När vi väl sett bilden på Burg Eltz finns förstås ingen återvändo. Ett sagoslott från riddartiden, med tinnar och torn och vindbrygga och allt. Dessutom beläget på ett berg mitt i en väldig skog.
Vi måste förstås hit, frågan är bara när? Och det är väl en av de stora fördelarna med en tågluff. Att det är så enkelt att svänga förbi såna här platser. Passa på när vi ändå är ute i Europa.
Burg Eltz ligger i Moseldalen och här vandrar vi några dagar i början av vår tågluff. Det är därför logiskt för oss att vårt besök vid Burg Eltz sker via en vandring. Men själva vandringen, etapp 20 på Moselsteig, berättar vi om i ett annat inlägg.
På grund av att vi vandrar hit, får vi våra första glimtar av borgen genom det skira lövverket i en gammal praktfull bokskog. Som två medeltida riddare känner vi oss när vi ”spränger” (nåja) fram på stigarna fram mot slottet. På väg med brådskande bud kanske till slottets härskare?
En ås bildar ett värn mot omvärlden och vi vandrar på dess krön. Här höll beväpnade vakter vakt förr i tiden?
Så når vi fram till entrén. Möter besökarna som vallfärdar från bilparkeringen. Borgen är imponerande från det här hållet också.
En engelskspråkig tur ska starta om en halvtimme så vi ser oss om lite i väntan på den. En å flyter fram nedanför borgen och här fortsätter Moslesteig tillbaka ner mot Moseldalen.
Men vi har redan bestämt oss för att skippa de sista 5 kilometrarna av vandringen ner till Moselkern och ta bussen sista biten i stället. Christofer har fått problem med en blåsa på vänster fot, där han inte har någon känsel och inte kan upptäcka blåsor och skavsår i tid.
På den guidade turen får vi historien om borgen. Den byggdes ihop med klippan, och färdigställdes successivt under 500 år, från 1200-talet till 1700-talet. Borgen är i privat ägo och det är samma familj som har ägt den i 33 generationer.
Vi får se några rum och även se foton på hela storfamiljen Eltz. Vissa av rummen i borgen användas privat av dem och visas inte.
En intressant detalj är de många toaletterna i huset. De ligger samtliga mot en yttervägg och är anslutna till avrinningssystemet för regnvatten. Så när det regnar spolas toaletterna med regnvatten.
Vi avslutar med ett besök i borgcafét. Varsitt tråg pommes och varsitt glas lokal Riesling. Kostcirkelns alla delar.
… och så Instagrambilden
Sedan återstår bara en sak. Instagram-fotot. Jag har googlat frasen ”best views of Burg Eltz” och känner mig förberedd. Bästa vyerna får man uppe på berget mitt emot entrén.
Det hela känns mainstream, här klättrar väl alla besökare upp och tar bilden?
Jag hittar en klippvägg. Brant men helt möjlig att klättra uppför. Om man överser med det faktum att stenarna i bergväggen är lösa många av dem och lossnar när man försöker ta tag.
Här kommer jag inte ner sen, men det bör ju rimligen finnas fler och bättre vägar?
Där uppe blir jag mer än nöjd. Finfina bilder, uppifrån liksom.
Men stigarna leder bara uppåt? Jag hittat en gammal ruin. En förlaga till Burg Eltz?
Tittat på klockan. Jag måste verkligen ner nu om vi ska hinna med bussen tillbaka. Den som bara går en gång i timmen.
Men ingen stig går att finna och terrängen är synnerligen oförlåtande här. Klippigt, brant och många elaka törnen att fastna i. Att försöka sig på att frigå här kan man bara glömma.
Mer och mer panikartat letande. Till slut följer jag något som skulle kunna vara en stig. Med lite god vilja. Håller mig i grenar för att inte glida ner för branten, river mig på benen på illasinnade buskar, hasar på byxbaken i jorden. Brakar med en duns till slut ner på stigen mot parkeringen. Såg någon? Nej, stigen är tom.
Bussen har vi missat nu, när jag kommer gående fram till hållplatsen sitter Christofer ensam där och väntar på mig.
Slutsatsen blir att även om vyerna över borgen är fina däruppifrån, avråder jag från att klättra upp. Om man inte är typ 22, superfit och totalt orädd för höjder, branter, klättring och stup. (Eller bara 51-årig tant som har druckit ett glas Mosel till lunch)
Att besöka Burg Eltz
Burg Eltz ligger i skogarna ovanför Moseldalen. Mellan järnvägsstationerna Treis-Karden och Moselkern.
Man tar sig hit dels genom att åka bil förstås. Men också genom att ta buss 365 från Hatzenport, eller genom att vandra hit på Moselsteig från någon av de ovan nämnda tågstationerna.
Inträdet kostar 12 Euro för en vuxen och det går någorlunda täta turer både på engelska och tyska.
Läs allt om vår vandring till Burg Eltz här.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Så fint! Påminner om Burg Hohnstein i östra Tyskland. Fin vandring kring Bastei.
Ni missade bussen.. men bilderna blev bra! Fick ni ta en senare buss? 🙂
Åh då måste vi kanske besöka den också!
Jodå vi fick vänta ett tag men sen kom en ny buss. 😊
Men alltså vilka ställen ni hittar! Ser ju hur häftigt ut som helst.
Ja men seriöst, det är verkligen en superhäftig borg! 🙂
Jag har varit där flera gånger. Lika fascinerande varje gång!
Jag kan tänka mig att man aldrig tröttnar. 😊