Ny dag, nya vandring. Idag har det blivit dags för oss att checka ut från vårt Parador de Cruz de Tejeda på toppen av Gran Canaria och bege oss ner till Agaete på västkusten. Men först vill vi förstås krama ut det sista av öns hjärta. Vi åker upp på Roque Bentayga, men kommer väl fram till att denna klippa ändå gör sig allra bäst i blickfånget. Inte mitt på den så att säga.

Så här vill man ha den!

Sedan har vi nosat upp en lämplig vandring för dagen. En vandring med utsikt åt två håll. Dels över samma gamla barranco, nämligen Barranco de Tejeda, där vi bott nu i 3 nätter. Fast den är ju liksom den mäktigaste av dem alla, så varför inte?

Men vi kommer ju att få en ny utsikt också. Åt andra håller, västerut, ut mot havet.

Degollada del Sargento

Dagens vandring börjar vid utsiktspunkten Degollada del Sargento, belägen längs den mindre vägen GC-216. Vi har en halvtimmes körning, förbi och bortanför Artenara, där vi avslutade gårdagens vandring.

En rätt oansenlig liten utsiktspunkt är det, bara plats för 2 bilar. Vi får ställa oss längs vägen istället. Vandringsleden hittar vi och massor av skyltar, men ingen till Altavista, så denna vandring är vi beroende av vår vandringsbok för att hitta rätt.

Den är en liten toppbestigning vi ska göra idag. Inget märkvärdigt i höjdmeter, men en topp är alltid en topp. Rejäl lön för mödan.

Vandringen

Vi kör igång och vandrar på. Det är lätt att hitta, bara rakt fram. Vi går litegrann på en kam, som sagt, med utsikt åt två håll. Två gånger tappar vi höjd ner i sänkor, och får sedan klättra upp igen.

Vi är inte ensamma på vandringen, träffar några andra sällskap också, bland annat en ensamvandrare som tar sig tid till att stanna till och peka ut Tejde för oss. Där på andra sidan havet. Vi har vi redan sett förstås och vet att detta är Tejde, Kanarieöarnas högsta berg, beläget på Teneriffa. Men vi tackar ändå snällt för upplysningen.

Plötsligt springer vi nästan på en man med en killing i ett rep. Möter sedan en annan man med 4 hundar i koppel. Så slutligen en till man med en motspänstig get-mamma med stort juver, i rep.
– Vad händer här? Det måste väl vara mamman till killingen? Har någon av dem sprungit bort? Och den andra plus hundarna används för att locka tillbaka den förlupne igen?

En kort sträcka får Christofer lite svindel-problem, men i stort går denna vandring mycket bra och är på en lagom nivå.

Montana Altavista

Sista biten till toppen viker av från huvudleden, som i stället fortsätter till San Nicolas. Serpentinvägar upp till toppen. Där uppe finns en stolpe som toppmarkering. Utsikten är havet och Gran Canarias grönsaksodlingar. Här är ju perfekt att äta sin matsäckslunch innan vi återvänder samma väg.

En trevlig vandring med mycket vyer. Varav den över Tejde var den mäktigaste idag.

Fakta om vår vandring till Montana Altavista

Denna vandring finns i boken ”Vandring på Gran Canaria” av Anita och Birger Løvland som nummer 26. I boken är den angiven som 2 stjärnor av 4 i svårighetsgrad, 10 km lång t.o.r. samt 300 meter upp och ner.

Vi mäter också upp vandringen till 10 km. Däremot är vi ute i 4 timmar och 12 minuter inklusive raster och går 541 meter upp och ner totalt.

Här hittar du vår Garmin-ruttning av vandringen.

Läs också: Vandring från Cruz de Tejeda till Artenara, Gran Canarias högst belägna by

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

2 Comments

  1. Som vanligt intressant och härliga bilder. Men Spaniens högsta berg på Tenerife stavas Teide, och inget annat. Uttalas Tejde, men den stavningen fungerar inte alls på spanska som har helt andra uttalsregler än svenskan.
    Vill man lära sig mer om spanskt uttal kan jag rekommendera ett inlägg som Gran Canaria Podden gjorde den 29 mars i år.

    • Gunilla Yourstone

      Hej Ewa, jag kämpar för fullt för mitt barns liv, jag har ingen tid och ork för att ta några spanskalektioner och ”lära mig mer om spanskt uttal” Tack för engagemang.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *