Vi är försenade när vi rullar in i mot Lunds järnvägsstation. En halvtimme. Vårt tåg mot Ystad har redan gått, men det visar sig snabbt att de går varje halvtimme. Och att nästa tåg går snart och från samma spår där vi redan befinner oss dessutom. Vi har rest genom ett mulet Sverige i dunkla färger. Nu rullar vi mot kusten.
Våra SJ biljetter verkar har gått upp i atomer i samma sekund som vi enligt den ursprungliga tidtabellen borde ha varit framme i Ystad, men blir trodda på ändå av tågvärden. Läser på stationslistan som rullar. Marsvinsholm låter spännande, men där stannar vi visst inte ens. En skäggbeprydd man irrar runt i vagnen och vill prata invandring och Arbetsförmedlingen. Tågvärden är från Malmö, tycker vi har mycket packning för att vandra.
– Men vi har ju bagagestransport! säger vi. Ja men då så, då ska vi nog klara oss. Just då kommer havet. Eller egentligen är det ju vi som kommer till havet.
– Vad vackert, säger jag och vår tågvärd spricker upp i ett leende.
– Ja visst är det! Visst är det vackert här i Ystad!
Vi bor på Sekelgården. Ett anrikt hotell. Omnämnt i Hundarna i Riga också. Wallander alltså. Vi blir ståndsmässigt inkvarterade i Wallandersviten. Signerat och inramat foto på väggen. Av Mankell alltså.
– Kommer det att funka med bagagetransport fastän Christofer har en extra liten väska? Undrar jag nervöst när vi checkar in. Det är en andningsmaskin. Medicinsk utrustning.
– Det kan jag aldrig tänka mig, något annat, detta är ju Skåne. Här håller vi inte på och tar extra betalat för en massa saker.
Nästan lite förnärmat.
Ystad visar sig från sitt bästa. Det mulna Skåne är borta och har ersatts av ett kvällsolsland med långa skuggor. Det mesta i restaurangväg är stängt i Ystad en söndag i september. Både Grändens mat med vildsvin på menyn och Möllers Bryggeri vägg i vägg med vårt hotell.
Vi positionerar oss på torget på en uteservering. En kinakrog. Inte optimalt ur gourmésynpunkt, men detta solläge kompromissar man inte med! Här sitter vi och glassar i t-shirt i slutet på september, det är ju galet ju. Hemma har mössan och vantarna precis åkt fram. Man får ju utomlandsfeeling.
En gammal polisbil, en sån svartvit Amazon, glider förbi.
Vi hinner inte kolla om det är Kling och Klang som sitter i. Än mindre få fram kameran. Det grämer mig. Men får man verkligen köra runt i en gammal polisbil, undrar jag? Christofer tror det. Sen är jag beredd med kameran. Polisbilen kommer inte igen något mer varv. Men väl en amerikanare. Jag får fotot mot bakgrunden jag tänkt ut till Kling och Klang.
Vi flanerar runt bland korsvirkeshusen. Husen har inga taksprång på gavlarna här, som pappa byggnadsarbetaren mycket riktigt påpekar över telefon senare på kvällen. Undrar varför, det är väl praktiskt?
Hittar ett kloster. Allt är gammalt i en stad från 1200-talet. I huset bakom vårt hotell har Karl XII bott. Två gånger. Vi tvivlar på att han bott i Umeå. Även om Linné faktiskt gjorde sig omaket.
Går ner till hamnen. Polenfärjan verkar ha kommit in. Lastbilar och långtradare. Doften av Europa. Härifrån har jag åkt till Bornholm fyra gånger i min barndom. Min barndoms mest exotiska minnen. Sedan dess har jag sett världen. Men som det nu blivit känns Ystad exotiskt nog. Som att komma på en utlandssemester.
Läs också: 20 saker att göra på Österlen – våra bästa tips
Läs alla våra inlägg från Österlen här.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Kul, vi bodde också på Sekelgården sommaren för två år sedan. Inget svit och varmt som fan men mysigt hotell med alla de här vinklarna och vrårna som jag gillar. Hann dock inte utforska Ystad så mycket men det ska vi göra ett nytt försök med om ett par veckor. Bra inspiration!
Hehe, den hette Wallander-sviten, men var egentligen mer av ett familjerum med 4 sängar. De kanske hade slut på dubbelrummen. Men kul ändå att det hette Wallandersviten. 🙂
Det finns många fina platser i Skåne! Jag borde ta mig lite mer tid att upptäcka fler ställen ordentligt. Kommer ju trots allt från Skåne 😉
Ja synd att det är så långt. Med nattåg funkar det, men om man vill ha med sig bilen…
Så fina foto och du är fantastisk på att skriva och beskriva era upplevelser!
Bor själv i Ystad…man blir ju hemmablind…
Men när man läser din text om innerstaden blir man ju sugen på att själv vara turist i sin egen stad. Att uppleva allt med andras ögon.
Vi vandrar också mycket och Skåneleden är ju för oss ett sätt att välja ut olika ställen att ta oss till och uppleva naturen…men även bilresan dit är en del av resan.
Ska bli kul att följa och läsa om era vandringar och resor framöver. Kul med tips!
Hehe, vad kul att du gillar det. 🙂 Och ja det är lätt att bli hemmablind i sin egen stad.