Vad gör man egentligen en ledig dag? Jag har tillbringat mina lördagar och söndagar på många olika sätt genom livet. Under någon tonårsperiod låg fokus på lördagskvällens utgång på nattklubb Victoria i Gävle. Under rätt många år faktiskt, och otroligt nog tycker jag idag, använde jag mina helgdagar till shopping. Gick på NK och Room (finns Room ens kvar?) i Stockholm.
När barnen var små var det barn-aktiviteter som gällde. Allt från Pyttedans till ridskola. Simhallen gick vi ofta till på lördagar under några år. Lekdejter med andra förändrar och barn. När Christofer och jag var nyträffade och särbos som mest bara träffades varannan helg, på våra barnfria helger, tog vi helgdagarna som de kom, sov länge, åt frukost och läste pappers-DN ännu längre. Åt gott och i timmar.
Nu för tiden då? Ja, shopping står längst ner på min lista nuförtiden. Städning lejer vi bort och mathandlingen sköts mest via datorn nu sen pandemin bröt ut. Däremot har man ju alltid matlagning och tvätt förstås.
På helgerna nu åker vi ofta ut till stugan, tränar, jag skriver i regel några blogginlägg.
Men mest av allt älskar jag de där dagarna som man fyller med något nytt. En upplevelse, en utflykt.
Som i Stockholm förra helgen. Att åka till ett världsarv, gå på guidad tur i Stadshuset, besöka Abba-museet och Fotografiska. I Umeå finns inte jättemycket att göra i den vägen. Inga stora världssevärdheter. Och inga mindre heller, så det så.
Men vi har naturen. Den stora, oändliga och väldiga. Den som finns nära och kan besökas hur som helst. Utan parkeringsvakter, avgifter eller trängsel. Den som bara är.
Jag älskar att få en ide, packa ryggan och köra till Isgrottan, Balesudden, Bjuröklubb, Åmliden eller Björnlandet. Vandra, njuta. Äta matsäck, fota. Fånga dagen om man prompt ska vifta med klyschor.
Tian i Norrmjöle
Norrmjöle är en by ute vid havet söder om Umeå. Eller var en by. Nu är det en golfbana, ett antal sandstränder som svämmar över av folk och drabbas av trafikkaos när Umeå får värmebölja några dagar. Ett sommarstugeområde där husen blir större och dyrare för varje år och poolerna fler och fler och staketen högre och högre.
På många sätt en motsats till vår egen havsnära by Järnäsklubb, några mil längre från Umeå. Där lugnet ännu råder. Och ingen skulle komma på tanken att anlägga någon golfbana.
I Norrmjöle var jag ofta i mitt tidigare liv. Nu har jag inte varit där på 15 år. Men så hör jag talas om Tian. En tio kilometer lång promenadstig längs havet. Eller motionsstig. Kanske om man ska vara snäll, vandringsled.
– Ska vi åka ut och testa Tian? Säger jag till en vän.
– Så klart, jag är på, säger hon. Och sen:
– Förresten, vad är Tian?
En solig lördag i november. När golfbanan har stängt för länge sen. När badgästerna övergivit stränderna för flera månader sedan. När alla de där sommarstugorna bommats igen och låsts. Poolerna tömts. Och de sista löven för länge sedan har fallit till marken.
Och jag har svårt att tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en lördag.
Om vandringen Tian i Norrmjöle
Tian är alltså 10 kilometer lång. Logiskt och bra. Den är väl utmärkt med blå skyltar hela vägen.
Ett bra ställe att starta är Norrmjöle havsbad. Där finns gott om parkeringsplatser. Fast går man här en solig sommardag kommer parkeringen att vara full av badgäster. Man går lämpligen moturs eftersom skyltarna är satta åt det hållet.
Ett annat startalternativ är Bettnessand.
Jag klockade oss inte exakt, men med en del utvikningar åt olika håll, kisspaus och diverse fotande och andra stopp längs vägen, tog Tian ungefär 2,5 timme. Om man motionsgår i bra tempo och utan stopp går det kanske på strax under 2 timmar?
Det finns även en led till i Norrmjöle som heter Femman (och som alltså då är 5 kilometer lång) men den har jag inte provat. Ännu i alla fall. Femman tar vid västerut från Tian, alltså från Bettnessand och ska enligt uppgift, ha grön markering.
Läs också: Bjuröklubb – vandring, labyrinter och en alldeles riktig sjöjungfru
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
