Brasilien och en knivsudd Argentina

Vi hörde nyligen om en familj som spenderade över 20 000 kr/person för att åka till andra sidan jordklotet. Och vet ni vad de skulle göra på resan? Jo, här kommer det; de var fast beslutna att ligga i badkläder i varsin solstol i två veckor. Ja vi vet, det låter helt absurt, men vi dömer ingen. Vi tycker att det viktiga är att man följer sina drömmar och lever dem till 100%. Var och en blir salig på sin tro liksom.
Men varför pratar vi om den här familjen? Nu är det ju resan till Brasilien det ska handla om. Denna gång är det Gunilla som åker ensam med sin 10-åriga papegojälskande dotter. Syftet med resan är att se papegojor i sin naturliga miljö för att förstå hur illa de passar i en bur i Sverige. Resan varar i 12 dagar och kostar i häraden av familjens utlägg ovan. Den börjar i Rio de Janeiro, går vidare till Iguazu-fallen och sedan våtmarksområdet Pantanal, för att avslutas i Bonito. Resan är en odysé i papegojor. Gröna, blå och röda papegojor. Vilda papegojor, semivilda papegojor och papegojor i voljärer (ja, jag behövde också slå upp det). Så, go ahead, freak out and go all in, go macaw, för det gjorde nämligen vi…

2013-10-23: avfärd

Vi lämnar Sverige vid 17-tiden för avfärd via London. London-Rio de Janeiro tar 11,5 timmar.

2013-10-24: Rio

Tidig väckning och frukost. Vi ska landa redan vid sex. Alva mår illa och kräks. Nej! Mitt dåliga samvete slår genast till. Har jag har lurat iväg min stackars dotter på alltför avancerade äventyr?

Så börjar inflygningen. Och vilken inflygning! Vi rundar hela Rio de Janeiro. Sockertoppsberg sticker upp ur en böljande morgondimma . Himlen är förföriskt rosa. Hur ska vi kunna undgå att falla för en sån charmerande uppvaktning? Vi älskar Rio från första stund och Alva tillfrisknar på kuppen. Har de timat landningen? hinner jag tänka. För att vi skulle få se det här? Innan jag minns; just ja världen styrs ju av pengar, och inte av skönhet och lycka. Nåväl.

Vi tar en taxi till hotellet, Atlantis Copacabana Hotel. Befarat taxikaos med oärliga svarttaxis som försöker lura av oss pengar eller till och med råna oss uteblir. Direkt efter tullen och innan man kliver ut i ankomsthallen erbjuds anländande att i lugn och ro både växla pengar och köpa en taxibiljett under strukturerade former. Planen var egentligen att softa vid hotellets takpool i väntan på ett rum. Sedan vila och framåt eftermiddagen åka upp på någon av Rios berömda toppar, Sockertoppen eller Corcovado (Jesusstatyn). Men min väderapp, taxichaffisen och hotellportién är eniga: Idag blir det klart och soligt, men i morgon kommer moln.

Tur att vi är nyförälskade, tröttheten efter 1 dygn resa är som bortblåst och vi kastar bara in väskorna i bagagerummet och ger oss ut på stan. Vi bor på hotell Atlantis Copacabana, ett enklare medelklasshotell med perfekt läge mellan Ipanema och Copacabana.
Buss 583 avgår runt hörnet och går till bergsbanan upp till Corcovado. Denna buss följer Copacabana ett par gator in och går alltså att hoppa på var som helst längs vägen om man bor utefter den berömda stranden. Rio är en myllrande charmig stad med ett som det verkar konstant trafikkaos. Det tar nästa en timme till vår hållplats. När vi hoppar av glider genast en man fram och väser:
– Minivan to Corcovado?
Vi tittar rakt fram och går förbi. Så lättlurad är man väl inte. Man ska ta en bergbana upp, det vet väl alla?

Väl på plats råder kaos. Bergbanan har problem och man har fått ställa in ett antal turer. Nästa lediga plats är klockan ett, dvs om över 3 timmar, så länge vill ju inte vi vänta. Vi glider tillbaka till den mystiska väsande mannen och köper två biljetter av honom. Konstigt nog blir vi inte heller denna gång körda ut till någon favela och rånade utan minivanen går snällt upp mot statyn. Av oklar anledning måste man byta minivan och lösa ytterligare biljetter och givetvis köa igen innan man är uppe. Men så småningom är vi i alla fall på plats. Så är även väldigt många andra, trängseln är kompakt. Ändå ska förstås alla posera framför Jesus med armarna utsträckta precis som han och så får ingen annan komma med på bilden…

Utsikten är magnifik, Jesus imponerande och utflykten absolut värt sitt pris (R$ 41) och all tid vi ägnar åt att ta oss upp. Men ett av världens sju underverk?
– Nja, tycker väl jag.

Buss tillbaka till hotellet. Nu är det så fiffigt ordnat att inte samma buss går tillbaka hem, utan nu måste man ta 584:an i stället. Tur att vi har hotellets egen karta med, där hotellet är utsatt, så att vi kan hitta hem igen!

Nu finns det ett ledigt rum till oss, vi sover någon timme, men sedan kallar plikten igen. Buss 511 går till Sockertoppens linbanestation, även den följer samma gata parallellt med Copacabana. Vi kommer lagom till solnedgången. Fantastiskt!
Men vad är det med dessa brasilianare? Varför måste man visa linbanebiljetten vid hela 87 olika tillfällen? Vi trodde latinostyle var lite mer layed back och avslappnat!

Sedan kommer mörkret snabbt. Vi har förstås läst att man under inga omständigheter ska vandra Rios mörka ödsliga gator efter mörkrets inbrott och känner oss som två Askungar när vi skyndar nedför berget och mot busshållplatsen. Förstås är det inte 511 som gäller hem också utan 512. Bussen dröjer, mörkret är kompakt, borde vi ta en taxi? Men så kommer äntligen vår buss och vi hoppar in, lyckas orientera oss i staden och hoppa av på rätt ställe och kommer lyckligt och väl hem.

Så vad tycker vi, vad var bäst? Jesus eller Sockertoppen? Båda är ju obligatoriska, men Sockertoppen bjöd absolut på den vackraste utsikten! Med reservation för att vi var där vid en vackrare tidpunkt, dvs vid solnedgång.
Båda attraktionerna öppnar 08.00, så det går tyvärr inte att vara på plats till soluppgång. Corcovado stänger redan 6 medan Sockertoppen har öppet betydligt längre. Att försöka tima Corcovado till solnedgången, skulle dessutom har varit komplicerat, åtminstone den dag vi var där, det tog lång tid att ta sig upp, risken hade varit att vi feluppskattat och kommit för sent!

2013-10-25: Copacabana och Ipanema

Aldrig sover man väl så gott som natten efter en långflygning med tidsomställning. Vi vaknar 7, fullständigt utsövda.
Mycket riktigt, idag vilar låga moln över Rios bergstoppar. Vi gratulerar oss själva till vårt utmärkta val att stressa av Rios båda obligatoriska sevärdheter redan ankomstdagen.

Däremot blir detta en perfekt stranddag. Vår ljusa svenska hy uppskattar verkligen en solskyddsfaktor fastmonterad i själva himlen!
Först ut Ipanema, ett par kvarters promenad från vårt hotell. En flera km lång strand med en bred strandpromenad. Jag har läst i Lonely Planets Rio-guide att varje numrerat badvaktstorn (Copacabana 1-7, Ipanema 8-12) har sitt eget klientel. Vid nr 8, närmast vårt hotell, hänger favelakidsen. Där vågar vi ju inte bada. Men vi passar ju heller inte in vid bögarnas 9:a eller de perfekta kropparnas 10:a. Orkar vi gå ända till barnfamiljernas nr 12?

Väl nere på stranden syns dock inga favelakids till. Vi hittar bara ett glest sortiment att turistande medelålders par. Och Alva har svårt att se vitsen med att promenera längs ett hav när man lika gärna kan bada i det.
Det får bli 8:an.

Efter lunch är det dags för Copacabana.

Jag har läst att alla turister springer omedelbart vid ankomst ner till mytomspunna Copacabana (där de förstås omedelbart blir rånade eller i alla fall bestulna på allt de äger). När de med fördel i stället kunde ha valt den både lugnare och trevligare Ipanema-stranden.
Nu ska jag vara besvärlig och påstå motsatsen. Copacabana är visst mycket coolare än Ipanema och helt klart ”place-to-be”. Här är det massor av folk och det händer saker hela tiden. 4000mils allra trognaste fans (yeh right, you wish!?) har hört det förut, men det tål att sägas igen: jag är ingen beach-människa. Men det här, det gillar jag!
Vi brer ut våra nyinköpta saronger med papegojor och jesustatyer på vid nr 5.

