Döda fallet har jag hört om lite vagt så där innan. Att det är en fors eller ett vattenfall som nu är torrlagt. Och visst sattes det upp en föreställning på plats om Vildhussen för ett gäng år sedan?
Men sen då? Nej jag har inga fler detaljer än så.
Dagen när vi lämnar den spökande Prästgården i Borgvattnet och kör mot Järvzoo är lite snålt planerad. Hela den totala sträckan på 50 mil mellan Umeå-Gävle som vi i år valt att dela upp på 4 heldagar tar ju 5 timmar att köra. Det vill säga ute vid kusten. Att det sen, när rutten är satt, även tar över 4 timmar att köra de 28 milen från Borgvattnet till Järvsö, det har jag helt enkel inte räknat med.
Och vi vill ju inte anlända för sent till våra nya grannar Vargarna på Varghotellet. Vi borde alltså inte ta några stopp på vägen.
Vårt besök vid Döda fallet
Fast lunch måste vi ju stanna för hur som haver? Och Döda fallet ligger ju faktiskt på vägen.
Vi hinner knappt sätta oss i bilen så börjar regnet. Det strilar på i någon timme. Vi kommer fram till Döda fallet. Plockar fram paraplyer, småspringer till serveringen, beställer våfflor.
Och ibland har man tur, för regnet upphör. Inte så att det spricker upp och blir soligt eller nåt, men ett nederbördsuppehåll under regntunga skyar helt enkelt. Precis under den halvtimme vi promenerar runt i fallet. Sedan drar det igång igen med förnyad kraft.
En trätrall leder besökarna runt denna märkliga och sorgliga plats. Ett sår i naturen som drygt 200 år inte förmått läka. En påminnelse om den förödelse människan kan skapa, om kunskap om och respekt för naturen villkor saknas.
Här fanns en gång Storforsen. Mäktig brusade den fram. För brant, och för väldig för att timret skulle kunna flottas här. Timmerstockarna skulle ha brutits sönder och krossas till stickor av vattnet.
Den tragiska historien om Döda fallet och Vildhussen
En ingenjör, Magnus Huss. Som visste på råd. Trodde sig veta på råd. Man skulle bygga en kanal bredvid forsen. Där vattnet flöt på i lagom takt och timret obekymrat kunde flyta på, längs sin väg ner till kusten och sågverken i Sundsvall. Han byggde och byggde. Projektet tog längre tid än man tänkt och utsattes också för sabotage av lokalbefolkningen längs vägen och blev därmed inte klart 1795 som det först var tänkt. Ett år med lågt vattenflöde.
1796 var ett ovanligt vattenrikt år och på natten den 6:e juni brast en fördämning i bygget. Ragundasjön tömdes på allt sitt vatten på bara 4 timmar. Sveriges största naturkatastrof var ett faktum Och stora ekonomiska värden förstördes när flodvågen svepte med sig hus, gårdar, boskap och mark längs sin väg ut i havet.
1797, året efter, hittades Vildhussen död i sin båt. Historieskrivningen säger försiktigt att det skulle kunna vara så att han bragdes om livet av upprörda lokalbor. Han hade trots alls förstört deras takt, deras gårdar och i många fall deras framtid.
De rättsprocesser som sedan följde saknar motstycke i vårt land. Först efter 200 år kunde ärendet avslutas.
Sedan 2014 pågår ett arbete med att nominera Döda Fallet till UNESCOs världsarvslista.
Läs alla inlägg från vår roadtrip i södra Norrland här.
Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Bl a Sven Wollter har varit involverad i flera teater uppsättningar där och för ett 10-tal år sedan hade vi planer på att åka och se någon annorlunda uppsättning av ”En midsommarnattsdröm” där, men fick inte ihop planerna. Det verkar vara en häftig plats och kanske kan det bli ett besök när vi är klara med Höga kusten om några dagar.
Det är en riktigt häftig plats och jag skulle gärna se teater där. Kanske allra helst den om själva Vildhussen då, men något annat går också bra.