En njutningsresa. Inga jobbiga vandringar, inga energislukande kulturella sevärdheter. Inga tidiga mornar. Bara njutning från början till slut. Långa frukostmornar, ett förmiddagsdopp, en riktigt god lunch utan brådska. Enkla utflykter med fokus på att äta, sitta ner på vackra platser, kanske ta en liten drink och njuta.

Låter det skönt? Ja. Låter det som vi? Nej. Vi får se hur vi klarade det.

Denna resa är en “barnresa”, där alla våra barn utom ett, Alva, avanmälde intresse för resan allt eftersom. Det är alltså vi, Gunilla och Christofer och 14-åriga Alva som reser denna gång.

Dag 1: Ankomst till Italien och Sirmione

Vi anländer mitt i en värmebölja. 36 grader har vi för dagen och man svettas bara av att försöka tänka. Vi har en bokad hyrbil på Venedigs flygplats och en och en halv timme att köra innan resan kan börja på allvar. Hotellet är bokat 6 månader innan och sedan inte ägnad en tanke. Valet av ort är gjort utifrån att få så kort körsträcka som möjligt första dagen, men ändå nå Gardasjön. Vi kör in på den smala halvö i södra Gardasjön som utgör orten Sirmione ganska nollställda vad gäller förväntningar.

Så står vi framför en vindbrygga över en vallgrav. Tillhörande ett imponerande kastell som påminner om en medeltida saga.

Ett hav av flanerande turister på vindbryggan. Två poliser framför. Och en gps som envist hävdar att jodå, dit in ska vi!

För att få passera poliserna måste bokningsbekräftelse visas upp. Jodå, den finns någonstans där i paddan, avfotad på Arlanda. Folkhavet är nästa problem. De anser inte i någon större omfattning att de bör flytta på sig för oss. Gps:en leder oss långsamt rätt i gränderna. Här ska vi bo! Ett rosa hus längst ner mot vattnet i västerläge.

Hotellet som bokades i all hast där i december någonstans är rakt igenom bedårande! Tänk ändå att man fortfarande lyckas överraska sig själv ibland. Vi har sjöutsikt och egen badbrygga!

Bord är bokat vill kvällen ett kvarter bort och med havsutsikt. Men först måste vi förstås springa runt några varv i gränderna, på vindbryggorna och runt kastellet. Och oh:a oss och ah:a oss, för att vi tydligen ska bo inuti en saga i natt.

Läs mer om vår ankomst till Sirmione här.

Dag 2: Redan avfärd till Malcesine

Sirmione var ju liksom bara bokat som en anhalt på vägen till den riktiga Gardasjön längre norrut. Vi ska alltså vidare idag till Malcesine. Men vi vill inte åka än. Vi lång-äter den största kakbuffé-frukost vi någonsin sett och i badar från badbryggan. Upptäcker kastellet och köper färskpressad lemonad. Tills Christofer hör någon säga vid ett cafébord:
-Vi måste ge oss av före halv tre. Sedan stänger de av stan!

Det stora “jippot” som pågår precis utanför vallgraven visar sig vara en triathlon-tävling där de tävlande ska gå i mål efter dagens cykeletapp. Vi får bråttom att puttra iväg i vår hyrbil innan tävlingen rullar in i stan och vi blir fast.

I Malcesine inkvarterar oss vid ännu en badbrygga och låter vi kvällen kretsa runt middagen, solnedgången och Gardasjön gemytliga kluckande.

Dag 3: Ett första klassens åskoväder och Malcesine

Vårt rum har ingen AC och vi sover alltså med de två fönstren så vidöppna det gärna går. Vid 3-tiden sveper ett gigantiskt åskoväder in över stan. Regnet öser ner och blixtarna duggar runt om oss. Vårt hotell skakar av åskdundret.

Det tar en bit in på förmiddagen innan regnet upphör. Den kvava och varma luften från tidigare är nu borta. Luften är hög och sval. Den åskan behövdes verkligen!

