Bakom vattenbuss-stationen ”B” vid Fondamente Nove slingrar sig kön lång. Inte ens slamsugningsarbetet som pågår längs kajkanten kan rubba beslutsamheten hos de hundratalet asiater som väntar på led två och två.
Vi får alla plats på båten till Burano, men klockan är å andra sidan bara 10, fler asiater hinner flockas innan dagen är slut.
Sist jag besökte Venedig, för 20 år sedan ungefär, hörde jag inte ens talas om Burano, den lilla ön i Venedigs utkant. 45 minuter bort med båt. Men för några år sedan började Instagram-bilderna att dyka upp. Helt klart med filter (Vad gjorde man innan Mayfair?!), men ändå.
Så nu måste vi bara hit. Asiaterna och jag. De är helt klart mer avancerade än jag. Och förberedda. Har tänkt till med knallgula klänningar och klarröda tunikor. Fast jag är ju ändå inte så fotogenic. Har inte ens en bredbrättad hatt. Och klär inte i de där starka färgerna heller.
Vi trängs på bron där allra bästa vyn finns. Men upptäcker också egna gränder och kvarter dit inte så många andra hittar. Äter lunch förstås och köper en av de där tunikorna som kvinnorna här tillverkar och säljer.
Och Instragram-kontot har det det gör för ett tag framöver.
Läs om alla våra favoriter vid Gardasjön och Venedig här.
Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler färglada resereportage.
Waow! Vilka färger! Vi har varit i Venedig tre gånger, men detta har vi missat …
Då måste det helt enkelt bli en fjärde gång. 😉
Ja man får väl svänga förbi där då på sin Italienresa i augusti. Kanske med första båten typ klockan 6 om morgonen? 🙂
Ja augusti blir ju bizzy… Fast kanske ska inte klocka sex vara nödvändigt ändå.
Jag ville så gärna dit, men väninnan menade bestämt att vi bara skulla göra en dagsutflykt till Venedig och inte sova över. Och vi hann inte på bara en dag. Nästa gång…
Förra gången jag var i Venedig blev det också bara en dagsutflykt, så denna gång ville jag stanna längre och se mer. Du får komma tillbaka förstås!
Mer färg åt folket! Vackert!
Ja vist är det fint!