Vi har ju lyssnat igenom ganska många av årets sommarprat och tidigare utsett några favoriter.

Läs också: Bästa sommarpratarna 2019 – dessa gillade jag

Ett bra sommarprat ska, tycker vi, lära en något och skapa en ny tanke på något sätt. Ett av sommarpraten som överraskade var sportjournalisten Erik Niva. Vi är både helt ointresserade av sportjournalistik. Inte en enda sportsändning har tittats på hemma hos oss sedan vi träffades för snart 13 år sedan.

Så vad skulle då ett sommarprat av en sportjournalist, dessutom en sådan som enligt egen utsago inte råkat ut för en enda större motgång i livet, kunna tillföra?

Malmberget

Nej Erik Nivas räckte inte till vår topp 6 sommarprat, men var ändå överraskande intressant. Dels för att han pratade om Malmberget, som vi ju besökt i sommar och dels för hans tes om att en person kan fångas och porträtteras via 10 nyckelbegrepp:

  • Bakgrund
  • Vägskäl
  • Motgång
  • Utmaning
  • Framgångsfaktor
  • Karaktärsdrag
  • Svaghet
  • Konflikt
  • Dörröppnare
  • Motståndare

Intressant. Vi kan inte låta bli att analysera oss själva. Även om vi inte är framgångsrika sportstjärnor, som de personer Niva normalt intervjuar. Kan svararen på dessa 10 begrepp ringa in oss och ge en heltäckande bild av vilka vi är? Vi testar.

Lyssna på Erik Niva´s sommarprat här.

Bakgrund

Vad i vår bakgrund och uppväxt har präglat oss mest?

– Frånvaron av en far, säger Christofer.
Sant, även om jag kan komma att tänka på fler saker som format honom. Hans förhållande till sin mamma till exempel. Och hans strategier som han tidigt la sig till med i barndomen för komma undan bestraffningar, har ställt till det för honom ganska rejält senare i livet.

– För mig är det behovet att ta mig ut och iväg från Stigslund och Gävle. För det var aldrig jag. Jag passade inte där. Jag hade behövt växa upp i mer tänkande och intellektuella omgivningar. Målet var hela tiden att ta mig därifrån och ut. Och jag skulle visa dem alla. Ibland känns det som att allt jag någonsin gjort har handlat om det. Det slår mig nu att det är en av anledningarna till att jag inte står ut med charter. För där är jag tillbaka i Gävle och Stigslund igen.

Gävle

Vägskäl

– När jag lämnade det militära. Fastän jag inte ville.

– När jag flyttade från Stockholm till Umeå. Annars hade jag nog för alltid blivit en ängslig svartklädd innerstadsbo. Som var upptagen med att vara rätt, ha koll, äta på de nya innerestaurangerna och handla på Room. Ja eller separationen då. När jag bestämde mig för att jag förtjänar bättre.

Militären

Motgång

– Stroken.

– Ja det finns ju några att välja bland för mig. Ganska många faktiskt. Motgångar, kriser och tragedier. Varav en förstås är den överlägset största som omformat hela mig som person i grunden. Och som alltid finns med mig varje dag. Ibland känner jag mig som Prometheus i den grekiska mytologin, för evigt fastspänd vid en klippa. Varje natt hugger en örn ut min lever och varje dag växer den på plats igen. Sorgen går aldrig över och den minskar inte i storlek. Den är min att förlika mig med.

Men kanske är det summan av alla motgångar som ändå definierar mig mest. De har gjort att jag idag är helt ointresserad av att umgås med människor som saknar motgångar i livet. De som pratar om värdeökningen på huset på parmiddagar. De som fotar hela familjen i likadana pyjamasar framför granen på julafton. Jag fixar inte sånt längre. Då tänker jag på min vän Karin som varje gång hon kör igenom ett sånt där idylliskt villaområde med studsmattor på varje tomt, räknar, 1,2,3,4….10 där bor en alkoholist. 1,2,3,4….10 och där.

Framgångsfaktor

– Jag tror att det är att jag har lätt att få människors förtroende, säger Christofer.

– Mitt driv. Mitt ständiga, aldrig vilande driv. Som också kan förgöra mig om jag inte ser upp, säger jag. Och kanske lite, lite det jag har mellan öronen också. Vill jag i all fall tänka mig ibland.

Utmaning

– Min utmaning, förutom allmänt att komma tillbaka efter stroken då är min initiativförmåga och min motor. Dessa två egenskaper försvann väldigt mycket efter den där okända lilla stroken som jag fick på Sri Lanka och det känns som att jag måste jobba tillbaka det, Säger Christofer.

Sant, håller jag med. Det kändes skönt att få en förklaring till detta efter stroke nummer 2, vi tyckte nog båda att det var lite konstigt att du plötsligt förändrades så.