På stranden lär vi känna en brasiliansk familj från Sao Paulo-trakten och det slutar med att vi ska äta middag tillsammans på kvällen.

Vid halv sju-tiden är det således dags för Copacabana igen. Nu har stranden bytt skepnad. Solbadarna är borta, nu spelas i stället fotboll och volleyboll överallt.

Vi äter middag längs strandpromenaden och tar sedan en taxi tillbaka till hotellet.

2013-10-26: Iguassu

Redan dags att lämna Rio. Två dagar är förstås alldeles för kort tid till denna fantastiska stad, men likväl bättre än inget. Vi får komma tillbaka en annan gång. Idag ligger regnet i luften och det känns ur den aspekten rätt att lämna stan.

Vi flyger ner till Foz du Iguassu, landar vid 12 och nu är det bråttom! Vi ska hinna både fågelparken Parque das Aves och den brasilianska sida av vattenfallen på samma eftermiddag.

Vårt hotell denna gång, San Martin, är en ganska flashig anläggning med grindvakt och allt. Det viktiga för oss är att det ligger perfekt med gångavstånd till både fågelparken och entrén till vattenfallen.

Check-in och så iväg i värmen. Detta har Alva längtat efter i månader.
Parque das Aves är en fågelpark som tar hand om fåglar som beslagtagits av tullen efter utsmugglingsförsök, samt fåglar som farit illa och tillfångatagits illegalt. Man bedriver ett seriöst arbete med att sätta tillbaka fåglar i deras naturliga miljö och föder även upp fåglar av hotade arter. Hur mycket Alva än längtar efter närkontakt med papegojor är det är viktigt för oss att bara besöka seriösa anläggningar som vi säkert vet verkar för djurens bästa.

Här finns ett flertal voljärer med tukaner, aror, amozoner mm. Vid utgången finns möjlighet att för en kort stund ha en blå-gul ara på armen. Vi köar till detta flera gånger.

Vi vet genom Ing-Marie Persson, Furuviksparkens kända schimpansexpert, att när man på turistorter erbjuds fotografera sig med en ara eller ett annat djur, ska man avstå. Dessa djur behandlas oftast mycket illa och lever under bedrövliga förhållanden. Genom att betala för dessa fotograferingsmöjligheter gör man det möjligt att tjäna pengar på den typen av verksamhet.
I denna fågelpark gäller följande:

Min papegojälskande dotter Alva är i sjunde himlen och jag får bara henne med från parken genom att till slut lova att vi återkommer en sväng i morgon också efter vårt besök i Argentina.

Nästa anhalt är Iguassu National Park. Entrén ligger strax bortanför fågelparken. Bussar tar besökarna fram till vattenfallen. Det finns flera hållplatser, men man stiger lämpligen av framför det stora rosa lyxhotellet som ligger inne i parken. En trail leder ner till de första vyerna över fallen. Min första tanke är faktiskt:
– Vackert, men var det bara det här?

Det var det naturligtvis inte utan fallen och vyerna avlöser varandra. Jag har läst att på den brasilianska sidan ser man fallen mer på avstånd, medan den argentinska sidan bjuder på mer närkontakt med dem. Vi är därför inte beredda när trailen avslutas i en gång ut i mitten av ”djävulens strupe”. Här blir man blöt på ett sprejande, härligt, uppfiskande sätt. Underbart!

Överallt kilar små semitama näsbjörnar förbi, tiggandes mat och godis av turisterna.

En hiss leder upp till busshållplatsen och tillbakafärd.

Landskapet är verkligen vackert i Iguassu. Intensiv grönska, vattenfall, mängder av stora färgglada fjärilar. Nästan lite filmen Avatar över det hela. Vi trivs här!

Till kvällen serverar hotellet en trevlig buffé.

2013-10-27: Argentina

Idag ska vi besöka den argentinska sidan av fallen. Grundplanen var att lite spontant ta sig över gränsen på egen hand, men ett inställt flyg som meddelas ett par veckor innan resans start gör att vi nu måste flyga ut från Iguassu redan i kväll klockan 18.10 i stället för i morgon som det först var tänkt.

