Första gången jag ens hör talas om Tjernobyl-turerna är faktiskt på jobbet. En kollega berättar att han varit där. Men är det inte farligt att besöka Tjernobyl?
För mig är Tjernobyl en farlig plats. Mina tonår kantades av berättelser därifrån. Hur de som röjde efter katastrofen bara fick jobba i någon minut i taget. Sedan måste de ut ur zonen igen. Folk som dog som flugor. År efter katastrofen.
Även Sverige drabbades förstås. Mest av allt Gävle, där jag växte upp. Och promenerade i skogen med hunden den aktuella eftermiddagen. När det radioaktiva avfallet drogs in över Sverige med de nordliga vindarna. Och regnet föll över Gävle.
Man var rädd för Tjernobyl. Som visade att det värsta visst kunde hända.
Tjernobyl är skräck och död för mig. Hela magen drar ihop sig när min kollega säger att han varit där. Hur är det möjligt liksom? Är det inte livsfarligt? Ändå dröjer det inte mer än veckor innan jag bokar min resa, jag också.
Jag har alltid jobbat så. Jag är rädd för många saker i livet. Och sen gör jag dem ändå.
Inför resan börjar det gnaga igen. För hur kan Tjernobyl rimligen gå att besöka? Så jag börjar googla. Läsa på. Jag är bara lekman på strålningsområdet. Innehållet i denna artikel består av fakta som jag läst mig till, som jag fått berättat för mig av våra guider i Tjernobyl och mina slutsatser utifrån det.
Så är det farligt att besöka Tjernobyl?
Ska vi börja med att besvara frågan? Är det farligt att besöka Tjernobyl?
Nej, det är inte farligt. I normalfallet får man inte i sig mer strålning under ett dagsbesök i Tjernobyl än vid en normal flygning mellan Umeå och Stockholm.
Under hela vistelsen har alla besökare varsin strålningsmätare runt halsen, som mäter den ackumulerade strålningen. Det går även att hyra speciella mätare som hela tiden visar på en display hur mycket strålning man just nu exponeras för. Dels inför lunchen och sedan två gånger i slutet av dagen, innan man lämnar området, skannas man för att upptäcka eventuell radioaktiv strålning.
Den genomsnittlige besökare exponeras för 0,03 mSv och de i vår grupp som hade hyrt mätare, hade värden på mellan 0,02 och 0,03 mSv när dagen var slut. Det motsvarar alltså en flygresa på 1-2 timmar.
Hur är det möjligt att det är så lite strålning i Tjernobyl?
Hur kan då området vara så ”rent” som det faktiskt är nuförtiden? Vi stod under turen så nära som något hundratal meter från den gamla havererade reaktorn.
Jo dels har reaktor 4 kapslats in. Som en rysk docka. Lager på lager skyddande skikt. Ytterst ett plåtfodral. Som en hockeyrink ni vet. Sedan har jorden i området byts ut. Närmast reaktorn, har så mycket som 5 meter ytskikt grävts bort och ersatts.
Skogen höggs också ner. Alla träd i den närliggande, fortfarande övergivna staden Prypjat är alltså yngre än 33 år.
Alla ytor har tvättats och skrubbats med tvål och vatten. Varenda asfaltsväg och husfasad.
Därmed är strålningen i mångt och mycket eliminerad i Tjernobyl-zonen. Dock finns fläckvis massor av hotspots kvar. Dvs områden där strålningen fortfarande är hög. Vi får t.ex. själva se hur mätarna plötsligt ger stora utslag på marken vid sidan av den gamla förskolan.
Hur ska man bete sig för att klara sig från strålning?
Det är viktigt att lyssna på guiderna och göra precis som de säger. Till exempel, instruerade de oss noga att bara gå på gångvägarna vid förskolan. Och absolut inte ute i skogen. Ändå var det förstås en tjej i gruppen som inte lyssnat och som gav sig ut bland träden. Nu klarade hon sig, visade kroppsskanningen senare, men hon hade kunnat få radioaktiva partiklar på sig där ute.
Alla besökare måste ha långärmat och långbent på sig. Samt täckande skor. En tjej i vår grupp hade sånna där små strumpor som bara täcker foten och guiden blev hel förskräckt att hon inte upptäckt det innan vi åkte in. Det är normalt inte tillåtet att se ut så.
Detta är för att om man får på sig partiklar så ska de inte hamna på huden, utan på kläderna. Som går att borsta av och tvätta. Eller i värsta fall klippa bort det drabbade området från.
Men som sagt, alla i vår grupp klarade sig utan radioaktiva partiklar på kläderna och det ska man normalt sett göra om man följer instruktionerna.
Man får inte ta i något på området, inte sätta sig på marken, eller gå ner på knä. Det sista lyckades jag förresten göra mig skyldig till vid det övergivna pariserhjulet. En djupt rotad vana vid fotografering. Man får inte heller äta något utomhus i zonen. P.g.a. den minimala risken att en radioaktiv partikel skulle komma blåsande och fastna på det man sedan stoppar i munnen.
