler hotell i staden. Alla var fulla! Hur skulle det bli? Skulle vi helt missa charmiga koloniala Galle på vår resa eller få åka ut till något ocharmigt förortshotell?

Till slut fick han napp, det fanns ett rum som egentligen inte hyrdes ut, för det fanns inga fönster. Men om vi ändå ville…?

Det ville vi. Rummet var funkis. Ändå. Vår nya hotellvärd var översvallande trevlig, bad 1000 gånger om ursäkt för sitt fula ogästvänliga rum och gav oss en privat rundvandring som plåster på såren. Vi förstår att det finns människor som skulle ha freakat av att komma fram till en okänd ort på andra sidan jordklotet och finna sitt bokade rum icke-existerande. Eller av att få bo i ett reserv-rum istället. Annexet liksom, på sällskapsresanspråk. Men för oss blev det bara en anekdot så där.

Läs också: Tre riktigt charmiga koloniala karameller

Taxin som inte kom i Adiyaman

En flight till Turkiets inland. Jag är visst den enda kvinnan ombord utan slöja. En flygplatshangar på ett fält. Bergen i bakgrunden. Vi ser ingen stad. Syrien är mindre än 10 mil bort. Jag har bokat hotell 6 mil åt andra hållet. Och en flygplatstransfer dit. Men ingen bil väntar på oss. Ingen kan engelska här heller. Bilarna rullar iväg en efter en. Snart är den lilla flygplatsen tömd på folk. Och där står vi och vet inte vad vi ska göra.

Hur det gick? Jo men till slut hittade vi någon som kunde lite, lite engelska, redde ut att ingen bil var skickad från hotellet. Fick tag på en liten söt gubbe som kunde köra oss i stället. Allting ordnar sig ju. Och väl på plats på hotellet var allt fantastiskt och vi fick en underbar upplevelse vid Nemrut Dagi.

Gruvorna som var stängda i Gällivare

Hela vår roadtrip till Lappland i somras sprang ur iden att besöka gruvan i Malmberget/Gällivare. Det har jag pratat med barnen om i åratal att vi ska göra. För att gruvor är häftiga att besöka. För att morfar jobbade där. Snart hade en 11 dagars resa skräddarsytts i anslutning till detta. Men ingen av gruvorna i Malmberget/Gällivare gick ju att besöka, visade det sig. Den ena var stängd för besökare på okänd tid. Den andra öppen bara på vardagarna, inte på helgerna. Och vår rutt var lagd så att vi kom fredag kväll och reste vidare söndag.

Vi tvingades tänka och planera om Och istället fick vi ju en helt underbar dag i Stora Sjöfallets nationalpark och en vandring till Soldalen. Kanske ännu bättre när vi tänker efter.

Läs också: Vandring  till Soldalen i Stora Sjöfallets nationalpark

Plåttaket i Ella

I Ella på Sri Lanka ska man bo. Och när man bor där ska man bo med utsikt. En förödande vacker sådan. Det är hela grejen. Jag tillbringar absurt många timmar på booking.com för att leta det rätta boendet. Hittar det. Bokar. Men när vi kommer har ett helt nytt hus byggt och istället för utsikten ser vi bara ett plåttak.

Men i stället hittade vi förstås ett annat boende med bedårande utsikt, fantastiska rum och helt otroligt vänliga människor som ägde stället. Så det var ju nästan bra att det sket sig med det där första.

Uganda

Vår jeep i Uganda ska ta oss över bergen från Bwindi National Park till Queen Elisabeth. Det har regnat hela gårdagen och idag. Vägen är förvandlat till lervälling och halkbana. Bilarna ligger på rad i dikena omkring oss. Far vi också ner är det färdigt med oss. Då får vi tillbringa natten under varsitt bananträd. Skräcken gör små volter i magen medan vi slirar fram. Jag kollar fönstren åt alla håll i jeepen. Kommer vi att kunna ta oss ut om vi välter? När vi välter. Efter en krök ser vi lastbilen. Som ligger på tvären över vägbanan. Här tar färden slut!

Fast sen kom ju en annan lastbil och drog loss den första. Vägbanan blev fri för oss och vi tog oss mot alla odds vidare. Försenade så vi missade safarin den dagen. Tråkigt. Men vi hade ju fått oss ytterligare ett äventyr innan för västen. Och det är inte fy skam det heller.

Läs också: Vart tog vägen vägen? – på glid i Ugandas berg

Det missade flyget

På väg hem från Venedig blev  första flighten, från Venedig till Wien försenad, så att vi missade den andra från Wien till Stockholm. Jättenöjda blev vi väl inte med det, men som det nu var fick vi oss en riktigt intressant historielektion på slottet Schönbrunn i Wien den eftermiddagen. En historielektion som jag många gånger varit glad över efteråt. Den har gett mig massor av mer kött på benen om Europas kungligheter och ökar förståelsen vid andra slottsbesök och nu senast när vi såg Catherine the Great, HBO´s nya serie.

Läs också: Slottet Schönbrunn i Wien

Och till sist, om inte annat hjälper, när skiten träffar fläkten på resan, så kan man ju alltid trösta sig med att det blir nog ett väldigt bra blogginlägg av det hela!

Vill du läsa mer om våra resor? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.