Vi dutt-vandrar under vår helg vid Höga kusten. Lite vandring här och lite vandring där. Och så bil däremellan. Vi vill provsmaka det göttaste under en helg. Och då leder spåren förstås till Rotsidan.
Högakustenleden är världsberömd. Eller åtminstone Sverigeberömd. Start i söder vid Högakustenbrons norra fäste. Själva har vi bara gått den delen som passerar Slåttdalsskrevan. Imponerande och Sverigeklass. Men det är en sak med Högakustenleden. När man studerar kartan. Om man nu ska vara sån. För den passerar ju bara förbi själva hjärtat av Höga kusten ganska långt in mot land. De på sätt och vis härligaste delarna av Höga kusten som Bönhamn, Nordingrå och Norrfällsviken, hit kommer ju aldrig Högakustenleden. Alltså om vi nu ska vara såna.
Läs också: Slåttdalsskrevan och Slåttdalsberget – vandring längs Högakustenleden
Men då finns det förstås en led till. En doldis i skuggan av Högakustenleden, nämligen Världsarvsleden. Den vindlar sig omsorgsfullt in i varenda klippskreva, snudd på, ute i Höga kustens allra heligaste. Missar inga utsiktspunkter, inga fiskelägen och absolut inga oemotståndliga kustremsor.
Läs också: Norrfällsviken – en av våra favoritplatser längs Höga kusten
Vår söndag börjar vid Rotsidan. En 4 kilometer lång just sådan oemotståndlig strandremsa. En vandring eller en badstrand? Your pick. 4 kilometer av klippor och vackert slipade plana stenhällar. Omväxlande med klapperstensfält. Hit kommer soldyrkare med handdukar, barnfamiljer på utflykt. Storfamiljer med omsorgsfullt lagad lyxpicknick i kastrullen som familjens överhuvud värdigt bär längst stigen. Världsarvsleden, sträckan Fällsvikshamn-Barsta, går egentligen 100 meter in i skogen. Men det rekommenderas att istället gå på klipporna.
Sommarens om inte första, så i alla fall andra dag. Solen som står över havet, sjöfåglarna som gör sin grej. Jagas bort från yttersta klipporna när vi kommer, lämnar efter sig en liten kvarglömd spigg. Återvänder igen när lugnet lagt sig. Man kan stanna överallt och hur länge som helst. Men det vore synd för då går man miste om lunchen i Barsta hos Skutskepparn, vid etappens slutstation. Räksallad ute på terrassen, med utsikt över viken, fiskeläget och det lilla kapellet från 1600-talet. Det som luktar som min barndoms Norrbottenssomrar.
Man kan gå från andra hållet också. Börja i Barsta. Gör den där räksalladen till en takeaway på klipporna i stället. Och stanna evighetslänge där ute hos måsarna, tärnorna och änderna.
Att vandra Rotsidan – fakta
Rotsidan är en vandringsetapp längs Världsarvsleden. Hela etappen går från Barsta till Fällsvikshamn, 5,3 kilometer, svårighetsgrad medel. Egentligen går leden ca 100 meter inåt land i skogen, men som vandrare bör man ta sig ut på klipparna och gå där. Den som bara vill göra en dagsetapp får gå tillbaka samma väg, då måste man ju inte gå ända fram till Fällsvikshamn, utan kan även vända när Rotsidans klippor tar slut. Restaurangen Skutskepparn i Barsta säljer matsäckslunch att ta med och äta på klipporna.
Alternativt vandrar man åt andra hållet och äter lunchen på Skutskepparns terrass. Då går det även att ställa bilen vid Rotsidan (skyltat) och gå först en sväng på klipporna söderut och sedan de 2,3 kilometerna till Barsta och så tillbaka till Rotsidans p-plats.
Skutskepparn hyr även ut rum och till och med en sjöbod till den som vill sova över och fortsätta mot Bönhamn och Högbondens fyr nästa dag.
Läs också: Världsarvsleden – ett relativt okänt alternativ till Högakustenleden.
Gillar du också vandring? Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och Instagram.
Den här fina vandringen var helt i vår smak och ska genast läggas in på Mapstr som påminnelse nästa gång vi kommer till Höga kusten. Jättefina bilder på en natur som faktiskt påminner om västkusten och våra vandringar på Ramsvik och Sandön nu i maj. Så vackert!
Jag tänkte också det, att det är lite Västkust över det. Lättsam vandring också, inga upp- eller nedförsbackar att tala om. 🙂
Är också helt tagen av Höga kusten. Tillbringade en vecka där förra sommaren. Vi bodde i Nordingrå på Myllers BB och gjorde dagsutflykter i hela området. Det var toppen att bo på Myllers. Mysigt 50-talskök där man skötte sig själv och hittade frukost i kyl och skafferi.
Ja visst är det fint på Höga kusten. Finns många mysiga ställen att bo på också. 🙂
Tack för den fina bildvandringen ni här bjuder på om Rotsidan. Jag har varit dit en gång på 1980 talet, en stor upplevelse som jag mins. Bör besökas.
Ja ändå känns det som att bilderna inte riktigt gör rättvisa. Det var så storslaget. 🙂
Vi var till Rotsidan förra lördagen och bodde i Norrfällsviken lördag till måndag
Vandrade till Slåttdalsskrevan och Slåttdalsberget på söndagen
Vi hade nog med lite tur kunnat stöta på varandra under helgen!
Trevligt att läsa inläggen om Höga kusten– som alla era övriga inlägg för övrigt !
Skriv gärna hur det gått med ev ersättning för era bokade resor
Vi har fått ersättning från Norwegian för två inställda flygresor
Jag håller på att diskutera med försäkringsbolaget om ersättning för bokat hus i Portugal men det ser inte ljust nu just nu…
Ja Höga kusten är ju inte så stort ändå. Söndag gjorde vi alltså denna vandring, samt Bönhamn och Rödklitten. Måste nog åka ner en gång till, vi har många saker kvar att göra. 🙂
Vi har ännu inte fått något av Lufthansa!
Vi var i Rotsidan förra helgen och gick på klipporna en kort sväng och ska tillbaka dit på semestern om fyra veckor ..
Underbart ställe . Tack för fina bilder och berättelser.
Ja visst är det fint där! Vi får se när vi får tillfälle att återvända.
Vi har använt bland annat denna webbsida när jag förberedde vår resa till Höga Kusten.
Då besökte vi bland annat Rotsidan, inspirerat av denna websida. Tack för tipset då det var trevligt och fint! Vi promenerade inte hela sträckan, men gick från parkeringen till stranden och några hundra meter fram och tillbaka. Vi kastade några pinnar i havet så hunden kunde simma efter dem. Så t.o.m. hunden hade roligt!