Ska man bränna alla sina kläder efteråt?
Jag tänkte faktiskt innan att jag skulle kasta alla mina kläder i tvättmaskinen på mitt hotell när jag kom tillbaka till Kiev. Men i och med att jag gått igenom flera skanningar, kände jag mig faktiskt så trygg i att jag var ren, att jag inte kände något behov av att göra det.
Våra guider jobbar själva i zonen 18 dagar per månad och tvättar inte upp sina kläder efter arbetspass. Om det inte behövs av andra anledningar förstås.
Hela turen kändes väldigt säker och man åkte som sagt därifrån med en väldigt tydlig känsla av att man inte utsatts för någon farlig strålning under besöket. Men detta är verkligen inte platsen för galna infall och daredevils. Utan här följer man guidernas instruktioner och gör som man blivit tillsagt, helt enkelt.
Läs alla mina inlägg från Tjernobyl här.
Läs mer: Min heldag i Kiev – lökkupoler, vigvatten och presidentval
Vill du läsa fler inlägg om resor och sevärdheter? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Relaterade inlägg:
Alla de där ensamresenärerna och fel adress i Kievnatten – historierna som aldrig får plats i ett vanligt blogginlägg
Hur väl stämmer HBO´s Chernobyl-serie med Tjernobyl i verkligheten – vad från serien får man se på turerna?
Att åka till Tjernobyl – 12 saker du måste veta innan
Var ska man bo i Kiev? – våra bästa förslag på hotell och lägen
Intressant läsning om ditt besök. Minns mycket väl olyckan 1986 och rädslan efteråt. I dagarna är det väl 33 år sedan det hände. Har sedan inte följt vad som hänt i efterarbetet. Såg att SVT sänder en serie om ingenjörskonst där ett program handlar om just Tjernobyl.
Ja, insåg först på plats att jag sånär prickat in årsdagen. Intressant med programmet. Ska se det när jag kommer hem från Jordanien.
Ja man minns precis vad man gjorde när man först hörde nyheten. Hur är det i Gästrikland idag? Tänker på det ibland, jag som jobbar med miljö och halkade in på det just genom att SVT på 90-talet sände programmet ”Hemligt men garanterat ofarligt” om sovjetiska barn som lekte i radioaktiva sandlådor, tester i Jekaterinenburg osv. Jag tog en fempoängare om Östeuropas miljöproblem och på den vägen är det. Är genom jobbet idag bättre på hela Europas problem än Sveriges.
När det gäller Tjernobyl så gjordes ju allt för att de inte skulle få nedfall i Moskva. Militären skapade artificiella regn så de södra vitryska städerna är betydligt värre drabbade än Ukraina men eländet finns ju överallt efter bombtester också. I UK är det Lake District som är sorgebarnet både efter Tjernobyl och egen verksamhet.
Vet faktiskt inte hur det går för Gävle.Om det fortfarande är förhöjda värden.
Hade ingen aning om detta med artificiellt regn, låter ju fruktansvärt. Fast enligt filmen vi fick se visste Moskva knappt något innan Sverige berättade för dem två dagar efter olyckan.
Intressant läsning! Nutidshistoria och påminnelse om miljöns absoluta sårbarhet i människornas händer..
Ja visst är det otäckt vad vi ställer till med.
Vilket bra inlägg! Sakligt och riktigt intressant som besvarade alla mina frågor. Känner igen mig från det du berättar om katastrofen 1986.
Tack, kul att du gillade inlägget. 🙂
Otroligt intressant att läsa om ditt besök. Man minns ju så väl när det hände. Vet inte om jag själv skulle våga åka dit så därför är det extra spännande att istället få se dina bilder och läsa din berättelse därifrån.
Ett otroligt givande och intressant besök! Fler inlägg från Tjernobyl kommer.
Så hemskt och spännande på samma gång. Vi var på väg dit i vintras, men valde S:t Petersburg istället. Det får nog bli Ukraina snart ändå. Fascinerande bilder, den på Drutten liksom, som man älskade som barn. Gör det hela så påtagligt. Vi är i Kina just nu. Här finns kärnkraftverk i varje stad, åker förbi dem med tåget, mitt i höghusområdena! Ofattbart!
Kiev är värt ett besök och Tjernobyl i synnerhet. Verkligen otäckt med att kärnkraftverk i världen. Samtidigt måstevi ju göra oss av med oljan också.
Jag brukar tänka som så att finns det guider som tar en dit, ja då är det rätt så tryggt. Vilket bolag åkte du med och hur mycket betalade du? För typ 10 år sedan kostade dessa dagsturer från Kiev rätt mycket minns jag.
Jag försökte också luta mig mot det. Många jobbar inne på området. Men ingen får bo där.
Jag åkte med Chornobyl-tours och betalade ungefär 1000kr inkl. lunch.
Superinformativt inlägg!
Jag har googlat och försökt hitta den bästa resan, bokade du på internet eller lite mer ”på plats”?
Jag bokade på internet.
Pingback: Önskeresa!