Wat Rong Khun, det vita templet, i Chiang Rai i allra nordligaste Thailand, har jag haft på min lista länge, länge. Eller inte SÅ länge för det har ju faktiskt bara funnits sedan 1997, ett ett förhållandevis nytt tempel.

vita templet i Chiang Rai

Det är konstnären Chalermchai Kositpipat som finansierat, ritat och skapat templet. Han har investerat stora delar av sin egen förmögenhet, vill inte att någon finansiär ska få inflytande över den skapande processen. Projektet är fortfarande inte färdigt — planen är att det ska bestå av flera byggnader och ta många årtionden att slutföra.
Det är samtidigt ett religiöst tempel, ett konstprojekt och en personlig vision. Och det är sanslöst vackert!

vita templet i Chiang Rai

Till skillnad från de traditionella buddhistiska templen som går i guld och rött, är detta tempel målat i vitt och försett med massor av små spegelbitar, för att glimma och glittra i solen.

Längtat har jag, sedan jag första gången såg det på bild. Detta makalöst vackra sagolika tempel. Nästan ett Disney-slott, mer än ett tempel, kan det tyckas för en utomstående betraktare.

Vårt besök

Vi kommer med bil och chaufför från Pai. Har startat tidigt på morgonen. Mornarna i Pai är kalla, bara runt 10 grader. Jag hade inget val, fick ta på mig mina varmaste kläder, vandringsbyxor, fleece, strumpor och gympaskor.

Men så vill jag ju inte se ut vid världens vackraste sago-prinsess-maräng-tempel? När vi parkerar in bilen vid halv 4-tiden på eftermiddagen blir steg nummer ett därför att byta om. Till en turkos klänning. Men inte har väl jag någonsin tänkt på, förrän nu, att den här klänningen har en slits på vänster sida? Kan det vara tillåtet, tro?

vita templet i Chiang Rai

Jag närmar mig entrékassan med pyttesmå geisha-steg. Trippandes, med höger sida först. Förgäves förstås, de ser mig direkt. Tar mig åt sidan. En säkerhetsnål finns till hands och fästs omsorgsfullt i slitsen.
– Thank you! Viskar jag.

Det är mindre folk än vi befarat, inga köer någonstans. Kanske för att vi kommer relativt sent på dagen?

vita templet i Chiang Rai
Det vita templet i Chiang Rai

Symboliken i det vita templet i Chiang Rai

Templet är skapat som en berättelse, eller möjligen en resa och man går genom templet åt ett håll, det är inte möjligt att gå tillbaka eller att gå runt och gå en gång till. Vägen över bron symboliserar vägen till renhet och upplysning. Där det vita färgen står som symbol för dessa båda. Mörka händer på båda sidor om bron sträcker sig upp för att fresta dig och gripa tag i dig.

De frestande händerna försöker greppa efter mig…

Inuti templet finns bilder från dagens populärkultur som symboliserar människans kamp mellan modern världslighet och andlig utveckling. Men här inne får man dessvärre inte fotografera.

vita templet i Chiang Rai

Hela grejen att inte kunna gå tillbaka skapar förstås en viss stress, särskilt för den som gillar att fotografera. En högtalarröst manar oss hela tiden att gå, gå, inte stanna upp. Om det beror på att man vill få upp flödet i turistströmmarna eller är rädda att våra renade vita själar ska dras ner i dyn igen ska vi låta vara osagt.

vita templet i Chiang Rai
vita templet i Chiang Rai

Inom anläggningen byggs det alltså fortfarande. Fler byggnader är på gång och vi hittar bland annat även en ny tempelbyggnad i guld.

Det blå templet

Sedan är vi väl klara i Chiang Rai? Eller?
Nej för det finns ju även ett mindre känt tempel inom stadens gränser. Det är också unikt i sin färg. Det blå templet, eller Wat Rong Suea Ten som det egentligen heter.

Detta tempel är från 2016 och ritades av en elev till Chalermchai Kositpipat, alltså det vita templets skapare. Här är symbolerna mer traditionellt buddhistiska, med drakar och elefanter. Det blå kompletteras med förgyllda delar som blänker i solen.

Den blå färgen symboliserar det meditativa stadiet i religionen. Stillheten och djupet.

Här är inträdet fritt och en lugnare stämning. Inga högtalarröster som föser oss vidare, utan det finns gott om tid att gå runt i sin egen takt och begrunda.

Och visst matchar väl det symboliken. Först besöker man det vita templet, gör resan, genomför ansträngningen att hålla sig ”den smala vägen”, inte vika av, låta sig distraheras.

När vi kommer till det blå templet är vi framme, anden kan ströva fritt och utan stress i meditationen bubbla?

Läs också: Flodkryssning på Mekong i Laos – how to do it

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

2 Comments

  1. Tjusiga tempel.
    Vilka konstverk, speciellt det vita.
    Förstår du ville byta till snygga klänningen.

    • Gunilla Yourstone

      Ja helt sagolikt! Man vill ju vara lite snygg i snygga omgivningar 🤩

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *