Vår femte och sista dag på vår 5 dagar långa vandring längs Skåneleden på Österlen, idag är det vandring Kivik-Brösarp som står på schemat.
Vårt väder har övergivit oss. Tunga skyar har ersatt de fjäderlätta blå. Dagens vandring är bara 12 kilometer. Men vi vet från onsdags vandring att den kan ta tid ändå. Ska vi köpa med lunch eller äta i Brösarp när vi kommer fram? Vår B&B värd är inte till mycket hjälp. ”Hur lång tid dagens vandring tar? Inte vet jag, jag åker ju bil jag!”
Vi chansar på utan. Livet självt är ett risktagande. Och förresten tänker vi gå fort. För i eftermiddag vankas regn.
I backen ner mot havet blir vi omkörd av en man i badrock. Lite moln stoppar inte somliga.
Vi börjar längs stranden. Når samhället Vitemölla. Korsar så småningom en liten bäck. Om det varit samma soliga varma väder som tidigare dagar hade vi gått barfota i sanden och knappt märket att vi korsat vattnet. Nu måste vi tillbringa några minuter med att leta efter en bro.
I och med bron är vi Haväng. En knappnål på vår mentala Österlenkarta. Vinden tar i, jag tar på mig en mössa. Ingen magi vill riktigt infinna sig idag. Fåren verkar ha övergett Haväng för hösten. 200 meter till Havängsdösen, en 5500 år gammal grav. Vi måste förstås ta omvägen. När vi nu ännu är här. Ett äldre par kliver ur en bil på parkeringen och hinner före oss längs stigen. Har två stora hundar i koppel. Styr målmedvetet med snabba steg mot graven. Stannar till så att hundarna får tillfälle att kissa av sig mot stenarna. När hundarna är grundligt färdigkissade vänder de åter mot bilen.
– Ska jag säga något? frågar jag Christofer. Smått i chock.
– Nej! Christofer hatar konflikter och konfrontationer.
Jag sätter mig ner i stället. En bra bit från kisset. Försöker känna in någon form av stämning, men lyckas så där. Dags för oss att vandra vidare.
Ute vid parkeringen finns två alternativa vägar. Fortsätta Skåneleden eller välja gulmarkerade Backaleden i stället? Livet är fullt av svåra val. Det är hugget som stucket, vi bestämmer oss för att följa Skåneleden. Eftersom det är ”vår led” liksom. Vi går genom hagar. Som vanligt. Men snart så blir det en hästhage också, det är mer ovanligt ändå. En skimmel blir så glad att se oss, genomsöker våra händer och fickor. Gör sig beredd att vittja våra ryggsäckar. Följer med i entusiastisk småskritt. ”Det måste finnas ett äpple någonstans!” Och det gör det ju. Bara det att de kommer vi inte att packa upp i just den här hagen.
Vinodlingar dyker upp till höger. I morgon är en provning. Men då sitter vi på tåget och avverkar för fullt de sista kilometrarna upp till Umeå. En silverfärgad bil svischar förbi oss i hög hastighet utan att hålla ut. Hade trafiken varit så här hela tiden om vi kommit mitt i högsommaren? Landskapet är lite kuperat nu. En enslig känsla som kusten saknar. Har alla övergett den här delen av Östelen för hösten?
En skylt säger ”Pay n Jump”. Hoppborg tänker jag, men det visar sig vara en hinderbana för hästar. Förstås. Nu passerar vi Brösarps ångloksräls. Här går det söta tuffande tåg på sommaren. Jag har läst på. Nu susar bara vinden så att man nästan kan inbilla sig att man hör ett tåg.
Vi vet ju att vi närmar oss slutet nu. Slutet på våra 9 mil. Vetskapen och vädret gör att vi ofrånkomligen tar ut stegen. Sista kilometerna går jämsides med ocharmig motorled. När gps:en säger 800 meter kvar, börjar det att regna.
Brösarps Gästgifveri är vår hägring. Där ska vårt bagage hämtas. Jag har sett framför mig en lantegendom. Gärna med infart och ägor till. Luftig lobby där man kan sitta och vänta på sina väskor. Christofer kan jobba lite, sätta in de sista siffrorna på ett anbud. En matsal med kanske 3-4 sällskap på plats. Vi ska ta en lunch där. Fira vår framkomst lite. Ingen brådska för vi har massor av timmar att ta oss till Malmö och vårt nattåg.
Brösarps Gästgifveri är något annat. Så som det alltid blir. Ett hus invid vägen. Utanför en lång kö av 70-plussare i kavaj och finkjol. Tryckta mot väggen i regnet.
Vi trycker oss förbi. Villrådigt, för vi förstår ju att här kommer vår plan inte alls att gå i lås. Kön fortsätter här inne. Ännu tätare densitet av 70-plusare. Får tag på en servitris. Ja det är den kön vi har sett som är till lunchen. Nej, våra väskor har inte kommit. Ja, det finns en pizzeria också, uppe vid torget.
