Det har blivit dags för resans största äventyr. Vi är uppe tidigt. Äter en marockansk bondfrukost med bröd, soppa, te och ägg. Avfärd 9:00 i fyrhjulsdrivna jeepar.
Sjön Bin el Quidane, som vi bara fått beskåda på avstånd, får vi nu närkontakt med. Den spegelblanka ytan, de försommargröna grässlätterna. Som en dröm man inte kan se sig mätt på.
Men vi ska vidare. Över ett bergspass. Ett kort stopp för utsikten över Marockos högsta snöbeklädda toppar. Vinden bär med sig en doft av äventyr till vår lilla karavan.
– På väg, i rörelse! Vill man stå på ett krön och skrika.
Jeeparna klättrar uppåt igen längs smala grusvägar. Jag kan inte låta bli att fnissa lite åt minnet av mitt resesällskap i Uzbekistan härom året, som skrek av skräck på breda fina bergsvägar.
– Nu skulle de ha varit med! Tänker jag.
Så stannar vi. Det är en klassisk toppbestigning vi ska göra idag. Katedral har berget fått som namn i folkmun.
Ett klassiskt platåberg. Nedifrån kan man absolut inte se några som helst möjligheter till en rimlig väg upp. Bergets sidor tycks i det närmaste lodräta på alla sidor.
– Hur ska det här gå till? Är det lätt att undra.
Men vi har ju varit med förr och vet att det alltid brukar finnas en väg upp. En väg som plötsligt uppstår och materialiserar sig inför en tålmodig vandrares ögon.
Vi ger oss iväg.
Och mycket riktigt. Smala stigar uppenbarar sig. På kanten av bråddjup, i klippskrevor och längs smala platåer. Steg för steg tar vi oss runt berget och uppåt. Smala trappor uthuggna ur berget, lite enkel klättring här och var. Nedanför breder Marocko och Atlasbergen ut sig.
För Christofer med svindel och balansproblem blir det någon svår passage, men det funkar hyfsat ändå.
Efter någon timme är vi uppe. Högst upp, på ett gigantiskt stenblock på kanten av bergets platå. Här är utsikten formidabel. Perfekt att packa upp sin matsäckslunch, dingla med fötterna över kanten och bara njuta. Av Atlas, av Katedral och av den egna prestationen.
Fakta om vandringen
Detta är en riktigt trevlig vandring. Helt hanterbar för genomsnittsvandraren, men med en stark känsla av äventyr och prestation.
På denna vandring är vi ute 3 timmar sammanlagt, inklusive rast på toppen. Vandringen är 5,36 kilometer och höjdskillnaden 265 meter.
Atlasbergen är en 250 mil lång bergskedja i som sträcker sig genom Marocko, Algeriet och Tunisien. Den högsta toppen Jebel Toubkal är på 4 167 m.ö.h. och är Nordafrikas högsta berg.
Läs också: Vi landar i Atlasbergen och vandrar iväg mot en härlig tagine-lunch
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
