Manuel Antonio National Park - djur och stränder i Costa Rica

Manuel Antonio National Park – djur och stränder i Costa Rica

Manuel Antonio känns som ett givet stopp i Costa Rica. Dels en nationalpark med massor av djur lättillgängligt och dessutom en strandort med bad, sandstränder och solnedgångar över havet. Vad finns det att inte gilla, liksom?

Att köra hit från San Jose tar bara ett par timmar, men eftersom vi ska vidare ännu längre söderut efteråt, till otillgängliga Corcovado, har vi valt att lämna igen hyrbilen och i stället ta en shuttle ner. Costa Rica har ett väl utbyggt system av turistshuttles som går från hotelldörr, till hotelldörr. Mycket praktiskt och bekvämt. Solen har hunnit gå ner innan vi kommer fram till vårt hotell Jungel Beach. Vi slår oss ner vid poolen och äter middag. En flock vrålapor som ska visa sig vara våra närmsta grannar under dagarna här, sitter i träden ovanför. Natten igenom ska vi höra deras urtidsvrål.

Med guide i Manuel Antonio Nationalpark…

Nästa dag är det tidig start som gäller. Vi har läst att det är mycket folk här. En liten nationalpark dessutom, så besökstrycket blir stort.

Guide eller inte guide har varit den stora frågan för oss, men vi har landat i att vi bör boka en guide. För många av Costa Ricas djur kan vara lite trixiga att få syn på på egen hand och man vill ju inte missa några gobitar bara för att man inte har falkblicken påslagen.

Guiden kommer och hämtar upp oss 07:30. Det är vi och två personer till som delar på guiden i dag. En brittisk mor och vuxen son. Restriktionerna är nitiska i parken. Vi får visa och öppna väskor. Cigaretter, plastflaskor och alla former av ätbart är strängt förbjudet för djurens skull. Bra förstås och vi är införstådda i förväg, medan den brittiska damen åker fast med e-cigaretter, så hon och guiden måste återvända till bilen och joxa på lite innan vi är redo att starta dagen.

Längs huvudstigen i nationalparken är det mättad lösning av guider, teleskop och turister. Vi hittar färgglada fåglar, grodor, ödlor och en sengångare högt. högt upp, på långt avstånd. En Halloween-krabba också. Gott så. Fast en liten, liten besvikelse. Vi hade nog väntat oss mer. Jag ber guiden hjälpa mig att fota med mobilen genom teleskopet, som guiden på Sloth Territory gjorde. Men det är för svårt, tycker guiden, med mina tre kameraögon på iPhone14. Han vill fota med sin egen telefon i stället och skicka bilderna på Whatsup. Men när vi senare får dem är de av så usel kvalité att vi inte kan använd dem till nåt.

Så småningom dyker ändå en flock apor upp också. Vi kommer riktigt nära och bra. Nöjdheten stiger.

Sedan går vi ner till en av de stränder som ligger inne i nationalparken. Det blir paus, vilket gör oss lite frustrerade, för vi vill ju se djur. Stränder och bad kan vi ta sen, när vi är nöjda på djurfronten. Efter pausen vandrar vi vidare till nästa strand, ser ett getingbo, men inte så mycket mer djurliv. Så är turen slut och vi får välja mellan att få skjuts tillbaka till hotellet av guiden och att stanna kvar i parken. Vi väljer självklart att stanna, medan britterna vill tillbaka.

… och utan

– Vi kör allt ett varv till, säger jag till Christofer när de andra gått. Sagt och gjort, skam den som ger sig. Och nu får vi mycket bättre utdelning. Massor av apor av olika sorter. Närkontakt med näsbjörnar. Leguaner och en mycket bra vy över sengångare upp i ett träd. Så där ja, så ska det se ut, nu är vi nöjda. Lite udda ändå att varvet utan guide blev bättre än det med guide. Inget bra betyg för vår guide tyvärr.

Efter detta är vi redo för några bad på stranden. Inne i nationalparken, längs den bortre stranden är det glest med folk och mycket avslappnande. Alla turister flockas ju på den första, närmaste stranden förstås. När vi är nöjda promenerar vi hemåt till vårt hotell.

Det blev ordning på Manuel Antonio till slut. Men först sedan vi dumpat guiden.

Våra bästa tips till Manuel Antonio

Parken öppnar 07:00 och det blir mycket folk, så ja, att komma 07:00 är en bra ide, men om man inte orkar det är det inte på något sätt kört. Vi hade våra bästa djurmöten lite senare på dagen.
Plastflaskor är förbjudna inne i parken och vatten måste man ha under dagen, det blir oerhört varmt. Därför måste du ha med dig en refillflaska med vatten. Vatten finns sedan att fylla på gratis i drickfontäner runt om i parken.
Mat är också förbjudet att ta in i parken. För djurens skull naturligtvis. Det finns en restaurang inne i nationalparken, den har galler runt sig, som en fågel-voljär. Vi åt inte där utan körde en rejäl frukost och sedan en sen lunch när vi lämnat parken.
Om man vill få närkontakt med apor och näsbjörnar ska man väja den smala stig som går in bakom ovan nämnda restaurang. De leder till det område där dessa två djur hittas. Se kartan nedan, i triangeln mellan 7, 8 och 9 hittar du dem.
Guide eller inte guide? Om man väljer att anlita en guide ska man definitivt ta en privat guide, så att man själv kan bestämma var man vill gå och vad man vill se. Om man inte väljer guide så går det faktiskt lika bra. I och med att det är så mycket folk här, så ser man vart alla andra tittar. Finns det en sengångare tex, så kommer det garanterat att stå ett gäng där och rikta blickar och kameror mot den. Så det är svårt att missa.
Räkna med en heldag i nationalparken. Här finns mycket att uppleva och dessutom stränder, så ingen stress.
Boka gärna in fler dagar i Manuel Antonio. Förutom nationalparken är det ett superhärligt ställe med fina stränder och en skön vibe. Vi hade gärna stannat längre.
Välj hotell med omsorg. Många hotellanläggningar är veritabla zoon med mängder av djur. Vi hade som sagt vrålapor utanför dörren. Våra brittiska vänner hade röda aror utanför balkongen och andra har haft sengångare i träden vid hotellet. Sånt vill man ju inte missa.
Glöm inte att ta med badkläder in i nationalparken, för här finns ju flera härliga stränder. Men stanna inte vid den första stranden (6), nedanför restaurangen utan fortsätt bort till nästa (3 och 4), där är det betydligt glesare med folk.