Nej, måste vi förstås börja med att säga då, det kan man ju förstås inte!
Men visst kan man bli lite blasé på vissa saker. Med tiden kan vi känna att man får en högre ”ribba” innan man blir imponerad liksom.
Å andra sidan är vi nog mer och mer medvetna med åren då vi verkligen är med om någon fantastiskt, att ”nu händer det, nu är vi med om något som vi aldrig kommer att glömma utan bära med oss resten av livet”. Klarar nog av att hålla fokus, fånga ögonblicken och vara i nuet bättre, eftersom man är mer medveten om hur sällsynta dessa ögonblick är.
Men, som en bekant så riktigt påpekade för inte så länge sedan:
– Första gången man ser en elefant på gatan i Indien, då är det ju bara wow, men 20:e gången orkar man inte ens titta!
Så vilka är de då, upplevelserna man faktiskt blivit lite mätt på genom åren och ännu viktigare, vad tröttnar vi aldrig på så länge vi lever?
Blasé-toppen
Medturister som ska posera framför saker
Samma mönster världen över: Känd vy eller känt objekt från guideböckerna. Alla i sällskapet ska i tur och ordning posera framför vyn eller objektet (tempel, vattenfall, Eifeltornet, tjuren vid Wallstreet, cementsuggan med texten ”Southern most point” osv)
IF asiat THEN add the famous ”V-tecken”. Sen bråttom, bråttom iväg till nästa foto-stopp…
Ärligt talat, varför?
Oftast skymmer de ju själva motivet med sig egen kropp liksom, Samt att skärpan blir fel…
Och så måste alla vi andra vänta tills de är färdiga för att kunna njuta av vyn.
Har de själva njutit, vilat i ögonblicket? Skulle inte tro det…
Djurparker
Utanför Sverige är djurhållningen bedrövlig. Inga djur borde behöva leva så. Om vi ska besöka djur i fångenskap igen ska det vara under sådana omständigheter att vi kan känna att det positiva överväger, dvs att man bedriver ett seriöst djurskyddsarbete av något slag, sätter ut vilda djur i naturen igen osv. Parque das Aves i Iguassu i Brasilien, samt Cheetah conservation Fund i Namibia är två bra exempel på sådana platser.
Sunkiga överbelastade badorter
Ska du promt vara en strand, se då för guds skull till att vara öde, orörd, tyst och inte ett dugg nedskräpad. I annat fall kommer åtminstone inte vi på besök!
Chinatowns och nattmarknader
Första gången i Kina 1999 var gatan ett äventyr. Det räckte med de närmaste 100 metrarna utanför hotellet för att underhålla en hel kväll. Tänk att folk mer eller mindre levde sina liv på gatan! Spelade kort, klippte sig, tvättade. Mat grillades, såldes, åts. Allting doftade, kittlade.
Nu har vi ändå sett det mesta träs upp på spett och ätas. Ormar, grodor, spindlar, skorpioner. Och pryttlarna som säljs på gatan i Bangkok, Yangoon, Shanghai mm är ju mest bara skräp. Dessutom börjar många städer så smått städa upp sig, gatan är inte alltid längre den där myllrande skådeplatsen av liv längre på alla ställen i Asien.
”Chinatown ” kittlar inte längre.
Grottor
Vi är ledsna. Vi har liksom bara besökt en grotta för mycket, det rycker ingenstans.
Havsakvarium
Monteray, Boston, Orlando, mm. Kontot är fyllt, just nu i alla fall. Nu längtar vi i stället efter mer äkta vara i form av first-class snorkling.
Förgyllda buddhor
Vi är återigen ledsna och lite generade, men vi fick någon form av pagoda-överslag under våra Burma- och Bangkok/Kambodja-resor.
Vi kommer att ta en LÅNG paus från förgyllda buddhor, budistkloster, munkar och pagoder. Det måste bli så.
Blasé-botten: saker vi ALDRIG tröttnar på
Soluppgång och solnedgång
Det enda man vet säkert är att det kommer en av varje, varje dag. Så frågan är väl egentligen bara vart man bäst ska positioneras sig för att förvalta denna gåva?
När vi inte orkar kliva upp till en vacker soluppgång ska vi sluta resa.
Att klättra upp på saker och titta ner
Byggnader, bergstoppar, tempel, slott, sanddyner, skybarer. You name it. We climb it.