Och jag vet inte, men det är en grej som jag har att jag ogärna tillbringar tid i fel land timmarna innan departure, utan att veta säkert hur och när jag tar mig tillbaka…
Så vi tvingas boka en arrangerad utflykt. Sambatravel, som hjälpt oss att arrangera resan och hitta de bästa papegoj-destinationerna erbjuder en privat tur för 1300 kr/pers och en grupptur för 350 kr/pers.
Jag gillar inte att bussas runt i gruppturer, men priset får definitivt avgöra här…
Idag klockan 08.00 är det pick-up och se där, det är visst bara jag och Alva som anmält oss till denna tur idag. Där ser man…

Gränskontrollerna tar lite tid, men sen är vi på G. I nationalparken på den argentinska sidan av fallen (här stavar man dem Iguazu) har man ett litet tåg som kör turisterna fram till fallen. Vi kommer med dagens första tåg som avgår 08.30 (här är klockan en timme mindre än i Brasilien). Vi börjar längst bort, på ovansidan av djävulens strupe. Mycket mäktiga vyer! På sånna här ställen kan jag stå hur länge som helst och låta blicken sugas ner i vattenmassorna. Tills guiden säger:
– Lets go, this place has bad energi, so many people has committed  suicide here!

Sedan tar vi tåget halvvägs tillbaka och går via trails och broar ut till Salto Adam Eva och Salto San Martin. (San Martin är inte bara namnet på vårt hotell, utan också på en ö belägen mitt i fallen)
Vackert!

Precis som det sägs, bör man uppleva båda sidorna av vattenfallen. De kompleterar varandra och ingen är vackrare eller bättre än den andra.

Vi är tillbaka på hotellet halv två, äter en lunch och hinner med en ytterligare sväng till Parque das Aves innan vi flyger vidare.

Flyg tillbaka till Rio, byte till Campo Grande. Sista flyget är försenat, klockan blir halv två innan vi ligger i våra sängar.

2013-10-28: mot Pantanal

Efter ett fåtaligt timmars sömn blir vi upphämtade 07.00 av vår lodge i Pantanal,  Pousada Xaraés. Här ska vi bo i tre nätter. Lodgen är vald utifrån att det ska vara lätt att se vilda aror här. Mörkblå hyacint-aror. Nu börjar det riktiga papegojskådningen!

Tillsammans med en stor holländsk grupp går eftermiddagens tur till en när belägen sjö där vi fiskar pirayor (!). Kajmaner simmar lojt runt i sjön och enorma storkar spankulerar i strandkanten. Plötsligt säger vår guide:
– Jag hör aror, följ med!
Vi smyger andäktigt efter och hittar två aror i ett träd en bit bort. Fantastiskt. Vi fotar entusiastiskt. I skymningen tillbaka på lodgen hör vi dem igen. Nu sitter en grupp aror i ett träd precis bakom vårt rum. Så nära, så söta. Alva blir kvar under trädet tills hon är helt sönderbiten av alla de mosquitos som kommer med skymningen.

Inte kan väl vi ana att från och med nu ska våra dagar vara fyllda av aror och andra papegojor!

2013-10-29 och 2013-10-30: Vi upptäcker Pantanal

Under två heldagar vistas vi på vår lodge. Vi gör utfärder för att titta på djur förmiddag och eftermiddag. Eftermiddagarna ger bäst utdelning. Vi rider, vandrar och åker jeep.
Vi ser apor, hjortar, rävar, kajmaner, leguaner, vildsvin, bältdjur, emus och ”världens största gnagare”, capybara, med andra ord en råtta utan svans i labradorstorlek!

Vildsvinen smyger vi på i skogen. Hukande och knäpptysta följer vi efter vår guide som viskar.

– Håll er nära mig. Vad ni gör spring inte. De kan bli aggressiva!

Och förstås mängder med fåglar. Tukaner, hyacint-aror, Amazon papegojor och parakiter.

Alva är i sjunde himlen!

Vid ett tillfälle besöker vi boskapsfarmen med samma ägare som vår lodge. En cowboy har en tam Amazon som kan prata och sjunga barnvisor. Amazonen är uppenbart förtjust i sin ägare och följer honom var han går. Amazonen har dock inte  bur utan flyger fritt och kommer och går som han vill. Vi får också hjälpa till att mata killingar med flaska.

2013-10-31: mot Bonito

Dags att åka vidare. 4 timmars bilfärd till Bonito, känt för sina röda aror.
Eftermiddagen tillbringas vid hotellets pool och kvällen i en hängmatta på en ljum veranda.
Skönt att slippa Pantanals alla myggor!

