Hällingsåfallet. Europas längsta vattenfyllda kanjon. Ett av Sveriges högsta och mäktigaste vattenfall. Och ändå nästan helt okänt. Hur går det ihop?
Det beror på läget förstås. 2 mil från ära och redlighet. Eller Gäddede då, om man nu ska vara sån. Eller 2,4 mil längs grusväg om man ska vara noga. Gäddede ligger på väg ner från dunderklumps-land. Efter de förödande vackra blånande bergen i norra Jämtland. Lågfjällslandskap möter jordbruksbygd. Utefter Vildmarksvägen.
Läs mer: Vildmarksvägen – Kan en väg vara en sevärdhet?
Vi har vandrat förstås. Till Sidesvatnet och Norge. Med packhäst denna gång. Pilgrimshotellet i Gäddede erbjuder våningssängar i klarlackad furu och burgare till middag. Vegetariskt alternativ är det sämre med, som så ofta i Norrlands inland. Vi hör hur ett gäng utländska killar beklagar sig högljutt vid bordet bakom. Inramade bibelcitat på väggarna. Utsikt över sjön och sommaren. En grupp somaliska kvinnor med tunga kassar från Handlarn passerar förbi. Långsamt.
Dagen efter ska vi hemåt. 5 timmars körning längs 92:an. Konstvägen sju älvar. Dorotea, Åsele, Fredrika. Igenslyad åkermark. Avfolkningsbygd. Men en sak återstår för oss i Jämtland. Hällingsåfallet. Grusväg på baksidan av 342:an. Det finns vandringar att göra. Förmodligen det allra mäktigaste att långsamt närma sig längs kanjonen. Men som sagt, vi har en del körning som återstår. Det får bli bil ända fram.
Vi är ensamma förstås. För den här platsen finns som sagt nästan inte.
En galet mäktig plats, hade den varit ändå, OM den nu funnits. Om man forserar stängslen kan man klättra ut och sätta sig på en sten, längst där ute där fallet störtar ner. Regnbågen, de rasande vattenmassorna. Den djupa granskogen. Och så en kanjon som skär igenom.
Om vildvittror finns, så finns de där.
Vi åker vidare. Letar oss ut på asfalt. Nu vet ni också att det finns. Hällingsåfallet. Men berätta det inte för någon.
Vill du läsa om fler okända pärlor i Sverige? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Vackra Hällingsåfallet med sin långa canyon gömmer vi också i våra hjärtan. Vi tog oss dit på grusvägen med en rejäl husbil, men allt var mödan värd, bl a en magnifik regnbåge.
Ja visst är det underbart! 🙂
Ja, riktigt mäktigt där! Trodde jag varit där två gånger men upptäckte av en händelse, när jag städade bildarkivet, att jag varit där även en tredje gång. Så ja, det är så hemligt att man inte ens minns att man varit där.
Hehe, så sjukt hemligt! 🙂