Nu ska vi inte låtsas att vi är några hästmänniskor eller så. För det är vi inte. (även om våra respektive döttrar är det!)
Jag gick på ridskola en gång i veckan under några år i barndomen. På den tiden fick man börja med ”hästskötarkurs” i ett helt år först innan det blev tal om att ens sitta upp på hästen. Jag kom så långt att jag provade att hoppa några små hinder, men lärde mig aldrig behärska hoppning. Knappt ens galopp. Egentligen var jag alltid lite, lite rädd när jag red. Började nog bara för att min syster red och det på något sätt förväntades att jag skulle följa i hennes fotspår.
Christofer har aldrig tagit lektioner, men ägt en häst för sin dotters räkning och tillbringat oräkneliga timmar med utfodring, mockning och intag och utsläpp av hästar från och till hage.
Där har ni vår nivå. Ändå tycker vi att det är riktigt trevligt att rida på resa någon gång då och då. När tillfälle ges och när man kommer till platser där hästen är en naturlig del av omgivningar och kultur.
Island
Island är ju en sån plats som man måste rida på. Prova den unika islandshästen och dess tölt i naturlig miljö. Och det är verkligen något helt annat än att rida islandshäst i Sverige. Äntligen fick man känna på hur skönt och naturlig tölten egentligen är.
Vi provade en entimmestur uppe på norra Island under vår roadtrip 2016 med barnen.
Läs också: Att rida islandshäst på Island
Pantanal, Brasilien
I Pantanal i Brasilien bodde vi på boskapsranch några dagar. Här var det boskapsuppfödning som var huvudsyftet med anläggningen. Men man hyrde även ut åt turister som kom för att kolla in Pantanals alla djur. Det vill säga vi då.
Boskapshjordarna sköts av cowboys till häst. Och när hästarna har gjort sitt i boskapsskötseln pensioneras de till ett fridfullt stilla liv i en hage. Dessa pensionärer fick vi möjlighet att göra en riding-safari på en av dagarna. Klart vi ville!
Dessa hästar rids med enhandfattning och genom att föra högerhanden åt endera sidan styrde men dem åt höger respektive vänster. Varför? Jo, men i vänsterhanden har ju en cowboy sitt lasso.
Irland
På Irland gjorde jag en roadtrip för många år sedan. Vi hade en broschyr med hästgårdar med oss och vid flera tillfällen när vi passerade någon gård, svängde vi in och frågade på chans om man möjligen kunde få rida en sväng. Det gick alltid bara bra, och så köpte man sig en timme. Den sista ridturen gjorde vi på förmiddagen innan flighten hem. Tyvärr luktade ridhjälmen som jag lånade gammal äckligt otvättat gubbhår och lukten satt kvar i mitt hår hela vägen hem sen!
Sydafrika
Söder om Kapstaden finns en fantastisk vacker öde strand i västerläge. Noordhoek heter stranden och vattnet är iskallt här. Därför är stranden alltid öde och här har man möjlighet att rida i vattenbrynet i solnedgången. En chans som inte kan försittas förstås.
Läs också: Att rida på en öde strand i solnedgången
Vinales, Kuba
I vackra Vinales på Kuba spelar hästen fortfarande en huvudroll. För boskapsskötsel, som färdmedel etc. I vår guidade rundtur ingick även en sväng på hästryggen.
Läs också: Vinales – kan Kuba bli mer ”the real thing”?
Svenska fjällen
I svenska fjällvärlden finns möjlighet till Islandshästridning på flera håll. I jämtländska Jorm finns arrangören Rid i Jorm. Vi red inte här, men hyrde oss en klövjehäst för vandring.
Läs också: Att vandra med packhäst i jämtländska Jorm
Plus två drömmar
Dessa är de platser som vi hittills har ridit på. Men det finns några drömmar kvar att realisera också.
USA ”Vilda västern”
Visst vore det häftigt att besöka en ranch i ”Vilda västern” i USA och rida där också någon gång? Delta lite lagom i boskapsskötseln, kasta något lasso, då där?
Mongoliet
Ja och så Mongoliet då. Den stora drömmen om att få färdas över de oändliga vidderna till häst.
Bonus: Kamelridning i Wadi Rum, Jordanien
Inte alls häst, men så klart provade jag kamelridning när jag befann mig på plats som gäst hos beduinerna i den vackra jordanska öknen, Wadi Rum.
Läs mer: Att rida kamel i Wadi rum – är det verkligen PK?
Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Åh, detta är ju min grej! Utöver fem fullskaliga (5-8 dagars) ridresor till Island, Mongoliet, Kirgizistan, Georgien och Albanien så har jag ridit dagsturer i Frankrike, Danmark, Nya Zeeland, Ecuador och Irland. Finns inget bättre sätt att se ett land! Jo, vandra är lika bra, men mer ansträngande 😀
Oj vad ont jag skulle få i baken om jag red 8 dagar i stäck! Men mäktig grej att göra. Kirgizistan låter underbart! 🙂
Härligt! Vi gillar också att rida på resa. Jag red ganska mycket som ung. Peter har inte lärt sig rida på det sättet, men varit med på ett gäng turer vid det här laget. Vi har ridit i Sverige, Island, Irland, Nya Zeeland och Mongoliet. Skulle ha ridit i Tjeckien i somras, men det blev inställt tyvärr. Ett härligt sätt att uppleva natur i olika länder! 🙂
Ja visst är det ett härligt sätt att uppleva. Nya Zeeland låter ju som ett härligt ridland också. 🙂
Kul inlägg för en hästälskare! Försöker alltid rida på något sätt om det går – ett fint sätt att ta sig fram i naturen.
Ni måste lägga till en plats på drömlistan – Patagonien! Var där för några år sedan för att fota pumor och passade på att rida en förmiddag med en av tjejerna som också spårade. Helt magiskt. Bara vi och ett par kondorer som cirklade över oss… Trakten i- och runt Torres del Paine är en av de i särklass vackraste platserna jag har varit på. Gott om plats och få människor 😊 Rida i Uganda var också en höjdare – lite Karen Blixen-feeling när vi red mellan zebrahjordar och implaor. Mongoliet står på önskelistan!
Ja men Argentina låter ju också underbart. Måste omedelbart upp på listan! 🙂
Det här var i Chile – men bäst är förstås en kombo med Argentina. Make the most of it while you can! Eller om det går som det ju är just nu.
Ja just det Torres del Paine. Fast Patagonien sträcker sig över båda länderna va?
Så är det – större delen ligger i Argentina. Eldslandet är också delat. En otroligt häftig del av världen!