Gruvan i Edsele – iskallt bad med undergångsstämning

Gruvan i Edsele. Vi befinner oss längs Ångermanälven. En etapp som jag sett fram emot riktigt mycket. Minns två fantastiska resor till en kompis sommarstuga i Junsele i mitten av 80-talet. Dagar fyllda av kanotpaddling, fiske och friluftsliv. Bävrar som simmade ikapp med kanoten. Solnedgångar över älven. Min första stapplande vildmarkssteg i livet. Nu har jag återvänt, om inte till Junsele, så i alla fall till Ångermanälven.

Men ibland blir saker inte riktigt som man tänkt. Våra snirklande småvägar längs älven ger inte riktigt den fantastiska utsikt som jag tänkt. Vår bäversafari floppar. Vår hyrda stuga är 100 grader varm inomhus och utanför cirkulerar myggen, bromsarna och knotten i sådan mängd att vi inte kan vädra ut. Ett skolexempel på resebesvikelsen är på väg att rullas upp. Nu återstår bara resan härifrån och över till Jämtland och Prästgården i Borgvattnet.

Men där och då får jag napp, under någon av mina irrfärder på Google. Det blir två stopp på vägen. Nämforsen har jag redan hittat sedan tidigare och kommer att återkomma till i ett eget inlägg framöver. Gruvan i Edsele är ett nytt fynd. Till synes bara känt i den närmaste bygden.

Gruvan i Edsele

Västernorrlands största kvarts- och fältspatbrott rubriceras gruvan i Edsele som. Hur många kvarts- och fältspatbrott det nu kan finnas i Västernorrland? Här bröts kvarts 1965 till 1983. Sedan lades gruvan ner. Nytt försök med provborrning gjordes av byalaget i Edsele 2001, står av läsa i Ö-viks Allahanda, men sedan upphör spåren på nätet, så någon ny gruvdrift tycka aldrig ha kommit igång.

Nu är gruvan övergiven och vattenfylld. En 5,8 km lång grusväg i skicket ”så där” finns vid den handskrivna skylten i Ramneå. En vägbom finns några kilometer från gruvan, men är ”för det mesta upplåst”.

Vårt besök

Vi är ensamma vid gruvan när vi anländer. Detta är inte en sevärdhet man bara svänger förbi. Långt från allt och lite till. En smal passage leder in till den lilla sjön som bildats i gruvhålet. I övrig omgärdas sjön av lodräta bergsvägar. En mystisk, nästan skrämmande stämning. Man ser på vattnet, känner på suget att här är det djupt.

Vi ska ju bada förstås. Det är sista dagen på juni månads enorma värmebölja. Och sista riktigt varma dagen under hela sommaren 2020. Fast det vet vi ju inte nu förstås. Är redan ombytta och klara under shortsen och tröjan. Känner oss som det där unga paret i Pierce Brosnan-rullen Dantes Peak från 90-talet, ni vet. Som hoppar i den där vulkansjön där vattnet nått kokpunkten på grund av det stundande utbrottet. Fast det vet ju ingen i filmen om än. Eller rättare sagt, jag och Christofer känner oss som dem, Alva känner ju inte till filmen förstås. Men vi berättar gärna och sedan känner hon likadant.

Fast vattnet kokar ju inte här förstås. Snarare tvärt om, blir vi snart varse. Isande kyla från djupet. Känslan av att det finns något där nere. Någon. Som snart ska gripa efter våra lår och dra ner oss i djupet.

Men nej inte det heller. Kanske innehåller gruvan i Edsele bara ett stort antal kolsvarta, feta grodyngel ändå, för vi överlever alla tre. Ingen Nessie som trevar efter våra tår.

Och här någonstans vänder Ångermanland. Som tur är. Turen längs Ångermanälven blev mödan värd den också. Det blev inga bävrar som då på 80-talet när det begav sig. Inga kanot alls faktiskt blev det, inte mycket till vildmarksliv, och inga solnedgångar över älven. Men det blev en förtrollad turkos sjö, på en avlägsen plats, dit ingen annan hittade. I alla fall inte just idag.

Filmen från vårt bad i gruvan ser du här.

Läs också: Vi övernattar och går på spökjakt i ett äkta spökhus – Prästgården i Borgvattnet, Sveriges mest hemsökta hus

Hitta till gruvan i Edsele

Kör från Sollefteå mot Edsele och förbi. I Ramneå visar en handskriven skylt vägen åt vänster. En 5,8 km lång grusväg i skicket “så där” leder fram till gruvan. En vägbom finns några kilometer från gruvan, men är “för det mesta upplåst”.

Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och på Instagram.