Av alla fantastiska vandringar vi gjorde i Abisko/Björklidenområdet i augusti är det en som har blivit liggande. Oomskriven. Den första dagen med låga moln, regn i luften omväxlande med dugg. Utsikten från Nuojla, den omtalade och klassiska som uteblev. Blev till en vägg av moln.
En sån vandring är ju inte så rolig att skriva om. Eller egentligen är det väl det att fotona inte blev så bra. Mest dimma och moln.
Fast å andra sidan. Det är ju det man stör sig lite på. Att det i sociala media ser ut som att svenska fjällen alltid bjuder på 25 grader och blå himmel. Vandrare i shorts som njuter och lever en bekymmerslös tillvaro á la solsemester på fjällhedarna.
För så ser ju inte verkligheten ut. Även om klimatförändringarna förändrat det svenska fjällvädret i grunden och i förläggningen kommer att leda till att kalfjället försvinner, består ju många av fjälldagarna i verkligheten av just skitväder. Regn, blåst, dimma. Ibland snö.
Så, ska vi sälla oss till gänget som förskönar och glorifierar fjällivet, eller ska vi visa upp det väder som faktiskt är? Ja ni anar ju svaret. Så här kommer en vandring som inte var perfekt, som inte blev det den skulle, som blötte ner oss inpå bara skinnet, men som ändå gjorde det den skulle med oss. Gav oss en rejäl heldag med massor av höjdmetrar i kroppen, närkontakt med pilgrimsfalkar och det himmelska fjällugnet.
Vår vandring upp på Nuolja
Efter att ha kört upp från Haparanda dagen innan i strålande sommarväder, vaknar vi denna dag alltså till det motsatta.
Vi bor denna gång, inte i Abisko, på fjällstationen som vanligt, utan i Björkliden på Hotellet Fjället. Här har alla rum och samtliga gemensamhetsutrymmen begåvats med en av Sveriges vackraste vyer precis utanför fönstret. Lapporten i all sin väldighet och glans.
Igår njöt vi av den. Från rummet, från vår kortare provvandring längs Rallarvägen och ner till Torneträsk. Från den lite för dyra hotellrestaurangen, där vi förstås får fönsterbord.
Idag ligger Lapporten dold i låga moln.
Vi äter grötfrukost med hjortronsylt. Jag pratar i telefon med en kompis som är vid Höga kusten. Kanonväder.
– Fan då! Hatar det där, när alla andra har finväder och man själv sitter och huttrar någonstans i regnet.
Men morgonregnet drar över och vi gaskar upp livsandarna. Bara att ge sig ut. Kläder efter väder, ett glatt humör och ett fritt sinne.
Leden börjar direkt utanför dörren. Förstås. Nuolja, Abisko. Lagom uppför. Längs en jokk. Harmonisk vandring. Sedan en seg uppförslut. Nu börjar vi möta tungt lastade vandare. Som är på väg att avsluta sin flerdagarsvandring i Björkliden.
Men uppför betyder också in i molnen en dag som denna. Där uppe vandrar vi på en platå. Någonstans mitt på talar skyltar om för oss att vi nu kliver in i Abisko nationalpark.
Stigen delar på sig och vi får välja mellan Nuoljas topp och linbanans toppstuga. Toppstugan känns mer tilltalande. Andas option på våffla tänker vi och bestämmer oss för att gå fram.
Toppstugan är varm och torr. Killarna som idag står för servicen är trevliga och småpratar gärna.
– Har vi sett rovfågel på fjället?
Jo det har vi ju, men fick inga bilder tyvärr, kamerorna var bortpackade på grund av vätan.
Våfflor saluförs tyvärr inte med väl smörgåsar. Vegan-style med hummus.
Linbanan går, men utsikten lyser med sin frånvaro. Trots att man sitter kvar och rävar en stund.
Nu finns två alternativ, ta linbanan ner för det facila priset av 195 kr per person. Och gå den enkla Rallarvägen hem till Hotellet Fjället. Eller vandra tillbaka över Nuojla.
Vi väljer Nuolja. Samma väg hem är förstås tråkigt. Vi väljer i stället en toppbestigning följt av frigång nedför. Aningen brant, men helt funkis om man håller ett öga på kartan och undviker stupen och tunneln. Och nu cirkulerar rovfåglarna tätt över oss. Pimgrimsfalk, får vi det till, med våra ofågelskådarögon.
Så småningom är vi tillbaka igen. Nedblötta och lagom möra. Skotork har man aldrig hört talas om på Hotellet Fjället, så det får bli skidrummet och tidningspapper för våra kängor. Old style.
Restaurangen måste dissas tyvärr, med de priser de håller, men lobbyn serverar burgare till överkomligt pris. Lite bisarrt faktiskt med en tom jättematsal och så alla hotellets gäster som trängs ovanpå varandra i den lilla lobbyn varje kväll? Men så är det nu en gång uttänkt.
I morgon blir det nya tag. Med Rallarkyrkogården och Paddus.
Fakta om vandringen
Vandringen börjar i Björkliden vid hotellet och är hela tiden skyltad mot Nuolja/Skystation.
Vi gick först fram till Skystation och därefter tillbaka och upp på Nuolja. Därifrån skulle det gå en stig ner, som vi dock inte hittade, utan det slutade med frigång över kalfjället innan vi hittade av stigen nere vid trädgränsen. Stigen leder ner på Rallarvägen och därifrån får man gå lite uppåt igen för att komma tillbaka till hotellet.
Vi gick totalt 15 kilometer med 980 meters stigning. Vi var ute i 6 timmar. Du kan se vandringen på Garmin här.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
