Fredag eftermiddag

Den eviga norrländska vinterskymningen övergår i det kompakta norrländska vintermörkret. Redan klockan halv tre är vi där. Ibland kan man sno åt sig någon timme flex på fredagseftermiddagen, men inte idag, idag sitter jag kvar uppe framför datorn till halv fem.

Går ner i köket, Christofer har handlat, det är hans jobb mest numera. Mitt jobb är att sitt hemma framför datorn, fastkedjad med ett headset. Stöter kryddor i morteln medan jag ringer pappa. Han har plockat fram de där gamla kassettbanden som mamma hade morfar till att prata in en gång i tiden. För att jag frågade efter dem sist. Där morfar berättade om alla sina barndoms och ungdoms äventyr. När han ramlade på rälsen och ett tåg kom och han drog in armar och ben och lät tåget köra över honom. Den minns man ju. Kan det verkligen ha varit sant?

– Om Sonia bara hade levt, säger pappa om sin äldre syster. Då hade man kunnat fråga henne allt. Hur det var med saker. Nu finns det ingen som vet.
– Det är så det funkar, säger jag, det är först när folk är borta som man kommer på allt man velat fråga om. Vi frågar ju inte dig om något nu, till exempel. Men när du är borta, då kommer vi att börja undra. Hur var det med det där, egentligen?

Jodå, så är det, pappa kan inte annat än skratta lite och hålla med.

Ett grått Umeå

Fredag kväll

Vi avslutar. Min högerhand är alldeles uppsvullen av morteln. Inget bra alls. Vi gör tacos ikväll. För tonåringarnas skull. Men när maten är klar saknas båda. Förstås. Så där sitter vi som två fån och äter tacos alldeles själva. Fast Alva kommer. Ska vara hemma i kväll. En ovanlig lyx som kommit med de lokala restriktionerna.

– Vad ska vi se i kväll? Christofer förslag är Lost Boys, en vampyrfilm från 80-talet. Alva är entusiastisk. Jag kvider.
– Ni kan inte mena allvar?
Men det gör de. Fast Christofer medger sen efteråt att den var nog inte så bra som han mindes. Alls faktiskt.
– Det var nog mest det där att de åka motorcykel, som vi tyckte var så coolt. Att vi såg det 5 gånger, Jörgen och jag. Då på 80-talet.

80-talsfilm!

Lördag

Solen går inte upp. Alls. Vi promenerar en timme i regn. Hittar en ny runda som är sandad hela vägen i halkan. Vätan har gått igenom regnställ och allt innan vi är hemma.

Alva och Christofer målar om Alvas rum. Den gamla papegoj-tapeten försvinner äntligen nu, det har Alva längtat efter länge. Jag försöker låta bli att vara en kopia av min mamma och oja mig att det var väl synd på den fina tapeten. Fast jag sörjer den lite i hemlighet.

Papegoj-tapeten

Jag har inget inlägg tills i morgon. Ska detta bli första söndagen någonsin utan inlägg. Kanske. Det vore väl inte hela världen. Fast så skriver jag ett ändå. Ett halvdant.

Middag, pulled beef, och så den eviga frågan. Vad ska vi se ikväll då? Vi testar La casa de papel, Netflix mest sedda spanska serie. Så får Alva öva sin spanska.
Alva sover i källaren, sängen står ju på högkant i hallen.

Söndag

Samma promenadrunda, samma regn och samma genomblöta resultat. Det har kommit upp en ny pizzeria på Ö.K. Ruccola. Det måste väl vara samma som den på Tomtebo, den som alla säger är så bra? Vi får helt enkelt prova den i kväll, bestämmer vi.

Den där pepparkaksdegen ska bakas ut. Men var är bakbordet? Det stoppade vi bort på något bra ställe när vi gjorde om köket förra vintern. Men var? Vi hittar bakbordet och jag kör ingång, men Alexander tar över och styr upp baket. Jag får vakta ugnen.

En pepparkaksbak från förr. Nu får man ju inte fota bagaren.

Alva och Christofer kör varv två med färgen. Sen blir det pizza och efter det glögg och pepparkakor. Pizzan håller vad den lovar. Det kommer att bli Ruccola igen. Jag lyckas hitta adventsljusstaken, den kom aldrig fram till förra helgen. Två ljus på en gång. Man får tända det ena först och låta det brinna en stund innan man tänder nästa.

Ruccola

Minns första gången barnen skulle få vara ensamma hemma en lovdag. Klockan 10 ringde Alexander till jobbet:
– Mamma, får Alva tända ljus???
Hur man vet att de inte är redo än.

Jag och Christofer ser Jakten på en mördare. Vi trodde att avsnitt 5 skulle vara det sista, men det är ytterligare ett kvar, visar det sig. Bra serie i alla fall. På flera olika plan. Hoppas Pelle får upprättelse i slutet.

Sen får jag feeling på söndag kväll. Inget ovanligt i det i och för sig. Tar fram en digital kalender och börjar märka ut möjliga veckor för resor under 2021. Komplicerat år, för man vet ju inte vart man kommer att kunna resa. Men man kan hitta luckorna och vara beredd när det börjar närma sig. Inom Sverige bör väl gå i alla fall. Börjar skissa upp en familjeresa inom Sverige. Med Gävle som en av given hållplats förstås. Men också Inlandsvägen, Dalarna och Härjedalen. Inte alls tokig resa, som definitivt kan bli av. Om vi vill.

Så har ytterligare en helg gått. I väntan. Corona-advent.

Möjliga resveckor

 

 

 

 

Etiketter

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *