Vi övernattar i Sveriges mesta spökhus – Prästgården i Borgvattnet

Selfluencer är ett sånt där nyord ni vet. Som en gör-det-själv-variant av Influencer. Att i syfte att influera och inspirera istället, som av misstag, råka inspirera sig själv.

Lätt hänt och händer mig själv då och då.
Som när jag i Corona-pandemins första skälvande veckor, skriver ett inlägg om Norrlands mest annorlunda och unika boenden.

För mina utfärder på Google för att förkovra mig i ämnet, slutar förstås bara med att jag har ytterligare ett knippe boenden som jag helt enkelt bara måste prova. Som Prästgården i Borgvattnet, till exempel. Sveriges mest hemsökta hus.
Det låter och ser så coolt ut! Hur ska jag kunna stå ut med tanken på att inte ha sovit (eller ja hur mycket man nu sover…) en natt där?

Samma eftermiddag som regeringen släpper avråda för inrikes resor bokar jag in oss. Hela familjen. Och nu har det äntligen blivit dags.

Efter en kall men uppfriskande simtur i det vattenfyllda dagbrottet i Edsele går färden vidare längs oändliga grusvägar. ÖB har sommarpratat klart och några rådjur har hoppat fram framför bilen på alldeles lagom och säkert avstånd. Ögonlocken blir tunga och jag har slumrat till på passagerarsätet.

Vaknar av Jämtland. Ett Jämtland som känns i ryggmärgen. För så här ser inget annat landskap ut. En by på sluttningen i solnedgångsläge. Vackra välskötta gårdar. Utsikt över skogklädda blånande berg. Och en sjö längst där nere i dalen. Alltid en sjö.
Borgvattnet. Men kunde också varit Jormvattnet eller Kycklingvattnet. Tänker jag.

Vi svänger upp mot Prästgården. Igenom byn och in i skogen. Förbi kyrkogården. Och där ligger den.

Ruvande. Hemlighetsfull. Knarrande trappor, tunga ekmöbler. Paneler på väggar och murriga mattor. Biblar och krucifix vart vi än vänder blicken. En gungstol. Förstås.

Varje rum har en historia. Vi kan läsa på tavlor på vägarna vem som spökat och hur. Pigan som blev med barn. Och barnet som dräptes. Märta som dog i det gula rummet. Och så fortsätter det.

Läs alla rumsbeskrivningar här.

Alva vill ha gråterskornas rum. Det enda rummet med dubbelsäng. Så då kommer jag ju på att jag och Christofer, vi ska ju sova i varsitt rum i natt. Ensamma måste vi ju bli mer mottagliga för spökerierna? Och så täcker vi ju liksom upp 4 spökrum på detta sätt. Sprider ut oss.

Det är en ljum kväll. Den sista i juni månads värmebölja. Vi grillar i trädgården.
– Är det någon på övervåningen? Säger Christofer som knappt hunnit vara in i huset än.
– Det fladdrade till i gardinen. Ni vet som om någon kikar ut.

Vi andra vet inte vad vi ska tro. För det finns ju ingen mer här. Vi hyr hela huset själva.
Men för säkerhets skull, nästa gång jag går in, tar jag trappan upp också och drar för spetsgardinen helt. Så är det ordning och reda. Så som jag vill ha det.

Vi har jordgubbar också. Och glass. Bullar upp och njuter. Så slänger jag ett getöga på det där fönstret uppe. Och nu är det en decimeter stor glipa i gardinen igen.
– Vem gjorde det? Jag får husförhörsrösten.

Men ingen förstås, vi har ju alla suttit här. Hm, jag vet inte vad jag ska tro.

Vi tar en promenad till kyrkogården. För att få in stämningen. Packar upp den hyrda spökutrustningen. EMF-mätare som mäter energifält och ska fånga upp om det finns närvaro i rummet. Som inte ögat kan se.

Först är mätarna lugna och tysta. Lyser med ett stabilt grönt och tryggt sken. Inget uppfångat. Ingen närvaro. Jag går runt och testar nedervåningen. Lugnt. Vi är ensamma.

Men så plötsligt i blå rummet uppe blir det fullt påslag. Lite senare på kvällen även i Kammaren nere och uppe på vinden. Vi sätter oss i salongen uppe eftersom spök-aktiviteterna uppe verkar intensivare just i kväll. Vi spelar kort medan högsommarskymningen sänker sig över huset. EMF-mätaren fladdrar till då och då.

Vid midnatt säger vi godnatt och gör kväll. Christofer i blå rummet, där en liten pojke hörts och setts, jag i det rosa rummet där både pigan och hennes mördade oäkta spädbarn sägs spöka. Alexander i expeditionen där mörka gestalter uppenbarat sig och Alva i gråterskornas rum där gråtande gestalter hörts och setts vid upprepade tillfällen.

Sista av allt gör jag det. Drar för den där spetsgardinen i fönstret uppe igen. Omsorgsfullt.

Det knakar och rister i huset. Hörts det något utanför också? Jag lyssnar och kikar över täckeskanten. Somnar in så, men min EMF-mätare på sängkanten.

Vaknar 5. Ljuset fyller rummet även om morgonen nu är mulen och himlen regnsjuk. Att somna om är frestande. Och det ska jag göra. Snart. Men först drar jag på mig en t-shirt och smyger barfota ut på gårdsplanen. Nästan fram till grillen innan jag vänder mig om och tittar. Och nu är gardinen fråndragen igen. I en tydlig glipa.

Att bo på Prästgården i Borgvattnet

Borgvattnet är en by i Jämtland ca 10 mil från Östersund, nära gränsen till Ångermanland.
Prästgården som byggdes 1876 har varit ökänd som ”spökhus” sedan 1947, då präster trädde fram i tidningarna och berättat om spökerierna på gården.

Sedan 1970 har man som turist kunna boka in sig och bo en natt i huset.

Det finns 6 sovrum i Prästgården med plats för 1-3 personer vardera. Alla rummen har sin egen historia av övernaturliga händelser. Man kan också välja att boka hela Prästgården med alla sovrum och gemensamhetsutrymmen. I Prästgården finns två toaletter med handfat. En uppe och en nere.

På samma gårdsplan finns ett servicehus med två duschar, kök och matrum. Det är här man äter. Eller ute på gården om vädret är bra.
Man kan även boka till utrustning för att spåra och känna av spöken. Samt middag och frukost.

Förutom Prästgården finns även ett vandrarhem i närheten. Även här har man känt av spökerier och övernaturligheter.

En övernattning i Prästgården i Borgvattnet är verkligen en helhetsupplevelse utöver det vanliga. Vi hade en spännande kväll och natt. Och byn Borgvattnet är verkligen vacker.

Boka Prästgården i Borgvattnet här.

Se vår film från Prästgården här.

Läs om fler av våra favorithotell här och glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.