Under vår vecka i Atlasbergen i Marocko, hos anläggningen Atlas Together, har vi flera återkommande teman. Vandring är förstås en, vi gör flera otroligt fina vandringar i bergen.
Tema nummer två är definitivt hembesök och gästfrihet.
Berber och en traditionell kultur
Människorna som bor här i Atlasbergen är berber, en nordafrikansk ursprungsbefolkning som levde här redan innan araberna kom på 600-talet. Själva benämner man sig Amazigh som betyder betyder “fria människor” Berberna har en egen kultur och ett eget språk (med olika dialekter), även om man idag också är relativt integrerade med den arabiska delen av befolkningen.
I Marocko, där de flesta berber bor räknar man med att ca 30% av befolkningen är berber.
Här där vi befinner oss, i byn Ait Chribou, lever människorna traditionellt och väldigt enkelt. Många av de medelålders personer vi pratar med har fått en mycket begränsad mängd skolgång och gift sig väldigt tidigt. Man lever utan bil eller annan modern utrustning, i vissa fall har man inte ens el indraget i sitt hus. Kläder och mattor tvättas i bäcken mitt i byn.
Varor och människor fraktas på åsnor, maten tillagas på glödbädd, eller gasol, man sover tillsammans i ett rum, på golvet på mattor och madrasser, möbler saknas i stort sett i husen. Alla har några får eller getter, höns och en åsna.
Många har ingen mobiltelefon, kreditkort och banktjänster verkar vara ett okänt begrepp, vår lodge betalar för varor och tjänster direkt vid leverans och i form av pengar i handen.
Förstås är ”alla släkt med alla” och känner alla i byn. Varje tilldragelse blir en angelägenhet för hela byn. Ett nyfött barn, ett giftemål, ett dödsfall. Alla kvinnors gemensamma fritidsintresse är helt klart mattvävning. Här får man utlopp för konstnärlighet och kreativitet när man skapar sina egna mönster.
Gästfrihet som en livsstil
I denna mycket traditionella kultur är gästfriheten en hörnsten. Att bjuda in till sitt hem, att bjuda generöst och det bästa huset förmår. När man rör sig runt i byn eller längs vägarna till nästa by, blir man ofta spontant inbjuden på te. Om man tackar ja, placeras man i finrummet, ett rum täckt av mjuka, hemvävda mattor omlott på golvet och gott om kuddar längs väggarna. Här sätter man sig nu ner på en kudde.
Godsaker bärs fram och ställs på små låga bord. Nötter, dadlar, kanske något litet bakverk. I generösa mängder förstås. Sedan bjuds det på te. Det är grönt te som tillagas här. Sedan tillsätts socker till te och ritualen är att värden häller upp te i ett glas och sedan häller tillbaka drycken i kannan igen ett flertal gånger, tills sockret helt lösts upp av den varma drycken. Sedan hälls teet upp i glas, vanligen på en bricka och glasen bjuds runt till gästerna.
När teet hälls upp anses det viktigt att kannan lyfts så högt upp i luften som möjligt så att luft hinner komma in i teet, som då blir ännu godare. Det är en konst i sig att klara att hälla upp teet så i de smala glasen, utan att spilla utanför. Men en skicklig värd har förstås övat i åratal.
Sedan sitter man länge i samspråk. Man pratar om familjen, om djuren, om årets skörd. Om vädret. Om att regnet äntligen kom i riklig mängd denna vinter. Som man bett och bett om i så många år.
Te fylls på igen och igen och även godsakerna vid behov. Så kan man sitta i timmar. Så småningom inbjuds man även att stanna på mat. Middag eller lunch, beroende på vad som står på tur. Tagine förstås. Långkokad på glödbädd.
Denna spontana umgängesform och gästfrihet, blir förstås en stark kontrast mot våra svenska vanor, där varje besök och umgänge ska bokas in och planeras veckor i förväg.
Teprovning
En av lodgens närmaste grannar, slår på stort och bjuder hem oss allihop på teprovning. Han älskar te och har ständigt ett glas i sin hand eller i sin närhet. Nu vill han visa oss vad som finns bortanför Marockos kända ”nationalte”, myntateet.
Inramningen är densamma. Vi sitter ner i finrummet på mjuka kuddar och mattor. Godsaker ställs fram. Men nu spelar teet huvudrollen. Vi får först smaka timjanste, sedan saffranste och till sist te med absint. Spännande nya smaker, varav jag personligen gillar saffran allra bäst. Det är helt klart ett te som jag ska prova att göra själv hemma nästa vinter.
Läs också: Vi gör en toppbestigning av berget Katedral i Atlasbergen
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