– Din stora utmaning är ju enkel, säger Christofer till mig. Det är att stressa ner. När du är tillräckligt uppe i varv, blir till och med det som borde vara roligt, stressigt.
Och han har ju rätt förstås. Alla mina motgångar har satt min stressregulator ur spel. Gränsen mellan positiv och negativ stress är numera hårfin. Om den alls existerar. Lägg mitt redan nämnda driv ovanpå det, så ser man ungefär var vi hamnar. En person som ständigt hotar att förgöra sig själv.

Karaktärsdrag

– Ständigt positiv.
Christofer har det enkelt.

Jag får fundera mer.
– Jag har ju drivet, men det har jag ju redan sagt, så jag måste välja något annat. Det som jag helst vill vara, det jag håller högst av allt, är ju Stark. Det är det finaste ord jag vet. Och jag kan märka att jag då och då kan bli nästan föraktfull när jag tycker att andra är svaga. Get a grip, liksom.

Men jag vet inte om jag är stark alltid. Jag kan ju vara väldigt svag också.

– Bestämd, säger Christofer då. Det är utmärkande för dig, att du vet hur allt ska vara. Okej, då säger vi väl så.

Svaghet

Ugh, det är nu det börjar bli lite obehagligt. När man ska gräva i detta också. Vi får hjälpa varandra att svara kanske.

– Det är din ovilja att reflektera, ovilja att gå på djupet och din konflikträdsla säger jag till Christofer. Din skräck som kommer så fort det börjar brännas. Den borde ju jobba på.

– Är min att jag är så sjukt asocial? frågar jag Christofer.

– Nej, det tycker jag inte svarar han. Du kan ju vara social när du vill och när det behövs. Men du är tillräckligt asocial för att aldrig springa åt samma håll som alla andra. Du går alltid din egen väg. Och det är ju något bra.
– Din största svaghet är att du kan har svårt att lyssna på andra ibland.

Konflikt

– Har jag inte haft några, säger Christofer. Vilket förmodligen är sant.

Jag har haft två. Den ena gör jag bäst i att inte nämna på bloggen. Den andra kanske jag skriver om en dag, men inte än. Den är en av de saker jag så här efteråt är mest stolt över i livet. Att jag stod upp och sa ifrån. Visade var min gräns gick.

Dörröppnare

En dörröppnare är alltså en person som hjälpt en framåt på ett påtagligt sätt.

Vi vet båda vilka våra dörröppnare har varit, för mig är det den som anställde mig på mitt första chefsjobb.

Motståndare

Christofer som inte har haft några konflikter har också svårt att hitta några motståndare i sitt liv. Medan jag har några att välja mellan.

Där har vi dem för oss, våra nyckelfaktorer. Har man fångat oss och vilka vi är i dessa resonemang? Ja kanske. Inte helt ute och cyklar i alla fall. Fast Christofer tycker att han känns svag beskriven på det här sättet. Vill ju framstå som en hård och seg militärtyp allra helst. Och jag tycker när jag läser igenom att min person går mycket i moll i denna version. Men det kanske är sån man är. En riktig drama-queen.

Å andra sidan tycker vi båda att den andra blev ganska korrekt kartlagd.

Prova du också, man lär sig garanterat något på vägen.

 

4 kommentarer

  1. Oj, utlämnande inlägg och spännande läsning men känns också väldigt svårt. Man har ju hela livet att gå tillbaka på och svårt att minnas allt. Får se om jag ska göra testet själv. Om inte annat i en offline-version bara för att kanske lära mig något längs vägen. Tack för inspon!

    • Gunilla Yourstone

      Ja det kändes lite utelämnande. Fast jag vill ju öva på det, kommer att behövas om jag ska skriva den där berömda boken någon gång. 🙂
      Jag tyckte ändå att man hittade de avgörande ögonblicken i sitt liv ganska snabbt. I alla fall jag som tillbringad ganska mycket tid med att reflektera. 🙂
      Gör den, men sen behöver man ju inte skriva om det på bloggen.

  2. Jag både skrattade till, blev berörd och tyckte emellanåt att det nästan blev obehagligt för det hade kunnat vara mig du beskrev i de flesta påståendena. Jag utbrast till min man lyssna här, och läste högt för honom och han sa samma sak. Förutom det, spännande inlägg och er blogg har inspirerat oss till flera resor. Tack ❤

    • Gunilla Yourstone

      Men vad intressant! När jag skrev det tänkte jag att andra kanske inte alls kan relatera till detta som jag skriver nu, tycker att det är konstigt etc. Så spännande att du känner igen dig så mycket att du skriver att det kunde varit du. Man är inte så unik och annorlunda som man tror. 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *