Skeppsmalen. 17 år som Umeåbor tar det för oss att hitta hit ändå. Fastän det är mindre än 1,5 timmes körväg. En kollega nämner fiskeläget för 10 år sedan, med förvåning i rösten. ”Har ni sett skylten vid E4:an? Vi åkte in och det var ju jättefint där nere”. Jag lägger på minnet, gillar ju nya platser. Börjar lägga märke till den där skylten vid E4:an strax norr om Övik. Åren går. Varje sommar är ju så kort. Och redan så fylld av äventyr. Resor och flackande runt Europa och världen.
Det krävs en pandemi och ett reseförbud för att tid plötsligt ska trollas fram. Och för det nära att bli märkvärdigt och angeläget att besöka. Vi packar ryggorna en solig junidag och beger oss mot Skeppsmalen. Förutsättningslöst, som det heter.
Restaurang Fiskevistet och Surströmmingsmuseet i Skeppsmalen
Var sak har sin tid. Först börjar vi förstås med att äta. Restaurang Fiskevistet har till vår besvikelse inte havsutsikt, men väl surströmming och surströmmingspizza på menyn. Hur kan man inte älska ett sånt ställe? Vi nöjer oss dock med varsin vanlig pizza, man har inga problem med att trolla fram en vegetarisk variant till mig, trots att ingen finns på menyn.
I anslutning till restaurangen finns även surströmmingsmuseet. Betalning av inträde 30 kr på eget samvete, swisch finns. Mest en kul grej, tänkte jag innan, men museet är oväntat intressant. Vi ser en film om hur tillverkningen av surströmmingen går till. Att behandla strömmingen på något sätt var en absolut nödvändighet för att kunna sälja sin fisk. En fisk som fiskats på morgonen ansågs utan konserveringsmetod som otjänlig redan vid 12 på dagen. Exakt rätt proportioner av råvaran, strömming, salt och vatten startar en naturlig jäsningsprocess. Och voala, surströmmingen är född.
Om Gävle-fiskarna finns också att läsa. Extra intressant för mig som är uppväxt i Gävle. Att det var dessa som kom upp med sina fiskebåtar och grundade hela Höga kusten visste jag inte tidigare. ”Inte undra på att det blev så vackert”, håller jag så när på att utbrista. Men jag har ju aldrig varit lokalpatriot för Gävles räkning förut, så jag ska väl inte börja nu ”på gamla dar” heller.
Fiskeläget Skeppsmalen
När vi är färdiga med museet rör vi oss mot fiskläget. Här finns ett kapell och en bevarad fiskestuga som tillhört Gävlefiskare Erik Högberg. Vi får stiga på och se hur trivsamt han och hans familj hade det.
Fiskeläget självt är så sött att man vill ta med det hem i passaten och göra ett dockhus av det.
Fyren Skagsudde
Sen har vi fyren kvar också. Skagsudde. Episk programpunkt i Sjörapporten. Ligger den här alltså? Vi stöter snart nog på en alternativ stig, Fyrstigen. Den ska man absolut ta, för medan stora vägen upp till fyren är helt ocharmig, är denna stig fantastiskt vacker med utsikt över fiskelägets inlopp, klipporna och havet.
Framme vid fyren efter någon halvtimmes promenad och oupphörliga fotostopp, leder även Säljägarstigen vidare längs klipporna, för den som vill ha ännu mer av samma vara. Vi väljer dock ”trökvägen” tillbaka till fiskeläget, för vi vill ju prova Lotsstigen.
Lotsstigen
Lotsstigen utgår från utsiktspunkten bakom Erik Högbergs stuga. Det är en 9 kilometer lång kustnära vandringsstig som leder från Skeppsmalen mot Örnsköldsviks-hållet till sommarstugeområdet Stubbsand. Vi provar leden en bit och vänder sedan tillbaka. Men är så nyfikna på labyrinten i slutet på leden att vi tar bilen runt till Stubbsand och vandrar en bit därifrån också. Hittar labyrinten som ligger vackert uppe på klipporna i eftermiddagssolen.
Vilken heldag det blev vid Skeppsmalen. Och tänk att det tog 17 år att ta sig hit.
Läs alla våra inlägg om Höga kusten här.
Missa inga inlägg, glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