Pizzerian är tom när vi kommer in. Drypande av regnet. Vi skalar av oss alla lager och väljer från den långa menyn. Pizza Afrikana, ett säkert kort. Banan, ananas, jordnötter och curry. Vad kan gå fel där?
– Två Afrikana tack. … och två Norrlands Guld lägger Christofer till. Fastän klockan inte är mer än 1.
– Vi har just vandrat 9 mil, säger jag förklarande till vår pizzabagare. Gör en konstpaus för att han ska få utrymme att uttrycka sin otyglade beundran inför vår bedrift.
– Det blir 298 kronor tack, säger vår pizzabagare uttryckslöst.
Han kanske inte hörde.
– 9 mil har vi vandrat. På Österlenleden. Säger jag högre.
Kan inte försitta en sån här chans till samspråk om vårt äventyr.
– Kontant eller med swish?
Vi sätter oss vid ett fönsterbord. Regnet strilar därutanför. 9 mil. Som är över nu. Vi är framme.
Fakta om vår vandring Kivik-Brösarp
Dagens vandring är bara 12 kilometer lång. Detta är Skåneleden SL4´s etapp 6 och sista kilometern in till Brösarp är faktiskt inte Skåneleden. Skåneleden går aldrig in till Brösarp,
Vi startar 08:50 på morgonen och går i mål 13:00 i Brösarp. Dryga 4 timmar tar alltså dagens vandring. Hur många steg vi gick? Här skulle vi vilja redovisa exakt, men dagen hann ju innehålla så mycket annat också, jagandet efter en lunch i Brösarp, promenad till buss och sedan tåg mot Malmö, regn-rusher på Malmös våta gator och letande efter restaurang för middag. 29871 steg blev facit till slut för hela dagen.
Läs om hela vandringen:
Dagsetapp 1: Ystad-Kåseberga
Dagsetapp 2: Kåseberga-Skillinge
Dagsetapp 3: Skillinge-Simrishamn
Dagsetapp 4: Simrishamn-Kivik
Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och på Instagram.
Och just Haväng som är bland det vackraste som finns i Sverige! Trodde inte det fanns någon som inte uppskattar den platsen. Själv blir jag typ tårögd för att där är så fint! Intressant att det kan vara så olika.
Jo visar ju förstått att många ser det så, men det krävs kanske ett visst väder också för platsen att komma till sin rätt.
Jag gillar det i alla väder – men smaken är som baken. Eller så var blodsockret lågt och ni skulle ha satsat på matsäck…
Jag tror att när vädret vände och det var 5:e dagen så känd vi oss också ganska ”färdiga”. 🙂
Hur ordnade ni så att bagaget blev levererat till Brösarps Gästis?
Som boende i Brösarp log jag åt bilden på 70+ i kö för lunch. Själv går jag då över ån till Brösarps kött och vilt och plockar ihop en tapastallrik och köper äppelmust till. Det har varit kö till Gästis i sommar! Kul för dem!
Vi köpte en paketresa av vandra.se där boenden och bagagetransport ingick. Normalt ingår en sista natt i Brösarp också, men vi valde bort den och tog nattåget hem i stället.
Kan man sitta ner och äta på ”Brösarps kött och vilt”? I så fall hade det varit ett trevligt alternativ till pizzerian… 🙂
Ja absolut kul för ett ställe att de har fullt och mycket folk, men jag tycker kanske att man har ett ansvar att ordna kön i så fall lite bättre än det var där.
Det var en svårflörtad pizzabagare! Att inte ens kunna dra på smilbanden åt er fantastiska bedrift!
Ni får i alla fall mina applåder och ett stort leende! 😃
Mja jag undrar om det var ett språkproblem kanske? Att han mest bara kunde ”nr 46 Afrikana” och sånt på svenska. Det skulle kunna vara en förklaring. Annars var han grymt svårflörtad som motstod mina inviter. 🙂
Fatta hur många vandrare den pizzabagaren har serverat i sommar…
Alla lika stolta och höga på sin bedrift.
Men förmodligen fattade han inte vad du sa. Så varför göra en annan poäng av det?
Jag gör humor av min egen fåfänga. 🙂 Eller försöker göra humor i alla fall.
På hans bekostnad…
Humor är svårt, liksom ironi.
Tack för jättetrevlig vandringsberättelse. Mycket roligare att läsa än det jag hittat i böcker från bibblan. Vi ser fram emot att få uppleva det ni har beskrivit så bra. Åker till Österlen imorgon. Vi ska dock inte göra som ni utan göra dagsetapper med start och mål där vi har bilen parkerad.
Hälsningar Birgitta
Kul! 🙂
Detta är en riktigt fin vandringsled, ni kommer att få härliga dagar.