Vi promenerar lite längs vattnet och upptäcker Malcesine med kastell och allt. Det blir ännu en härlig kväll. Denna gång positionerar vi oss på en restaurang under kastellet. Kyparen tycker att vi låter som att vi kommer från Finland. Men det vinner han minsann inga poäng på.

Dag 4: Kryssning på Gardasjön

En av resan tänkta höjdpunkter! Idag kryssar vi på Gardasjön.

Gardasjöns små städer är som allra charmigast sett från sjösidan. Att upptäcka dem med båt är alltså det perfekta sättet. Vi köper en biljett från Malcesine där vi bor, till först Limone sur Garda, tvärs över sjön bara och sedan Riva del Garda, längst upp i norr. Bäst ändå att vara ute ganska tidigt, man vet ju aldrig hur lång tid utflykten tar och hur mycket folk det blir fram på dan! Vi kliver på första båten!

Limone är så vackert att det gör ont i oss. Dramatiskt ligger den där under det vakande berget. Idyll, blommor och charm. Här skulle man ha bott, om det inte vore för den där kvällssolen. Den byter vi inte bort i första taget. Här ligger en citronlikörsfabrik och även tillverkningen av det vin vi drack till middag igår. Säkert finns möjlighet till visningar av detta, men vi nöjer oss med att vandra runt i staden och njuta en stund. Fingra på citron-porslinet, lukta på citrontvålarna, fota stadens alla gatuskyltar i porslin med dekorationscitroner på.

Resan fortsätter med en livs levande hjulångare och det är gemyt på högsta nivå. Personal i sjömanskostymer, medturister i hawaiiskjortor från Guadeloupe. Cyklister som genar en etapp med båten.

Dramatiska berg, vindsurfare i 100-tal och så River del Garda längst in i viken.

Här är det dags för lunch. Vi sätter oss på första parkett mot sjön och beställer in sånna där orangea drinkar som vi sett att alla dricker här. Fast vi får in vår i fel slags glas. Det blir inga Instagram-succéer av vanliga duralex minsann! Det får bli ett nytt försök en annan dag.

Vi är tillbaka i Malcesine vid tre. Snabbt dopp från badbryggan och sen vill vi ju åka linbanan upp på berget bakom. Det ska finnas en lite biljettkiosk nere vid vattnet bortanför B&B Elisabeth. Men där avfärdar man oss. Linbanan ska åkas på förmiddagen och så är det bra med det. Men då känner man inte oss. Vi är effektiva och klarar alldeles utmärkt att åka upp efter 4 på eftermiddagen, ändå se oss mätta på utsikt och alpängar med tillhörande bjäller-kor och ta oss ned igen lagom tills linbanan stänger. Vi skulle till och med vilja hävda att detta förfaringssätt är smartare. Vi slipper köer och får en fin kvällssol där uppe.

Ikväll är vi lagom möra, tempot har varit härligt högt. Vi hittar en restaurang inne bland Malcesines gärder och serveras en av resans bästa måltider på restaurangen Aristoteles.

Dag 5: Tenno

Vi gör en utflykt med bil till Tenno-sjön norr om Garda. I själva samhället Tenno stannar vi vid en restaurang precis under det imponerande Tenno-kastellet. Vi tänker oss att vi efter lunchen ska besöka borgen, men vår kypare berättar att det tyvärr är omöjligt. Kastellet är privat. Det köptes för ett antal år sedan av en tysk företagsledare från Berlin. Han tillbringar någon månad om året här, instängd i sin borg. Där uppe är allt renoverat och omgjort. Pool, gym osv. Kan lokala hantverkare berätta för han pratar förstås inte själv med någon i byn.

Tenno-sjön är alldeles turkosfärgad. Vi gör entimmes-promenaden runt sjön, besöker en medeltida konstnärsby. Hm, kanske den hemlighetsfulle företagsledaren och hans borg blev dagens behållning ändå.