Ett gäng ungdomar har samlats vid poolen och spelar musik.
Swedish house maffia, Avicii, Icona Pop, det svenska musikundret på andra sidan jorden. I ett land som annars gjort sig känd för latinotravesteringar på kända hitlåtar från resten av världen.

2013-11-01: Rio de la Prata och Buraco das Araras

Idag har vi bokat en utflykt med två destinationer. Först ska vi i gryningen besöka Buraco das Araras, ett stort slukhål där ett stort anta mörkröda aror häckar. På vägen dit ser vi en myrslok. Stora djur!

Vi är ensamma på plats vid slukhålet och får se många röda aror på kortare och på längre avstånd. Mäktigt! Efter någon timme stiger solen och fåglarnas aktivitet börjar att mattas av. Det gäller att vara här tidigt.
Vår guide för dagen,Victor, som själv är fågelexpert och ofta guidar fågelskådargrupper, är mycket imponerad av Alvas kunnande på papegojfronten.
– Jag har aldrig träffat ett barn som är så intresserad förut, säger han.

Sedan Rio de la Prata. Detta är Bonitos största attraktion. En flod med kristallklart vatten och ganska många fiskar. Snorkling för mig är något man gör enskilt och i lugn och ro.

Här är det mer uppstyrt. Man snorklar i våtdräkt, på led efter en guide. Inget tid finns till eget upptäckande. Blir man trött går det heller inte att vila en stund eftersom man då kommer efter. Fiskar finns det gott om, men de är väl inte riktigt så färgglada och talrika som reklamen för denna attraktion vill göra gällande. Helt ok men ingen jätteattraktion, blir vårt omdöme.

Dagen avslutas med ännu en tur till arorna vid slukhålet. Nu är det full kommers med busslaster, skolungdomar osv. Tur att vi kom hit i morse också.

2013-10-02: Hemfärd

Fyra timmar med minivan till Campo Gande. Flyg Campo Grande – Sao Paulo. Nattflyg Sao Paulo – Frankfurt. Frankfurt – Stockholm. Stockholm – Umeå.

Det här är ju galet jobbigt, nu ska jag tamigfan sluta resa, tänker jag när jag klivit av planet i Frankfurt. Men sen blir det thaimat och en god tysk öl och flygplatsen har gratis wifi, och så är man på spåret igen.

Fågelentusiasten Alvas topplista

1. Pantanal
2. Buraco das Araras
3. Parque das Aves

Gunillas topplista

1. Sockertoppen
2. Iguassu (båda sidor)
3. Resten av Rio de Janeiro
4. Djurupplevelser i Pantanal

Slutsatsen Brasilien

1. Rio de Janeiro är betydligt bättre än sitt rykte. Om man bara följer några enkla grundregler:
   – Inte flasha med dyra grejer
   – Hålla kolla på sina prylar
   – Inte lämna värdesaker på stranden då man badar
   – Inte gå kvällstid på folktomma gator
   klarar man sig alldeles lysande i denna stad som förstås precis som alla andra städer till allra största del består av alldeles vanliga hederliga människor.
2. I resen av landet behöver man inte oroa sig för säkerheten.
   Vår guide hävdade att i Bonito kan man gå rakt igenom stan mitt i natten bärandes på en säck med pengar utan att det händer något.
3. Precis som ryktet säger, besök båda sidor av Iguassu-fallen. De kompletterar varandra.
4. Nu hölls resan avsiktligt så kort och effektiv som möjligt, dels för att hålla nere kostnader på en redan dyr resa, dels för att Alva skulle slippa ta ledigt så mycket från skolan.
   Men annars hade vi gärna stannat en dag längre i Rio.
   I Iguassu förkortades ju vår vistelse ofrivilligt i och med det inställda flyget. Så här i efterhand hade vi gärna stannat tre nätter i stället för en. Som det nu var hann vi inte heller alls njuta av det fina hotellet och dess pool och spaanläggning.
5. Brasilien är ett spännande land. Än så länge ett relativt ovanligt resmål för oss svenskar, men kanske blir det ändring på det efter fotbolls VM 2014 och OS 2016.
   Vi tror att vi lyckades beta av de största sevärdheterna på denna resa. Vid ett eventuellt återbesök skulle vi även åka till Amazonas och kanske några dagar vid kusten någonstans.
6. Nästa gång jag åker till latinamerika kommer jag att läsa in mig på lite spanska innan. INGEN kan engelska.