Under hela pandemin har jag hört folk säga ”nu är det ju snart över” och ”tills då och då måste det ju vara över”. Och jag har alltid sagt, eller tänkt, att ”nja, vi får se, så lätt och fort går det nog inte”.
Gamla, sura olyckskorpar som jag har fått rätt. För pandemin var ju inte över till sommaren 2020. Och inte till hösten 2020 heller och absolut inte till våren 2021.
Men sedan vaccinet väl anlänt på bred front, så tänkte jag faktiskt att nu måste det väl ändå vara slut på detta. Mindre utbrott och klustersmittor, javisst. Bland de ovaccinerade liksom. Men i övrigt borde väl livet kunna gå tillbaka till det mer normala nu, i alla fall i långsam försiktig takt?
Under hösten har vi också levt så. Jobbat från kontoret, gått på gymmet, rest inom och utom Sverige, träffat folk, gått på events, kramats. Som vanligt alltså.
Men nu börjar man ju undra. Pandemin skapar återigen krigsrubriker i medierna. Smittan som ökar i hela Europa, i Nederländerna är IVA-platserna slut, den nya mutationen Omikron från Sydafrika börjar spridas i Europa och det är osäkert om vaccinet är verksamt mot den. Dessutom, 4000 svenska turister på plats i Sydafrika, i riskzonen för att inte kunna ta sig hem, när förbindelserna till Europa stängs ner en efter en. Helt klart ett bevis på att det ännu är alldeles för tidigt för att obekymrat resa iväg alltför långt.
Ett tänkbar scenario är att vi kommer att ha det så här ett gäng år nu. Att maj till oktober kommer att vara relativt lugna, medan ny smitta brakar loss varje november och härjar över vintern? Att man får vänja sig med att leva sitt liv så helt enkelt, hela livet på halva året liksom?
Vi känner oss just nu väldigt glada att vi ”bunkrat upp” med upplevelser, intryck och social interaktion under det senaste halvåret. Så att vi har något att leva på och ta av om världen blir tvungen att stänga ner igen nu.
Vad tror du som läser – vart tar pandemin vägen nu?
Läs också: Ett år med Corona-viruset – en tillbakablick månad för månad
Jag vågar inte tro eller hoppas något speciellt. En dag i taget typ. Resa när man kan! Ta det lite lugnare när det är krigsrubriker … Framtiden får utvisa om vi närmar oss slutet, eller om detta bara var början. Känner igen vyn på överstabilden förresten 😉
En dag i taget, ja. En klok strategi i dessa tider.
Tyckte det var passande med en kyrkogård för att bildsätta dessa funderingar. 🙁
Man vet inte vad man ska tro. Jag förstår oron över nya varianter och att det införs nya restriktioner, men hoppas det är obefogat / överdrivet och att den här nya varianten och kommande varianter är mindre dödliga, att viruset liksom tappar kraft i takt samtidigt som vi har bättre försvar mot det nu.
Virus brukar ju bli mindre dödliga ju längre de härjar? De tjänar ju inget på att avliva sin värd liksom.
Vi får se vart det tar vägen.
Jag håller med dig, det här är en normalstatus vi kommer att få lära oss att leva med. Och jag tror att destu fortare vi kan övertyga oss själva om att det är så här livet kommer att vara, destu mindre nedslagna kommer vi att vara.
Sant. Det är mycket en fråga om inställning och förväntningar.
Ja vad ska man tro el gissa? Spanska sjukan dog ut e två år..hoppas det blir likadant med Corona Anser att obligatorisk vaccin vore bra!
Ja eller den blev ju en mer vanlig influensa efter några år. Och dit kommer ju även detta virus så småningom.