God mat
En av de bästa sakerna med att resa. Att hitta den där syltan. Med de där söta tanterna i köket och bakom disken. Som inte kan engelska och är dödligt generade för det och för att just vi, som så tydligt ser ut som att vi inte kan ett ord av deras språk, just har klivit in på restaurangen. Men som ändå, trots alla språkbarriärer serverar helt underbar mat som vi aldrig kommer att glömma.
Vilda djur
Alltid lika fantastiskt att få en glimt av ett fritt strövande djur i det vilda.
Noshörning, gepard, ara, myrslok, för att nämna några highlights.
En vacker vy
Kan vara var som helst i världen och föreställa i princip allt. Skönhet finns på de mest oväntade ställen. And we love it!
Vandring
Om man tar bilen upp på ett berg och tittar ner är utsikten ”så där”. Fort tröttnar man sen, kliver in i bilen och åker igen.
Världen blir vackrare och märkvärdigare om man får svettas och kämpa för en vy. Och aldrig vill man går ner igen.
Vad har du tröttnat på, respektive vad kommer du aldrig att tröttna på?
Skriv gärna en kommentar!
Haha, underbart inlägg!
Blasé-toppen: Håller nog med om allt på er lista utom möjligtvis grottor. Jag kan nog tänka mig ett eller två grottbesök! I övrigt är jag enormt trött på turistrestauranger som serverar pommes frites tillsammans med nåt annat indränkt i frityrsmet. Jag går gärna in i en borg, men jag vill inte betala extra för ett litet rum med gamla mynt.
Blasé-botten: Samma som på er lista. Träffa människor (både lokalbor och andra resenärer) tröttnar vi heller aldrig på! Och husbilen, den tröttnar vi inte på 🙂
Rum med gamla mynt, ja det hade vi faktiskt kunnat ha med på vår lista, vi hoppas numera alltid över traditionella museum med föremål i glasmontrar!
Och pommes är tråkigt, utom när jag reser med min son, då är det en sann räddare i nöden! 🙂
På blasélistan står helt klart gamla ruiner som nr ett. Hade jag rest själv hade dessa gamla stenar gått helt bort. Nu råkar man och dotter vara stora fan av just ruiner så jag härdar ut. Storstäder och shoppinggallerior. Ser likadana ut vart man än befinner sig. Imponerar bara om det är ruskigt billig (jag erkänner, vissa shoppinggallerior i USA lockar fortfarande). Önskar jag kunde säga att de där turistbilderna också fanns på blasélistan… eller ja, det gör de ju, men ändå står vi där och fotograferar framför olika kända grejor. Med tre barn som bara måste ha sitt porträtt taget framför ditt och datt så kan vi bli ståendes ett tag.Och nä, helt rätt, vi njuter inte av utsikten ett endaste dugg.
På botten-blasélistan så håller jag helt med din lista. Solnedgångar/soluppgångar. Man kan helt enkelt inte få för många sådana ögonblick. Naturupplevelser, i alla former och färger. Vandring. Alla gånger. Och så har jag absolut inte hunnit tröttna på buddhastatyer eller hindutempel. Bring them on!
Ja man gör ganska många avsteg från sina principer för barnen skull. 🙂
Shopping-gallerior, det kunde jag absolut haft med på min lista också!
Ruiner o.d, alla måste se-saker, museum står inte heller så högt upp på listan..
Det jag aldrig tröttnar på är att åka kollektivt var jag än kommer..det är mina hopponhoppoffbussar. .gärna lite utåt förort..ramlade in på mycket livad pub i Kilburn i London senast..o low key dinern där jag åt för nästan inga pengar alls hade sönderslitna menyer :-)…
Ja det är ett bra tips att åka kollektivt! Man får se mycket den vägen.
Vilket inlägg, jag tror vi reser på ett väldigt liknande sätt faktiskt. känner att jag identifierar mig väldigt mycket med båda era topplistor!
Vad kul! ? Ja vissa saker blir man ju mätt på och vissa tröttnar man aldrig på!
Det är lite trist att jag har blivit lite ”inte fullt så sugen länge”. Jag är 63 så det kanske är naturligt..Ngt jag aldrig tröttnar på är att couchsurfa hos personer. Det ger så himla mkt mer än hotellsvängen. Fast visst blandar vi ibland, för att få vara själva lite. Men bor man hos ngn så har de oftast så underbara smultronställen att dela med sig av..Plus all gemenskap man får Vi har bott på flera ställen i Australien, USA och Tyskland
Åh vad spännande, Couchsurfing har vi aldrig provat. Måste kanske utmana vår bekvämlighet där.