Balesudden – Vandring och bad i en lyckad kombination

Det är Sveriges nationaldag och till på köpet ett överdådigt väder. Dagen innan har vi sjabblat bort på något konstigt sätt. Inte gjort något särskilt alls. Bara såsat.

– Idag måste vi bara vandra, säger jag beslutsamt. Står inte ut med fler förspillda, försåsade dagar.

Som tur är bor vi ju granne med världsarvet Höga kusten och dessa domäner lyckas ständigt med konststycket att trolla fram ytterligare en vandring ur rockärmen.

– Voilà, säger Höga kusten och trollar fram Balesudden till just idag. Bara att sätta sig i bilen och åka.

Sandlågan finns inte ens på Google Maps, men det gör inget för det finns bara en enda väg här. Och där den tar slut ligger ju Sandlågan. Praktiskt. En parkering för exakt 6 bilar, en naturreservatstavla och en pilformad skylt. Ibland behövs inte mer än så.

Detta är Höga kustenleden etapp 11 av 13. Vi befinner oss alltså i norra delen av Höga kusten. Bara någon mil söder om Övik.

Vandringen börjar med att vi rundar några sommarstugor. Sandbankar långt ut i havet. Kusten som reser sig för varje år. Mer här än någon annanstans kanske fortfarande?

Denna del av Höga kustenleden lämnar sällan havet ur sikte. Hade det varit senare på sommaren hade man väl knappt kommit någonstans för alla platser man måstat bada på. Nu lockar inte havsvattnet ändå. Men stränderna, sanden och stenarna lockar. Att sitta på och njuta.

Efter ett par kilometer når vi Bodvikenstugan. En av Höga kustenledens många övernattningsstugor. 8 britsar, en kamin där inne. Dass och vedbod där ute. Allt finns så att man klarar en natt. Vi pratar med ett par från Övik som tältat utanför. Jo det var folk i stugan i natt också, säsongen är redan i full gång.

Leden går ständigt antingen uppför eller nedför. Förr eller senare är man alltid tillbaka vid havet, så man plockar inga meter.

Där avstickaren till Balestjärn och Balesudden går in, lunchar vi. Det finns rastbord på stranden. Sedan är vi redo för nästa etapp. Bara 300 meter är det fram till Balestjärnen. Solen gassar och vi svettas.

– Jag ska bada säger jag. Som ju plockat med badkläder och handduk. Christofer har kallsinnigt vägrat.

Men något dundrar till bakom oss. Ovanför oss.
– Åska! Det kan inte vara något annat, men vi se inte ett moln. Men snart kommer nästa knall och vi förstår att ovädret finns där bakom berget vi kom över.

Det måste bli udden först, innan molnen är över oss. Vi vandrar runt tjärnen. Stigen fortsätter nu ut på udden. Uppåt förstås, för detta är ju Höga kusten. En bit ut har skogen brunnit. Kala plågade stammar. Fast de flesta står fortfarande upp. Kan det vara så att träden här ute på en udde mot havet har djupare rötter än genomsnittet och därför står kvar genom en brand?

Detta är förstås höjdpunkten på vandringen. Högt över havet med vatten åt 3 håll i den brända knotiga skogen! Vi hinner fram och får njuta längst där ute en stund innan molnet bakifrån hinner ikapp solen.

Vi ser regnet en bit in över land. Börjar så småningom gå tillbaka. Inga regnkläder är med, men vi har regnskydd till ryggsäckarna så vi klarar kamerorna och har ombyteskläder i bilen.

Om det skulle behövas. Men vi tror oss om att klara oss. Det ser ut som ett regn som inte kommer hit ut. Och som ett som drar över snabbt.

Så når vi Balestjärnen igen.
– Jag har inte släppt badet. Bara så att du vet, säger jag till Christofer.
– Jag var rädd för det, säger han.

Åskan har skrämt bort de andra vandrarna. Vi är ensamma, vid tjärnen, på hela Balesudden idag. Jag byter om ute på klippan, för det finns ändå ingen som ser. Simmar ut i vattnet som är förvånande skönt. 6:e juni och jag kan stanna i utan att frysa!

Ett stilla, försiktigt regn. En droppe i taget. När jag kliver upp kommer solen tillbaka. Vi sa ju det, att det var ett sånt regn som drar över.

Om Balesudden

Balesudden är ett naturreservat och en udde.

Naturreservatet innefattar hela udden och även ett stycke land inåt land. Det är 900 hektar stort. Syftet med reservatet är att bevara ett skogs- och hällmarkslandskap vid kusten i orört skick där växtlighet och djurliv får utvecklas fritt.

Udden Balesudden ligger vid inloppet till Bäckfjärden. Ett magnifikt sjömärke som förr i tiden fungerade som ett vårdkasberg. Där tändes eldar för att varna folk i bygderna för krig och andra faror som väntade.

Den 5 juni 2008 startade en skogsbrand på den yttersta delen av själva Balesudden. Man tror att den startades av en dåligt släckt fikaeld. Spåren är ännu mycket tydliga i naturen.

Om Balestjärn

Tack vare det höga pH-värdet i Balestjärn, är vattnet kristallklart och bevarar allt som faller ner i sjön i nästan perfekt skick. Här finns många trädskelett som syns från stranden. Tar man med cyklop och snorkel, kan man få syn på abborrar och även gäddor.

Om vandringen till Balesudden

Ut till Balesudden vandrar man via Höga kustenleden. Antingen söderifrån eller norrifrån.

Norrifrån kör man till Sandlågan, där vägen tar slut och parkerar där. Sandlågan finns inte på Google Maps, men knappa in Bäck och fortsätt någon kilometer därifrån längs vägen bara.

Söderifrån har vi inte gått, men man får leta sig in vid Köpmanholmen och se hur långt landsvägen går längs Höga kustenleden, helt enkelt.

Vid Sör-Balesviken, söder om Balesudden avviker en avstickarled från Höga kustenleden ut på udden. Den som vandrar flera dagar på Höga kustenleden, lämnar förstås ryggsäckarna i vägskälet när man går ut. Vi såg flera vandrare som kom från udden med stora tunga 65-kilosryggor och det är ju onödigt.

Hela vandringen som vi gjorde från Sandlågan och ut till slutet av leden längst ut på udden och tillbaka, uppskattade vi till 12-14 kilometer ca. 22.000 steg tog vi och vandringen tog 5 – 5,5 timmar inklusive massor av njut-raster, lunch och bad.

Vid Bodviken, ungefär halvvägs mellan Sandlågan och stigen ut till Balesudden finns en primitiv övernattningsstuga. På två ställen till finns rastplatser med eldstäder, ved och dass.

Läs också: Bästa utsiktspunkterna vid Höga kusten – och hur du når dem

Vill du läsa om fler vandringar? Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.