Tillbaka i Malcesine slumpar det sig inte bättre än att vi hittar av ännu en trevlig restaurang med fantastisk antipasto och havsutsikt.

Kastellet i Tenno

Dag 6: Ett kloster på väg till Venedig

Nu är det dags att röra på sig igen. Vi har fyllt vår dos av badbryggor och italienskt småstadsliv och ska vidare till Venedig. På vägen har vi nosat upp ett kloster som ligger väldigt fotogenic till uppe i bergen. Det blir ett stopp där med tillhörande lunch.

Vi har haft vaga planer om att även stanna till i Verona på vägen. Men klockan rinner iväg och mörka moln tornar upp sig. Bäst att åka mot Venedig och hyrbilsåterlämningen. Vi rullar in i parkeringshuset där vår hyrbil ska lämnas samtidigt som ett riktigt regnoväder bryter ur. Det blir till att springa för livet där upp på taket med väskor och allt på släp. Eftersom detta är Venedig råder förstås strålande sol redan mindre än en timme senare då vi angör vår nya hemmabrygga i Venedigs vattenbuss-system.

Vi hyr en privat lägenhet söder om Grand Canal. Vår värd bor inte själv i stan, utan har en anställd som sköter det praktiska med lägenheten. Hon kommer och hämtar oss vid vattenbussen och guidar rätt i gränder och prång.

Pulsökning blir det direkt vi kommer fram till Venedig. Vilken stad. Jag har varit här 20 år tidigare och längtat tillbaka sedan dess. Och ingenting av det jag ser gör mig besviken. Allt med denna stad är charmigt och vackert. Utom möjligen prisnivån då. Vi inser att våra lyx- och frossardagar är över nu. Det får bil varsin enkel pizza i stillhet på en restaurang i närheten medan regnet återigen vräker ner.

Dag 7: Venedig

Detta är dagen då Venedig ska upptäckas. Bästa sättet att genomföra det på är att helt enkelt låta sig tappas bort. Irra okontrollerat bland gränder och kanaler. Hamna helt oplanerat på Markusplatsen och dra efter andan åt Markus-basilikans otroliga prakt. Hoppa på en Gondol utan att fråga efter priset, åka som i trans, vinka åt alla som står på broarna och fotar oss. This is our 15 minuters of fame! 

Tro att man går norrut, men plötsligt stå på samma torg igen, vid samma Hotel Scandinavia. Äta billig “stå-pizza” längs vägen, sitta ner och ta en drink vid en kanal medan asiater, som inte vinkar, glider förbi i sina gondoler.

Fundera över logistiken i denna stad. Utanför sjukhuset ligger rader av ambulansbåtar förtöjda. Utanför livsmedelsbutiken ligger en pråm förtöjd. På pråmen står en lastbil med färskvaror som lastas ut. I utkanten, mot centralstationen finns stora parkeringshus. Längs kanalerna mängder av förtöjda privatbåtar. Exakt hur går man tillväga en vanlig lördag när man behöver svänga förbi IKEA och köpa en ny säng?

Säg att det inte bara är jag som tycker att den här bilden är hysteriskt rolig!?

Dag 8: Burano

Idag köper vi varsitt 24-timmars vattenbuss-kort. Vi startar tidigt för det tar 1,5 timme från oss ut till den lilla ön Burano i Venedigs utkanter.

Läs mer om vår utflykt till Burano här.

På kvällen blir det fler upptäcktsfärder i Venedig, men nu med fokus på vattentransporter, eftersom vi idag har ett dygnskort att göra rätt för. Och på något märkligt sätt hamnar man förstås förr eller senare på Markusplatsen.

Dag 9: Hemfärd

Bland kan även en enkel hemfärd inom Europa svälla ut till något mer komplicerat. Du kan läsa allt om vår 36 timmar långa hemresa här.

Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.

 

2 kommentarer

  1. Härlig semester! Italien blir liksom aldrig fel och trakterna kring Como är en klass för sig. Och maten….to die for:)

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *